Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
BOKTRYCKETS TEKNISKA UTVECKLING
Sverge allra längst höll på frakturen, var det religiösa och det
är först under de senaste årtiondena, som salmboken och
bibeln tryckts med antikva. Ännu torde det finnas ett och
annat religiöst blad, t. ex. »Sanningsvittnet», som använder
frakturen.
Ett av de områden av boktryckarekonsten, på vilket
utvecklingen ända till slutet av nittonde århundradet stod så gott
som stilla, är sättningen. Visserligen började uppfinnarna redan
så tidigt som 1812 att syssla med maskinella anordningar i
detta hänseende, men utan resultat. Först i början av
1850-talet lyckade en dansk sättare C. Sörensen att konstruera en
brukbar maskin, som samtidigt lade av och satte, men som
fordrade särskilt konstruerade typer. Sörensens maskin vann
ej någon vidare användning, men hans idé upptogs av en
amerikanare Thorne, som vidtog åtskilliga förbättringar och
åstadkom en maskin, som ännu begagnas i åtskilliga
amerikanska tryckerier. Sedermera ha diverse typer av sättmaskiner
konstruerats av tysken Kastenbein, engelsmännen Hattersley,
Hooker och Markie, amerikanarna Mac Millan, Paige, Green
och Lorenz m. fi. Även en svensk, Alexander Lagerman, f. 11
febr. 1836, död 28 nov. 1904, är med bland dessa uppfinnare.
Vid 17 års ålder uppfann han nämligen en stilsättningsmaskin.
Vid boktryckerijubiléet i Stockholm 1883 förevisade Lagerman
en sättmaskin, vid vilken både sättning, radjustering och
avlägg-ning kunde verkställas, den första sättmaskin, som kunde utföra
alla dessa tre operationer. Sedermera uppfann Lagerman en
apparat för sättning vid vanlig stilkast med lösa typer, den
han kallade Typotheter och sålde patentet till England för
25,000 pund.
Ingen av dessa maskiner hade emellertid någon egentlig
betydelse när det gällde forcerandet av sättningen, varför
uppfinnarna i stället för att basera uppfinningen på användandet
av lösa typer slogo in på en annan väg, och började tänka
på radgjutningsmaskiner, d. v. s. en kombination av sätt- och
stilgjutningsmaskin. Den första maskinen av detta slag ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
