Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM
189
finner nu efteråt anmärkningarna skäligen betydelselösa och
med litet god vilja å ömse håll skulle rättelse lätt ha vunnits.
Revisorerna vägrade emellertid att tillstyrka decharge, utan
hän-sköt saken till föreningen, som den 1 maj 1870 skulle ta
ställning till frågan. Styrelsen avträdde från sina befattningar, efter
att ha avgivit sina förklaringar och lämnade
sammanträdeslokalen. Efter en delvis ganska upprörd debatt förklarade
föreningen enhälligt, att den beviljade decharge för 1869 års
förvaltning och anmodade styrelsen att återintaga sina platser.
Men vid valet av 1871 års styrelse kunde ingen av de gamla
styrelsemedlemmarna förmås att mottaga återval.
1 den förklaring, som styrelsen avgav över 1869 års revisorers
anmärkningar, finnes ett uttalande av ordf., H. W. Lindström,
som är förtjänt av att bevaras, ty det karaktäriserar i korthet,
vad som varit ledstjärnan för dem, som bildade typografiska
föreningen:
»–— önskar jag få erinra», säger hr L., »att när Typografiska
föreningen stiftades (det fanns den tiden ingen annan arbetareförening) både
herrar boktryckare och andra undrade vad därav månde bliva och trodde
att hon endast skulle bli ett tillhåll för spel och orgier, med ett ord: ett
’supgille’, ty den tidens konstförvanter voro mestadels kända för att, som
man säger, ’icke spotta i glaset’, och hade förslaget gått ut på något sådant
hade det också måhända vunnit flera anhängare inom kåren, än det då
erhöll. Stiftarna voro dock av en helt annan mening och ville genom
Typografiska föreningen söka höja kårens den tiden så sjunkna anseende.
Huruvida det lyckats eller ej, hör icke hit och tillkommer icke häller mig
att bedöma; men redan i föreningens barndom visade många inom vår
korporation en gäckande missaktning och voro mycket avogt sinnade både
mot föreningen och de personer, som stodo i spetsen för hennes
angelägenheter, emedan de vågat ånge en riktning eller fingervisning om en behövlig
lyftning samt kårens höjande till anseende och heder genom dess egna
åtgöranden. Den, som varit med från begynnelsen, då stadgarna
utarbetades, då ännu ingen lokal fanns, inga medel, ingen sångkör, intet
fortepiano, inga böcker, inga bokskåp med mera annat, och för sina åtgöranden
för anskaffandet av allt detta, icke fått uppbära stort annat än klander,
må det icke förundra, om han blir likgiltig för allt sådant, till och med
om det vore befogat.»
—–»Jag vill nu icke tala om arbetet i för självkänslan på de yngre
anslående riktning, som föreningen från början intog, och som endast helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
