ABEL hovsman till dådet, svor sig fri från delaktighet och blev vald till konung. Han visade icke obetydlig statsmannabegåvning, hävdade statens makt och sökte höja rikets handel genom privilegier till Lübeck och andra hansestäder. A. föll 1252 i en strid mot friserna. Till hans efterträdare valdes med förbigående av sönerna brodern Kristofer. S.Bln. Abel, Niels Henrik, norsk matematiker (1802—29). A:s matematiska snille upptäck- Abelmonumentet i Oslo, av Gustav Vigeland, avtäckt 1908. tes redan i skolan av hans lärare och vän Holmboe. Efter en kortare vistelse vid univ. i Kristiania (”A. hade där i matematik intet att lära”) erhöll A. stipendium för utrikes resa och besökte Paris och Berlin. Av de mera framträdande matematikerna kom A. därvid i närmare beröring endast med Crelle, i vars ”Journal für Mathematik” de flesta av hans arbeten äro offentliggjorda. I Paris, där han rönte föga förståelse, skrev han sin berömda av handling om Abelska integraler, som emellertid trycktes först 1841. Någon tid efter hemkomsten förordnades A. till docent i astronomi men avled kort därefter i lungsot. Trots sin korta levnad, ständigt fylld av ekonomiska bekymmer, hann A. göra en epokgörande insats i sin vetenskap. A. har genom sitt bevis för omöjligheten att lösa den allmänna femtegrads- ekvationen på algebraisk väg lagt grunden till den högre algebran. Genom s.k. inversion av de Abelska integralerna leddes han till upptäckten av de elliptiska funktionerna. F.ö. må framhållas hans undersökningar över serier, klassiska genom sin logiska stränghet. Förutom genom de nya fält, som A. öppnat för forskningen, ligger A:s betydelse kanske mest däri, att han öppet idkade matematiken för dess egen skull, utan hänsyn till event. praktiska användningar. A:s samlade skrifter utgåvos 1878—81 av L. Sylow och S. Lie på norska statens bekostnad. H.D. Abel [élbl], Sir Frederick, engelsk kemist (1827—1902), prof, vid Royal military academy 1854. A:s arbete på framställning av bomulls-krut förberedde vägen för det röksvaga krutet, som kom till användning mot slutet av 1800-talet. A. har även för prövning av petroleum uppfunnit en apparat (Abels apparat) för bestämning av flampunkten och utgivit ”Handbook of chemistry” (1854), ”Modern history of gunpowder” (1866), ”Researches on explo-sives” (1875) m.fl. Lj Abel, O t h e n i o, österrikisk paleontolog (f. 1875), har i sht sysselsatt sig med paleo-biologi (se d.o.); innehar den av honom grundade professuren i paleobiologi i Wien; har publicerat talrika arbeten över de förhistoriska valarna, sirenerna, bläckfiskarna etc. Av hans skrifter må framhållas: ”Palaeobiolo-gie der Wirbeltiere” (1912), ”Die vorzeitlichen Säugetiere” (1914), ”Die Stämme der Wirbeltiere” (1919), ”Lebensbilder aus der Tierwelt der Vorzeit” (1922). E.D-r. Abélard, se A b a i 1 a r d, Peter. Abeli'n, släkt, vars namn antogs av söner till kyrkoherden i Asarum Matts Hansson Maria-ger, nämnd 1655. Från dennes ättling, borgmästaren i Linköping Zakarias A., härstamma 1) Hjalmar August A., barnläkare (1817 —93), med. lic. i Uppsala 1846, kirurgie mag. 1847, överläkare vid Allmänna barnhuset i Stockholm 1856—83, prof, i pediatrik vid Karolinska inst. 1858. A. utgav korta berättelser från utländska studieresor och smärre meddelanden från Barnhuset samt den populära ”Om vården af barn under de första lefnads-åren” (1874, i sam mandrag utkommen i ett flertal uppl. 1878— 1895). A.Hjr. — 43 — — 44 —