Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
BOKTRYCKETS TEKNISKA UTVECKLING
åstadkoms trycket genom uträtandet av ett böjt knä, varför
denna prässkonstruktion vanligen kallas knäprässen. Den
förste, som i Sverge använde en präss av denna konstruktion,
var boktryckare Berling i Lund.
Knäprässarna ansågos som teknikens förnämsta mästerverk
på detta område ända tills maskin- eller snällprässarna
framträdde och på jämförelsevis kort tid reducerade handprässarnas
värde till järnskrot.
Från början av boktryckarekonstens uppfinning insvärtades
formen medelst s. k. bollar, runda putor av särskilt berett
får-eller kalvskinn, ungefär 18 centimeter i genomskärning, vilka
voro stoppade med ull- eller nöthår eller allra hälst knollrigt
hästtagel. Bollarna voro försedda med skaft och uppdragaren
(eller bollmästaren) höll vid infärgningen en dylik boll i
vardera handen. Det berodde tydligen till stor del på
uppdragarens skicklighet om infärgningen med så pass ofullkomliga
redskap blev jämn och tillfredsställande.
I ett fjärdedels årtusende nöjde man sig med dessa bollar
för att förse formarna med färg. Det var nämligen först år
1815 som tvänne engelsmän, Forster och Harrild, åstadkommo
en omvälvning härutinnan genom att införa elastiska, av en
blandning av lim och sirap bestående färgvalsar, med vilka
stilformen överdrogs med färg. Valsen bestod av två i rät
vinkel böjda järnstänger, sammanhållna av två hylsor, av vilka
den ena var försedd med skruv. Ovanpå ställningen sutto
två svarvade trähandtag och i vinklarnas nedre spets var
inpassad en axel, varå valsen löpte. Valsen bestod av en
svarvad trästock, utanpå försedd med ränder för den däröver
gjutna massans stadigare kvarhållande, och vanligen
genomgående hål för valsaxeln. Stundom fasthölls dock valsen
endast av i ställningen fastsittande nabbar.
Trots alla förbättringar som handprässarna undergått voro
de dock icke i stånd att motsvara de allt mer ökade kraven
på ett snabbare mångfaldigande och större upplagor. Även
den raskaste tryckare förmådde icke trycka mera än ett jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
