Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
TIDSPERIODEN 1840—1883
få hade att sätta i verket, ty denna riktning tyckes minst blivit förstådd —
och därför ännu mindre tacksamt uppfattad. Icke desto mindre kommo
föreningens aftonunderhållningar i gång, ävensom dess julgillen och
storartade högtidsdagar, vilka inbringade föreningen betydliga inkomster (och
varförutom hon icke ägt det kapital, som nu kommit ledamöterna till godo),
ehuru få ledamöter däri deltogo; men äran och inkomsterna tillföllo i alla
fall föreningen. Att få allt detta i gång, med sångprogram och musikaliska
prestationer, tal och föredrag m. m. (dessa senare ansågos nästan som
dåraktiga), så att dessa tillställningar med heder kunnat bevistas av personer
av upphöjdare samhällsställning, har icke varit det lättaste; men det har
likväl, om än under motstånd, blivit gjort och föreningen (för att icke tala
om hela konstförvantskapet) har sålunda i det allmänna tillvunnit sig ett
anseende, som den förut aldrig ägt. Jag hoppas, att detta goda omdöme
aldrig måtte förverkas, allraminst genom inre osämja. Det har varit det
sanna intresset att i verkligheten vilja verka för något bättre, jämte
uthållighet och tålamod hos några få, som besegrat svårigheterna, ja, själva
likgiltigheten, för att icke tala om inskränkheten, vilken så ofta
uppenbarat sig.
»Jag har under de förflutna 24 åren hunnit inse — vilket jag tror icke
kan vederläggas — att ledamöterna kunna indelas i tre särskilda kategorier;
l:o) de, som hava verkligt nit och intresse för föreningen och gärna vilja
göra, vad de kunna för henne; 2:o) de, som äro mera liknöjda, men gärna
vilja vara med, blott de slippa allt besvär; 3:o) de, som icke alls uppfatta
föreningens betydelse, utan anse det alldeles likgiltigt, om en typografisk
förening i Sverge finnes eller ej, såvida icke de materiella fördelarna bli i
deras tycke nog stora i förhållande till den månadsavgift de erlägga. Jag
vill icke tala om en fjärde klass, ty även konstförvantskapet har sina snobbar,
som tro att en fin röck, stora ord och åthävor äro förmer än det inre
personliga värdet. — Om nu dessa kategorier verkligen finnas, tänk då,
mina herrar, huru annorlunda det skulle bliva, om alla, utan att störa den
nödvändiga ordningen, gemensamt, enigt och begrundande arbetade för
det utstakade målet: ’enighet, nytta och trevnad’, och vad utseende
föreningen då i en framtid skulle kunna få!»
Ett mindre tilltalande drag i föreningens historia under dess
äldsta tid är dess beteende mot de unga inom yrket. I stället
för att taga dem in i föreningen och söka uppfostra dem,,
vägrades de inträde. De gäng på gång framkomna förslagen
om rätt för lärlingar att bli medlemmar avslogos. Redan från
början hade en och annan enstaka röst höjts för lärlingarnas
omhändertagande, men de äldres animositet mot de yngre, som
ansågos böra stanna på den plats de voro, tills de blivit utlärda,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
