ABISKOJOKK strålning etc. studeras. Ett synnerligen betydelsefullt forskningsarbete utföres genom regelbundna och noggranna seismografiska registreringar av jordskorpans rörelser, för vilket ändamål institutionen utrustats med tre högkänsliga, elektromagnetiskt registrerande seismografer (se d.o.). Även finnes trådlös telegraf för noggrann tidsbestämning. Stationens verksamhet, som tillkommit på initiativ av Stockholms naturvetenskapliga förening, ledes av en kommitté av 12 medlemmar. Arbetsplats och bostad upplåtes kostnadsfritt åt forskare, som önska utföra vetenskapliga undersökningar på platsen. E.D-r. A'biskojokk, Torne Träsks största tillflöde, upprinner i trakten av Sjangeli och flyter med n.ö. riktning genom Abiskojaure samt utfaller i Torne Träsk i närheten av Abisko turiststation. I sitt nedersta lopp har A. utbildat en över 200 m. lång, 15—20 m. djup kanjon. H.S-n. Abitibi [äbiti'bi], flod i prov. Ontario, Ca-nada, bildar avlopp för Abitibisjön och mynnar i Moose river’s mynningsvik vid James bay. 547 km. lång. J.C. Abitibi [äbiti'bi], Abitibi lake, sjö i Ca-nada, på gränsen mellan prov. Quebec och Ontario, 922 kvkm., blott några få m. djup. Omkr. sjön ligga fruktbara lerjordar, som inom det quebecska Abitib i-o mrådet givit upphov till en i hastig utveckling stadd jordbruks-kolonisation. Se C a n a d a. J.C. Abiturie'nter (till nylat. abituri're, önska avgå), benämning på de lärjungar vid ett läroverk, vilka stå i begrepp att efter avlagd studentexamen, abiturientexamen, lämna läro -anstalten. Ablakte'ra (lat. ab, från, och lac, mjölk). 1) Avvänja ett barn från bröstet. 2) Se Y m p-ning. Ablation [-fo'n] (till lat. aufe'rre, taga bort), geol., bortskaffande av lösa massor av bergarts-fragment från jordytan genom olika agentier, främst vinden; uttrycket användes särskilt om bortsmältande av snö och is från ytan av en glaciär. [Æ.A.G.] A'blativ (lat. ablati'vus, näml, casus, till au-fe'rre„ taga bort), sprdkv., en kasus, som urspr. anger utgångspunkten för verbets handling el. det varifrån något avskiljes. Som särskild kasus uppträder a. i sing. i indo-iranska språk och armeniska och i plur., förenad med da-tiven, i den förstnämnda gruppen. I latinet, där a. också kvarlever, har den delvis sammansmält med instrumentalen och lokativen (se d.o.). I de germanska språken har den indo-europeiska a:s roll övertagits av andra kasus. Jfr Kasus. E.Hqt. Ablution [-jo'n] (lat. ablu'tio, tvagning) kal las det rituella moment i den romersk-katolska mässan, då prästen först med vin och sedan med vin och vatten sköljer den vid kommunio-nen begagnade kalken. Denna rit, som ytterst torde gå tillbaka på primitiv fruktan för det profanas beröring med det heliga, har praktiserats sedan långa tider tillbaka. Ett fast moment i mässan blev den dock först under senare hälften av medeltiden. S.N. AB-matros, engelsk beteckning på ”helbefa-ren matros” (ablebodied seaman). Även i sv. språkbruk användes uttrycket bland många andra lånetermer från sjömansengelskan. C.E.v.S. Abna'ki, nu utdöd stam bland de algonkinska indianer, som fordom hade sina jaktmarker utmed Atlantiska havets kust i Nordamerika. Abner, konung Sauls kusin, räddade efter Sauls död i slaget vid Gilboa makten åt hans son Is-Boset. Förolämpad av Is-Boset, inledde han underhandlingar med David och mördades därunder av Joab (2 Sam. 3). [G.Bszn]. Abno'rm (lat. ab, från, och norma, regel), oregelbunden, som avviker från det lagbundna el. vanliga; onaturlig, i saknad av vissa förmögenheter, sinnesslö, sjuklig till kropp el. själ. Abnormite't, företeelse, som avviker från det normala el. lagbundna; missbildning. Abno'rmpsykologi, se Psykiatri. Abno'rmskola, undervisnings- och uppfostringsanstalt (oftast internat) för blinda, dövstumma och sinnesslöa. Abno'rmundervisning, undervisning för abnorma; se Blindundervisning, D ö v-stumundervisning och Sinnesslö-vård. A bocca chiusa [a bå'ka kio'sa] (ital., med sluten mun), beteckning för sång med slutna läppar, utan ord, så att stämman uteslutande strömmar ut genom näsan med en surrande el. brummande klang: brumstämma. Brum-kör användes stundom i manskör som ackompanjemang till en solostämma. V.F. Abolition [-Jo'n] (lat. aboli'tio, tillintetgörel-se), processr., beslut av regering, att visst brott icke skall åtalas el. att redan anhängiggjort åtal skall nedläggas. Huruvida i Sverige K. m:t äger dylik befogenhet är omtvistat. Jfr A m-n e s t i och Nåd. E.K. Abolitioni'ster. 1) Motståndare till negerslaveriet i Förenta staterna. En rörelse i denna riktning framträdde redan under 1700-talet; av de då bildade abolitionistsällskapen leddes ett av B. Franklin (se denne). Rörelsen var då, liksom ofta senare, starkt religiöst färgad. Efter att under 1800-talets första årtionden ha framträtt endast obetydligt, fick rörelsen under 1830-talet ett märkligt uppsving. 1831 startade W. — 67 — — 68 —