ABBACH A'balus. enl. antikens förf, namnet på en ö, varest bärnsten i mängd förekom, belägen en dagsresa från det germanska landets nordkust. Talrika försök ha gjorts att identifiera ön. Man har ifrågasatt en frisisk ö, Helgo-land och den ostpreussiska halvön Samland. Någon säker lösning står icke att vinna, men det sistnämnda antagandet synes sannolikast. S.Bln. Abandon [abädå'] (fra., överlämnande), uppsluppenhet, vårdslöshet. — Sjörätt, rätt för sjö-försäkringstagare att under vissa i lagen angivna förutsättningar till försäkringsgivaren avstå, Dorisk kolonn med abakus över kapitalet. abandonnera, försäkrat fartyg el. gods mot uppbärande av hela försäkringssumman. — Enl. sv. rätt må a. av både gods och fartyg ske, 1) om all underrättelse om fartyget saknas sedan viss längre tid, 2) om fartyg el. gods lagts under beslag genom embargo el. annan åtgärd av s. k. högre hand el. tagits av sjörövare el. övergivits av besättningen och icke inom viss tid ställts till försäkringstagarens förfogande. A. av allenast fartyget må ske, då detta efter liden skada förklarats vara icke iståndsättligt el. skadan uppgår tillgav försäkringsvärdet. E.K. A'bano, P i e t r o d’, även känd under namnet Petrus de Apono, italiensk läkare och filosof (1250—1316), blev efter studier i Kon-stantinopel och Paris lärare vid univ. i Padua. A., som på tidens sätt bedrev alkemi och stjärn tydning och i filosofien anslöt sig till Averroès och nyplatonismen, misstänktes för trolldom, föll offer för inkvisitionen och avled i fängelse. Sitt omfattande vetande nedlade han bl.a. i verket ”Conciliator differentiarum quae inter philosophos et medicos versantur” (”Mäklaren i filosofernas och läkarnas tvister”, senast utg. i Basel 1535). A-fN. A'lbano Bagni [ba'ni], ort i prov. Padova, n. Italien, 10 km. s. v. om staden Po’ va; 5,696 inv. (1911). A. är berömd för sina ända till 83° varma koksaltkällor, vilka äro kända redan av romarna ss. Fons Apo'ni el. Aquæ Pa-tavi'næ. M.P. Aba'nter, en forngrekisk folkstam, som sä-ges ha härskat över Eubea och ha deltagit i trojanska kriget, men vars härstamning och ursprung icke är oss bekant. Även i Mindre Asien och på öarna uppträdde denna folkstam. W.N Abarbanel, judisk religionsfilosof och poli tiker, se Abravanel. A'baris, grek, myt., cn trollkarl, som under en pest skulle ha kommit från hyperboréernas land till Aten; av guden Apollon lärde han orakelkonsten, och försedd med en av dennes pilar strövade han därefter omkring, avvändande sjukdomar och andra olyckor. W.N. A bas [aba'] (fra.), ned med. Aba'si (abassen), persisk vikt = 5 sir = 367,2 gr., även ett mynt i Afganistan och Persien = 4 schahi, ung. 6 öre. Abasi' el. a b b a s i (grek, nekande a och bainein, gå), oförmåga att gå. Med a b a sias t a s i betecknar man en på hysterisk grundval vilande sjukdom, vid vilken patienten ej kan gå el. stå, utan att detta förorsakas av i lemmarna påvisbara sjukliga förändringar. E.M.P.W. A'bafon (grek.), eg. ”det som ej får beträdas”, den del av ett tempel, ett tempelområde el. annan helig plats, till vilken tillträdet antingen är helt förbjudet el. inskränkt till en viss tid och för vissa därtill berättigade personer. W.N. A battu'ta (ital.), mus., ”efter taktslaget”; efter ett föregående colla parte, varvid de ackompanjerande instrumenten få följa den mera fritt föredragna solo- el. huvudstämman, angiver termen, att takten numera noggrant skall iakttagas. A-f N. Abba' (aram., fader, hebr. form av), i judiska och äldre kristliga böner tilltal till Gud; äre-namn för lärde; i kyrkospråket titel för biskopar, patriarker m. fl. G.Bsm. Abbach [a'baz] el. A b a c h, köping vid Do — 25 — — 26 —