AALL i gång och hejda den överhängande hungersnöden. Han drogs härunder in i det offentliga livet och blev en av de mest framträdande medlemmarna av riksförsamlingen på Eidsvold 1814, där han trots sina starka sympatier för Danmark hävdade, att det av krig och umbäranden utmattade Norge måste böja sig för stormakternas önskan och underhandla med Sverige om en konstitution. I stortinget, där han satt som representant 1815—30, blev det framför allt på de ekonomiska frågorna han inriktade sin verksamhet; han tog sålunda ledande del i arbetet på bergverksdriftens återupptagande och ägnade sig med iver åt bankförhållandenas ordnande. När A. 1830 drog sig tillbaka från det politiska livet, var det huvudsakligen för att få mera tid att syssla med sina vetenskapliga intressen. A. är att betrakta som Norges förste statsekonomiske förf, av betydelse, påverkad i sin teoretiska åskådning särskilt av Adam Smith, men framför allt intresserad av rent praktiska frågor. Hans varmaste kärlek var emellertid Norges forntidshistoria; han utgav själv flera sagoöversättningar, framför allt en ypperlig tolkning av Snorres konungasagor, och främjade frikostigt utgivandet av flera betydelsefulla verk. Sin plan att skriva Norges historia under 1800-talets första årtionden nådde A. icke att fullfölja, men det 1844— 45 utgivna partiet, behandlande tiden fram till 1815, ”Erindringer som bidrag til Norges histo-rie”, är icke blott en av huvudkällorna till dessa års historia, utan även att betrakta som ett av den norska historieskrivningens klassiska verk, kritiskt och sakkunnigt och präglat av sin författares oväld och redbarhet. G.Cqt. 3) Hans Jörgen Christian A., den föregåendes son, ämbetsman och politiker (1806—94). Som amtman i Bratsberg amt, vars närings- och kommunikationsväsen han kraftigt befrämjade, visade sig A. som en utomordentlig administratör och uppnådde en ovanlig popularitet. Sin släkts levande intresse för statens angelägen heter lade han i dagen under sin långvariga (större delen av tiden 1842—69) och inflytelserika bana som stortingsman, fr. o. m. 1845 president vid samtliga de storting han bevistade. Stående utanför partistriderna besatt han en sällsynt stor auktoritet och hedrades vid sitt avsked som amtman 1878 med en natio-nalbelöning av 6,000 kr. om året. G.Cqt. 4) Anathon August Fredrik A., filosof (f. 1867), teol. kand. 1892, fil. d:r 1896. Efter tävlan om professur i kyrkohistoria vid Kristiania univ. 1897, varvid A. förklarades obehörig av bekännelseskäl, ägnade han sig åt filosofien, blev docent däri i Halle 1904 samt prof, i samma ämne i Kristiania 1908. Ss. vetenskaplig förf. har A. framträtt med en större undersökning om logosläran, ”Der Logos” (2 bd, 1896—99), men därjämte med ett antal avhandlingar på etikens, psykologiens och filosofihistoriens fält, varibland ”Vort sjælelige og vort etiske liv” (1900), ”Macht und Pflicht” (1902) samt det omstridda arbetet ”Filosofien i Norden” (1919). Från senare år märkes även läroboken ”Filosofiens historie i oldtiden og mellemalderen” (1923). Grundriktningen är erfarenhetsfilosofiens. A-f N. 5) Hans Jacob A., museiman (f. 1869). A. kallades 1893 att deltaga i skapandet av Nor-denfjeldske Kunstindustrimuseum, vars förste konservator han blev. Följande år tog A. ini- Finske löparen Nurmi. Staty av Aaltonen. tiativet till upprättandet av Norsk Folkemu-seum, och till denna institution, som i det stora hela är A:s eget verk, har han alltsedan 1895 varit knuten, från 1904 som direktör. Förebilden för detta museum har närmast varit Skansen i Stockholm. J.E.F. 6) Herman Johan Regnor H a r r i s A., bror till A. 4), jurist och filosof (f. 1871), fil. d:r i Kristiania 1913, jur. d:r därst. 1921. Vetenskapligt huvudverk: ”Interessen som normativ idé” (3 bd, 1913—20). Grundare av den neutrala kommittén för undersökning av krigsskuld-spörsmålet (1922—24), från hösten 1925 medlem av den norska neutrala kommissionen och — 11 —- — 12 —