ABBADIDERNA nau nära Regensburg, en på gr. av sina svavelbad mycket besökt plats. Abbadi'derna, arabisk dynasti i Sevilla 1023 —91. Abu-I-Ka'sim Muhammed av släkten Abbad ('Abbäd) trädde vid C6rdoba-ka-lifatets fall ss. kadi i spetsen för Sevilla. Hans son Abbad a 1-M u t a'd i d (1042—68) underlade sig Ronda, Moron, Arcos-Xerxes etc. men erkände 1063 Ferdinand I av Kastilien som sin länsherre. Hans son Muhammed al-M u t a'm i d (1068—91) erövrade 1068 Cördoba och inkallade, svårt ansatt av Alfons VI av Kastilien, till sin hjälp almoraviden Jusuf ibn Taschfin från Marocko, som 1068 slog de kristna vid Zallaka (Sacralias) men berövade abbadiderna deras välde 1091. al-Mutamid, som ansågs vara en betydande diktare, dog i fångenskap 1095. [G.O-r.] Abbadie [-di'], Jacques, fransk reformert teolog (1654—1727), präst vid franska församlingen i Berlin 1680 och i London 1689. A. utövade stort inflytande genom sitt apologetiska verk ”La vérité de la religion chrétienne” (13 bd, 1684—89). G. A. al-Abbas ibn Abd-al-Muttalib (al-’Abbås ibn 'Abd-al-Mutta'lib), Muhammeds farbror (o. 570 —652), slöt sig först 630 till Islam men åtnjöt såsom profetens farbror stort anseende. A. är stamfader för abbasiderna (se d. o.). [G.O-r.] Abba's ('Abbäs), namn på trenne schaher av Persien: A. I den store (1586—1629), hans sonsons son A. II (1641—66) och A. III, som spädbarn upphöjd på tronen (1732—36); se Persien, historia. [C.F.] Abba's I, egyptisk vicekonung (1816—54), efterträdde 1848 sin farfader Muhammed Ali. A. motarbetade hätskt de västerländska bild-ningssträvandena i Egypten; hans förhållande till den turkiske sultanen var tidvis mycket spänt. Vid rysk-turkiska krigets utbrott 1853 ställde A. dock sin flotta och en truppstyrka till sultanens förfogande. Kort därpå avled han, troligen mördad. G.O-n. Abba's II Hilmi (Hi'lmi), kediv av Egypten (1874—1923), äldste son och efterträdare till Tawfik pascha. Studerade under åren 1887— 92 i Wien, varifrån han hemkallades efter faderns död. Hans försök att inskränka det brittiska inflytandet (se Egypten, historia) gjorde honom illa anskriven på engelskt håll. A. blev vid krigsutbrottet 1914 avsatt och efterträddes av farbrodern Husein Kemal. Han avled i Wien. G.O-n. Abba'sa ('Abbäsa), dotter till kalifen al-Mahdi och syster till kalifen Harun ar-Raschid, blev enligt sägnen av sin broder given i skenäktenskap åt barmakiden Djafar, vars död enl. samma sägen var en följd av Hamns upp täckt, att en verklig kärleksförbindelse uppstått. G.O-r. Abbasamento [-mä'ntå] (ital., underförstått di mano), förkortat a b b., musikaliskt anvis-ningsord, angivande när vid piano- el. orgelspel ena handen bör förflyttas under den andra. Motsatsen: Alzamento (se d.o.). A-f N. Abbasi'derna, kalifdynasti, härstammande från al-Abbas ibn Abd-al-Muttalib (se denne), störtade 750 det umaijadiska kalifatet och förläde 762 regeringen till Bagdad. Sedan mitten av 800-talet förlorade de småningom sin världsliga makt men behöllo sitt andliga inflytande. I slutet av 1100-talet återvunno de herraväldet över Bagdad, men störtades av mongolerna 1258. Några medlemmar av familjen undkom-mo till Syrien och Egypten, vars sultaner läto deras efterkommande behålla kaliftiteln till 1517 (se K ali fat et). [G.O-r.] Abba'te, N i c c o 1 o d e 11’, italiensk målare och dekoratör (1502—71), verksam först i Modena (flera större utsmyckningsarbeten) samt i Bologna (religiösa tavelbilder), kallades 1552 till Frankrike, där han bistod Primaticcio vid dekoreringen av slottet vid Fontainebleau och utförde en mängd (nu mestadels förstörda) väggbilder med mytologiska ämnen i en ma-nieristisk stil, som samtiden mycket beundrade men eftervärlden föga uppskattar. E.Wrgl. AbbazFa, ort i Istrien, n. Italien, vid Quar-nerovikens innersta del. På gr. av sitt vackra och väl skyddade läge vid foten av Monte Mag-giore har A. på senare tid blivit en livligt besökt kurort. M.P. Abbé (fra., hebr. av, el. den vanligare ara-meiska formen abba, fader), urspr. detsamma som abbot (se d. o.) el. klosterföreståndare. Från 1500-talet fick benämningen vidsträcktare användning genom Frans I:s av Leo X förlänade rätt att utnämna s. k. abbéer in commen-dam, vilka erhöllo stiftsinkomsterna, medan befattningen sköttes av andra. Efterhand blev det en titel, som tilldelades flertalet yngre medlemmar av det andliga ståndet, t.o.m. sådana som ännu ej voro ordinerade präster. De voro i stor utsträckning lärare i adelsfamiljerna och spelade oftast större roll i sällskapslivet än som prästmän. Dräkten var i regel svart el. mörkt violett. Benämningen salongsabbé karakteriserar en prästman av verserad, världslig läggning. S.N. Abbe [ä'bi], Cleveland, nordamerikansk meteorolog och fysiker (1838—1916), direktör för observatoriet i Cincinnati 1868, prof, vid väderleksbyrån i Washington 1871, organiserade väderlekstjänsten i Amerika. A. utgav 1873—1915 tidskriften ”Monthly weather re-