AB1ES myndighet. Kyrkans anhängare äro omkr. 3 mill. Islam har sedan 700-taIet med växlande framgång drivit en kraftig propaganda. Den romersk-katolska missionen började under medeltiden och har en blodig martyr-historia bakom sig. Störst inflytande torde dock den evangeliska missionen ha. På 1650-talet led den förste evangeliske missionären martyrdöden. 200 år senare gjorde engelska kyrkan ett nytt försök, som snart misslyckades. Från Tyskland gjordes på 1850-talet ett tredje likaledes snart uppgivet försök. Det fjärde missionsförsöket gjordes från Sverige, då Evangeliska fosterlandsstiftelsen (se d.o.) 1866 sände sina första missionärer till Abessinien. Denna mission arbetade länge under stora svårigheter el. låg alldeles nere. Men sedan 1904 har den skolverksamhet och sjukvård i huvudstaden Addis-Abeba och läkar-missiun i Naqamte. Även Bibeltrogna vänner (se d.o) har mission i Abessinien; dessutom England, Amerika och vissa sekter. Resultatet är dock kvantitativt ringa. S.N. A'bessiv (nylat. abessi'vus, näml, casus), en kasus i finskan, som utmärker brist el. saknad av något. A. B. F., se A r b e t a r n a s bildningsförbund. Abgar [avga'r] (syr.), namn på flera härskare av en arabisk dynasti i Edessa (se d.o.) vid tiden för Kristi födelse. A. V. U k k a m a (ukkä'mä, den svarte) skall enl. sägnen ha brevväxlat med Jesus och genom Addai (Thad-dæus) ha blivit omvänd till kristendomen. Historisk är först Abgar IX :s övergång till kristendomen (efter 200). Ehuru äktheten av brevväxlingen redan tidigt betvivlats, erkände den kristna kyrkan den dock ända in på 1800-talet. — Abgarusbilderna (sedan 4:e årh.), de äldsta bilderna av Kristus, efter den underbara bild, som Jesus enl. legenden skall ha sänt A. Ukkama, tillhöra den österländska kyrkan och hava ett dystert uttryck. [G.O-r.] A'bgeordneter, tysk benämning på genom direkt el. indirekt val tillsatt folkrepresentant. Se Representation. Ab hinc (lat.), härifrån. Abi'a, son till Rehabeam, konung av Juda, senaste delen av 900-talet f.Kr., regerade 3 år. Han slöt förbund med araméerna, och tillsammans med dessa bekämpade han konung Jerobeam av Israel. G.Bsm. A'bib, ”axmånad”, judarnas första månad (2 Mos. 12:2; jfr 13:4), senare benämnd ni-san. Den sammanföll närmast med vår april. G.Bsm. A'bich, Wilhelm H e r m a n n, tysk geolog och upptäcktsresande (1806—86), prof, i Dorpat 1842. A. gjorde vidsträckta resor inom Kaukasus, och hans arbeten äro fortfarande grundläggande för vår kunskap om detta område. Hans huvudarbete är ”Geologische Forschung-en in den kaukasischen Ländern” (1878—87). K.A.G. Abidjan [-dzä'], Abidjean, hamnstad i kolonien Elfenbenskusten (Cöte dTvoire), Franska Västafrika, vid n. stranden av lagunen Ebrié. 7,797 inv. (1925). Järnväg (458 km.) till Tafiré. G.N. A'bies, barrträdssläkte av fam. Abieta'ceæ. A. omfattar 20 i Europa, Asien och Nordame- Abies alba. 1) Gren med kotte (frön), 2) kottefjäll sett underifrån, 3) kottefjäll sett ovanifrån, 4) frö, 5) bladbärande gren. rika förekommande arter, vilka skilja sig från vår inhemska gran (se P i c e a) bl.a. därigenom att bladärren å grenarna äro rundade, barren tillplattade, kottarna upprätta och bära längre, smalare, vid mognaden avfallande fjäll. A. alba (pectina'ta), ädelgran, silvergran, med ss. äldre silvergrå bark och tvåsidigt riktade barr, planteras allmänt och bildar skogar i mellersta och s. Europa; lämnar strassburger-terpentin och trä till resonansbottnar i stråkinstrument. Andra arter äro A. sibi'rica (Pich-ta), sibirisk gran, från norra Ryssland och Sibirien, A. Nordmannia'na (s. ö. Europa och Mindre Asien) och A. balsa' mea, balsamgran (ö. Nordamerika), vilken jämte en närstående art, A. Fraseri (Canada), lämnar kanadabalsam (se — 61 — — 62 —