AARGAU en av redaktörerna för ”Neutrale Komitees und Gelehrten über die Kriegsschuld” (1927). H.H. Aalsgaarde [åTsgåra], fiskläge n. v. om Helsingör, numera förenat med Hellebæk; är om sommaren en av köpenhamnarna mycket besökt badort. Aalsmeer [ä'-è-], ort i Nederländerna, 15 km. s.v. om Amsterdam. Omfattande blomsterodlingar och plantskolor. Aalst [ä-], stad i Belgien. Se A 1 o s t. Aaltonen [äT-], Väinö Valdemar, finländsk skulptör (f. 1894), studerade vid Åbo konstförenings ritskola 1910—15, har utfört monumentala figurer, byster och porträtt i brons och marmor. G.V. Aanrud [å'-], Hans, norsk förf. (f. 1863), student 1882, litteratur- och teaterkritiker, chef för Bergens teater 1899—1900, litterär konsulent vid Natio-nalteatret sedan 1911. A. berättar i sina bondenoveller med intim förståelse och stillsam humor om livet i östlandsbygderna: ”Sidsel Sidsærk” (1903), ”Sölve Sol-feng” (1910). Han har dessutom skrivit några kvicka och realis tiska komedier: ”Storken” (1895), ”Hanen” (1906). ”Samlede verker” (1915). På svenska finnas: ”Berättelser” (1915). F.S-n. Aarau [ä'rau], huvudstad i kantonen Aargau, Schweiz, vid Aare, 10,701 inv. (1921). A. har en mångsidig och livlig industri: tillverkning av siden- och bomullsvaror, cement, möbler, kemikalier, elektriska apparater, choklad, maskiner och skor. J.C. Aare [ä'ro] el. A a r, fra. Arole, flod i Schweiz, Rhens största biflod. A. har sina källor i Ober-och Unteraargletschers glaciärbäckar på c:a 2,240, resp. 1,180 m.ö.h., på östsidan av Finster-aarhorn. Blott en smal bergrygg, över vilken Grimselpasset (2,164 m.) leder, skiljer A:s dalgång här, Aarboden, ifrån Rhönedalen. Till Mei-ringen sänker sig A. till 610 m.ö.h., har karaktär av en fjällbäck och har eroderat ut en djup och naturskön dal, Haslital, i Aarmassivets graniter. Vid Handeck bryter sig A. igenom en dalregel och gör ett fall på 140 m., varav 46 m. kommer på det berömda Handeckfallet. Vid Meiringen böjer A. av åt v., genomrinner Brienzsjön och Thunsjön samt schweiziska högslätten förbi Bern till Aarberg, där floden svänger av åt n.ö., följer Jurabergen och mynnar, efter att från h. ha mottagit Reuss och Limmat, i Rhen mellan Waldshut och Koblenz. Vid sammanflödet har A. större vattenmassa än Rhen. Från Brienzsjön är A. segelbar. Efter att ha flutit förbi Bern får floden ett trögt, slingrande mean derlopp och mottager från v. Saane. Vid Aarberg kommer den in på den jämna slätten Gros-ser Moos, en del av den sänka, som ligger vid sydranden av Jurabergen. A. hade förr sitt lopp från Aarberg åt n. ö., till Büren, och vållade stora översvämningar på slätten. Mellan åren 1868 och 1889 reglerades A:s lopp. Genom Hagneckkanalen avleddes A:s vatten från Aarberg till Bielsjön och genom Nidaukanalen från Bielsjön in i A:s lopp igen vid Büren. Detta dräneringsföretag, som kostade 17,400,000 frcs, är ett av de största, som utförts i Schweiz. A:s längd är 280 km., flodområde 17,617 kvkm., 2/5 av Schweiz’ hela areal. J.C. Aarböger for nordisk Oldkyndighed og Histo-rle [å'-], dansk tidskr., utg. av Det kongelige nordiske Oldskrift-selskab. A. innehåller uppsatser i nordisk arkeologi, språkvetenskap och äldre historia. Enär de framstående danska arkeologerna Worsaae, S. Müller m. fl. ofta i A. publicerat sina arbeten, intager denna tidskrift en framskjuten plats inom den internationella arkeologiska facklitteraturen. S.Bln. Aarestrup [å'-], Emil, dansk förf. (1800— 56), praktiserande läkare på Laaland. A. var en livsglad, utåtriktad natur, en epikuré och sällskapsmänniska. Uteslutande lyriker besjöng han naturens och kvinnans skönhet med något av sydländsk glöd. Med frisk sinnlighet och levande åskådlighet förenade han stor formvirtuositet; hans vers är fast och välljudande. Bland danska diktare stod han Oehlen-schläger och Chr. Winther nära. Själv utgav han ett band dikter 1837, men berömmelse vann han först efter sin död. G. Brändes gav honom i en essay 1867 den plats bland Danmarks förnämsta lyriker, som han sedan behållit. Hans ”Samlede Skrifter” äro utgivna av H. Brix och P. Raunkjær (5 bd, 1922—25). En essay om A. ingår i A. Österlings ”Dagens gärning. Ny samling” (1927). A.W-n. Aarflot [å'-], M a u r i t z Andreas Rasmussen, norsk politiker (1821—1904). A. tillhörde under sin stortingsmannabana, 1854—88, Johan Sverdrups närmaste anhängare och bistod honom trofast i vetostriden. 1882 utgav han ett uppmärksammat arbete, ”Odelsbonden om grundloven i dens hovedbestemmelser”, vilket avsåg att genom en undersökning av grundlagens historia motbevisa kungens absoluta veto. G.Cqt. Aargau [ä'rgåu], fra. Argovie, kanton i n. Schweiz, 1,404 kvkm., 240,776 inv. (1921). N. de — 13 — — 14 —