Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CEREMONIERNA VID POSTULATET
29
samtliga boktryckare närvarande. Gillessalen var festligt smyckad
och alla de närvarande klädda i högtidsdräkt. Av de
uppträdande synes i skådespelet huvudvikten ha lagts på depositorns
dräng, som representerar det burleska och vars tal överflödar
av råheter och grovkornig humor. För att göra dennes roll så
mycket mera komisk, talade han i allmänhet en provinsdialekt,
företrädesvis plattyska. Depositorns roll var vanligtvis anförtrodd
åt någon boktryckare eller mera framstående bland gesällerna.
Vid flera tillfällen hände det, att man i brist på egna förmågor
lät drängens roll utföras av en skådespelare eller någon annan
utom yrket stående.
Cornuten, ceremoniens centrala figur, var iförd en underlig
kostym. På huvudet hade han en hög hatt av läder, försedd
med en mängd målade figurer av symbolisk natur. Framtill på
hatten framstucko ett par stora bockhorn och i nacken
avslutades hatten med en lång rävsvans, vid vilken hängde
klingande bjällror.*) Den övriga delen av kostymen var en
imitation av den kostym, vari den medeltida fantasien
föreställde sig djävulen, med den skillnaden likväl, att cornuten
fått sin svans placerad i nacken samt att bockfoten fattades.
Dessutom var cornuten svartmålad i ansiktet och insmord med
något ämne, som icke var alltför välluktande.
*) Det symboliska i cornutens hatt skulle vara följande: Hatten var en
bild av friheten och på denna vilade de laster, vartill friheten leder, då den
är vild och obunden. De figurer, som avbildats på hatten, föreställde den
stolthet och det högmod, som en ung man röjer, då han inbillar sig vara
något, utan att besitta nödiga kvalifikationer. Bockhornen utmärkte de
lustar och begär, som i erotiskt och annat avseende vidlåda ungdomen.
Rävsvansen betecknade den list och förställning, som ungdomen plägar
utveckla för att kunna tillfredsställa sina begär. Bjällrorna slutligen voro
en bild av den dårskap, som sätter en ära i sin skam och icke blyges att
offentligt skryta med sina laster. — Då i skådespelet depositorn med yxan
slog hatten av cornuten, så betydde detta, att denne därigenom befriades
från sina laster och hade att hädanefter börja ett nytt och bättre liv.
Likaledes betydde den örfil, cornuten till sist erhöll av depositorn, att han
genom detta slag med ens befriades från den underdånighet, vari han
hittills stått till de äldre kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
