Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TYPOGRAFERNA UNDER POSTULATETS TID
att så många av forntidens stora författares arbeten på detta
sätt bevarats åt eftervärlden. Ty det material, på vilket de
skrevos, papyrus, var jämförelsevis skröpligt och kunde icke
nöjaktigt motstå tidens tand. Papyrusbladen skuros icke upp
i blad eller inbundos som böckerna i våra dagar, utan
fabricerades i långa rullar, som den läsande vecklade upp,
allteftersom läsningen skred fram. Längden på dessa rullar var ganska
varierande, men kunde uppgå ända till 10 meter och bredden
var vanligtvis en fjärdedels meter. Det skrivna var indelat i
spalter, vilkas bredd sällan överskred 6 à 7 centimeter.
Utstyrseln var för en del ganska konstnärlig, men flertalet voro
tämligen enkelt utförda. Papyrus fortfor att vara i bruk ända
till fjortonde århundradet, då det avlöstes av pergament. Detta
var dock icke något nytt materiel, ty redan i forntiden hade
man på dylikt nedskrivit de dyrbaraste verken. Samtidigt med
pergamentets införande började den modärna bokformen med
mindre rektangelformade blad att uttränga bokrullarna.
I romarnas glansperiod använde man skrivkunniga slavar till
avskrivningsarbetet och man dikterade böckernas innehåll för
flera på en gång för att därigenom få flera avskrifter gjorda
samtidigt. Detta reproduktionssätt hade emellertid sina stora
nackdelar, ty slavarna hörde eller skrevo ofta fel och
klagomålen över dessa dåliga avskrifter voro många. Den gamle
kyrkofadern Origines, som hade översatt bibeln, sysselsatte 50
flickor med avskrivningsarbetet och skaffade sig därigenom ett
stort antal exemplar. Lärda arbeten, särskilt på främmande
språk, måste författaren i regeln själv avskriva, ty felen blevo
alltför många, då arbetet utfördes av vanliga skrivare. Sålunda
meddelade Cicero en gång sin broder, som hade bett honom
om anvisning på några böcker, att han icke visste vart han
skulle vända sig, då de latinska arbeten, som funnos i handeln,
vimlade av fel.
Medan det för den tryckta boken blott behöves ett korrektur
för hela upplagan, oavsett storleken, måste vid avskrivningen
varje exemplar genomses och korrigeras, vilket i många fall
var ett oöverkomligt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
