Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
TYPOGRAFFÖRBUNDET 1909 OCH DÄREFTER
vida det ålegat och allt fortfarande åligger domstolarna att ex officio ingå
på den frågan i varje föreliggande fall torde ju också vara rätt tvivelaktigt.
Vi utgå nämligen därifrån, att fackföreningarna och sälunda jämväl
Svenska Typografförbundet icke äro ekonomiska föreningar uti den
bemärkelse 1895 års föreningslagstiftning fattar begreppet utan närmast att
betrakta såsom s. k. ideella föreningar. Såsom sådana äro de oberörda av
nämnda lagstiftning och hava såväl före som efter nämnda tidpunkt fritt
utvecklats utan bundenhet av lag. Under sådana förhållanden är man
utan tvivel hänvisad att för frågan om rättskapiciteten undersöka, huruvida
fackföreningarna i det praktiska livet uppträtt och erkänts såsom
rättspersonligheter och om det sålunda kunnat anses ingå i det allmänna
rättsmedvetandet att fackföreningarna äro att betrakta såsom särskilt bildande
rättssubjekt, med förmåga icke blott att besitta fast egendom, utan att jämväl
ingå bindande avtal ävensom att vid domstol kära och svara.
Ett uttryck härför är den mycket utbredda uppfattningen inom
föreningslivet att för anskaffande av egen lokal åt en ideell förening erfordras
bildandet av en särskild ekonomisk förening med speciell uppgift att förvärva
den för ändamålet erforderliga fastigheten. Särdeles ofta anlitas därför
också denna utväg. Vad särskilt fackföreningarna angår har ännu, såvitt
det är oss bekant, endast i ett fall försök gjorts att direkt för en fackförening
erhålla lagfart å fastighet, vilket ock av underrätten beviljats. Dylika enstaka
rättsfall lämna dock såsom ovan framhållits icke någon bestämd ledning.
Ej häller står på rättsskipningens område någon upplysning att vinna
ifråga om fackföreningars rätt att vid domstol kära eller svara. Visserligen
fastställde Högsta Domstolen genom utslag den 7 febr. 1905
underdomstolarnas utslag i en rättegång mellan ledamöter i styrelsen för Svenska
Järn- och Metallarbetareförbundets underavdelning i Malmö, kärande, samt
nämda avdelnings platsexpeditör därstädes, svarande, varigenom den
sistnämde ådömdes ansvar för förskingring av anförtrodda medel, men själva
föreningens befogenhet att föra talan kom här icke under omprövning,
enär de såsom målsägande uppträdande styrelsemedlemmarna ansågos vara
för egen del behöriga att mot svaranden föra talan. Tidigare eller senare
prejudikat finnas icke, utan är den nu anhängiggjorda rättegången den
första, som riktar sig mot en fackförening såsom rättsperson.
I brist på skriven lag utan klar ledning av förefintliga prejudikat och
utan stöd av en allmän rättsuppfattning torde man vara hänvisad att
skänka uppmärksamhet jämväl åt den utländska föreningslagstiftningen,
innan man är beredd att göra ett bestämt uttalande. Fackföreningsrörelsen
har i stort sett följt samma utvecklingslinjer i alla länder och rent praktiskt
fyller den samma uppgift i vårt land som annorstädes. Den utländska
fackföreningslagstiftningen har allmänt inslagit på den väg, som även våra
lagstiftare synas komma att beträda, nämligen att överlämna åt
fackföreningarna själva att avgöra, huruvida de önska vinna rättspersonlighet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
