Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 17 januari 1959 - Bedrägeriets profeter — den amerikanska diktaturagitatorn, av Gunnar Gunnarson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkningar i så komplicerade problem som
skattelagar, regeringsåtgärder,
kreditsystemets organisation och mycket annat.
Allt reduceras till olika sidor av en och
samma allmänna, gemensamma nämnare,
det universiella kaos, den stora
världskatastrofen. Undergången har något
fascinerande över sig och befriar också från
ansvaret att på ett förnuftigt sätt ta itu
med de egna problemen — man kan inte
motstå en vulkan i utbrott; dödsdriften
eggas: »Hela världen skall gå under med
oss»!
En annan av agitationens konstanter är
den på en gång hänsynslösa och maktlösa
fienden. Att förinta fienden är för
agitatorn inte ett medel att nå ett visst mål,
utan ett mål i sig. Och fienden — en
»kvasibiologisk ärkedjävul av absolut
ondska och förstörelselusta», som
Lowen-thal och Guterman träffande säger — är
absolut hänsynslös. Han är på en gång
röd kommunist och skum plutokrat, jagad,
främmande flykting och den egna
regeringen, men alltid och bakom allt — juden!
Men den skoningslösa fienden kan
besegras — ty i själva verket är han hjälplös,
undermänsklig, djurisk. Med förkärlek
jämställes i agitationen fienden — framför
allt givetvis judarna — med lågtstående
djur, råttor, ohyra, löss. Genom att avbilda
fienden som degenerad, som kriminell,
som ett lågtstående djur, rör agitatorn
upp djupa skikt av hat hos sina
åhörare. Han eggar så till våldsamheter
och blodsdåd.
Den hänsynslöse fienden, som förföljer
alla »vanliga, hederliga amerikaner», blir
på detta sätt som den i grund och botten
hjälplöse fienden själv förföljd. Men han
upphör inte för den skull att vara
förföljare, vara farlig, ty då skulle motivet
för förföljelsen bortfalla. Genom att på
detta sätt indentifiera offret för
förföljelsen med den farlige förföljaren
sanktionerar agitatorn en handling av feghet
och vanmakt och får det att te sig som en
modig handling att följa jaktsignalen, då
kopplet går löst mot »utlänningar,
kommunister, flyktingar, renegater, socialister,
termiter och förrädare ...»
Den betydelsefullaste och mest
ödesdigra av de agitationens konstanter, som
berör fienden, är emellertid fienden som
jude, vad man skulle kunna kalla den
antisemitiska konstanten. Här utvecklar
agitatorn givetvis de gängse antisemitiska
talesätten och utformar dem till en logiskt
självmotsägande men psykologiskt
följdriktig bild av juden. Han framträder här
både som svag och stark, offer för
förföljelse och själv förföljare, utrustad både
med oföränderlig raskaraktär och okuvlig
individualism. Juden är den skoningslösa
fienden. Men i det att agitatorn
porträtterar fienden som skoningslös, neutraliserar
han därmed varje disposition för sympati
för den svage, som hans auditorium av
svaga skulle kunna känna: om fienden är
skoningslös är det intet skäl att känna
sympati för hans samtidiga — om också
motsägande! — hjälplöshet. På detta sätt
blir juden som offer ett fullständigt
legitimt byte.
Såväl reformistiska som revolutionära
samhällsomdanare har ett mer eller mindre
klart definierat program. Det ligger i
agitationens själva väsen att agitatorn icke kan
tillhandahålla ett sådant. Han nöjer sig
med att i vaga ordalag försäkra att han
skall Ȍteruppbygga den amerikanska
andan» eller ingjuta en »ny anda i den
amerikanska ungdomen». Agitationens
karaktär är ju sådan att den syftar till att piska
AMERIKANSK
FACKFÖRENINGSRÖRELSE
har utgjort en stark
motvikt mot de
antiparlamen-tariska och
diktatursträvande tendenserna från
30-talet. Fackföreningarna
står fortfarande i tillväxt
och speciellt har detta
betydelse för de stora
industrigrupperna. På bilden
ser vi bilarbetare (UAW) i
demonstration på Labor
Day.
upp åhörarens känslor — vad agitatorn
erbjuder är attityder, inte bröd. Hans
följeslagare skall i hans framtidsrike få den
emotionella tillfredsställelse, som
förvägras dem under det nuvarande systemet.
Agitationen skiljer sig från både de
reformistiska och de revolutionära typerna av
sociala rörelser däri att den icke angriper
de existerande värdena öppet, utan
under-stucket, rentav under sken av att försvara
existerande ideal. På detta sätt kan
agitatorn när det passar både avvisa gångbara
värden och slippa ifrån uppgiften att
formulera nya.
Lowenthal och Guterman påvisar fint,
att för agitatorn motsatta mänskliga
grupper är fientliga biologiska arter:
motståndaren kan aldrig vinnas för agitatorns
synpunkt utan måste utrotas. Historien
blir på detta sätt till en ren naturprocess.
I denna värld vägledas människorna icke
av moraliska värden och normer. Alla
moraliska problem reduceras genom detta
synsätt till det enda problemet om valet
mellan det starkare eller svagare lägret
— det gäller att upptäcka vilken grupp det
är som kommer att vinna och därmed säkra
att man överlever. Det är en värld av
antingen — eller: överleva, med vilka medel
som helst, eller gå under, med hur goda
moraliska avsikter som helst. Men vare sig
agitationen uppfattar konflikten som krasst
biologiskt eller med ideologiska inslag är
den i varje fall universell och allestädes
närvarande: agitatorn öppnar inga
perspektiv mot en möjlig, bättre värld — allt
går helt enkelt ut på att överleva.
Den enda gemenskap agitatorn anknyter
till är sin grupps, som fattas i termer av
en vag, okonturerad nationalism, som
vädjar till konservativ tradition, hetsar mot
varje internationalism eller helt allmänt
talar om »fri företagsamhet»,
individualism, amerikanska flaggan etc. Betydligt
mer blodsmak i munnen får agitatorn då
han talar om den kommande
»storstädningen» i samhället: samtidigt som han låter
förstå att han är en laglydig medborgare
tycks han lova sitt auditorium en mer aktiv
roll i »befrielsen»: »Detta möte är ingen
skolkurs, det är intet öppet forum ... Vi
gör historia här i dag». Under vaga
appeller till direkt aktion hotar agitatorn med
24
Svensk typograftidning nr 2 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
