Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
SVENSKA TYPOGRAFFÖRBUNDET INTILL 1902
skedde det s. k. genombrottet på det sättet, att Mårtensson
föll som redaktör och tvänne av agitationsklubbens mäst
framskjutna medlemmar, Oskar Lööf och Ernst Lindberg, insattes
i förbundsstyrelsen.
Frånsett Linges och Mårtenssons Don Quixote-strid mot
den nya åskådningen, måste det erkännandet lämnas dem, att
de utvecklat en livlig och outtröttlig verksamhet för hävdandet
av kårens intressen. Linge hade från gammalt namn om sig
som en demokratiens kämpe och han hävdade under många
år inom Typografiska föreningen de demokratiska principerna
gentemot den yrkesaristokratiska ståndpunkt, som flertalet av
dess medlemmar bekände sig till. Hans egentliga verksamhet
kom dock att ligga utanför typograforganisationens råmärken
därigenom att han blev en av ledarna av den för-socialistiska
eller s. k. liberala arbetarrörelsen, som nästan från början kom
i stark konflikt med den nya stridbara socialdemokratiska
rörelsen. Hans talarbegåvning, som icke var av vanligt slag —
en referent från ett av arbetarmötena kallade honom en gång
»ordformernas bankir» — förskaffade honom stor popularitet
och gjorde att man gärna lyssnade till hans ord. Huvudfelet
hos L. låg nog däri, att han egentligen var skapad till
oppositionsman — som sådan var han storartad, men då han av
omständigheternas makt kom i en ledande ställning, saknade
han förmåga att behärska den förändrade situationen.
Mårtensson, som i mer än ett avseende tog arv efter Linge,
utvecklade under flera år som förbundsstyrelsens drivande kraft
och organets redaktör en stor energi särskilt under de på
1890-talet ständiga tariffrörelserna. Han hade emellertid en
viss lust att hos sig koncentrera de ledande befattningarna
inom typografförbundet. Det var denna omständighet, som
gjorde att 1898 års förbundsmöte beslöt att redaktörsskapet
för förbundsorganet icke fick innehavas av någon medlem av
förbundsstyrelsen eller ombudsmannen.
Ända till 1895 års förbundsmöte gällde bestämmelsen att
förbundsorganets redaktör skulle utses av Typografiska före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
