ABOUT fulla utveckling. Abortivkur el. abortivmedel avse att påverka en sjukdom, så att den tar nämnda förlopp, t.ex. kina mot malaria; särsk. om medel, som framkalla ett för tidigt framfödande av foster. E.M.P.W. About [abo'], E d m o n d Fran^ois Valentin, fransk förf. (1828—85), medlem av Franska akad., skrev sederomaner, t.ex. ”Madelon” (1863), ”Le roman d’un brave homme” (1880, med självbiografiskt inslag), vidare vetenskapliga och reseromaner, t.ex. ”Le Fellah” (1869, om Egypten), och fantastiska romaner, t.ex. Abrahams offer. Målning av Rembrandt. "L’homme å 1’oreille cassée” och ”Le nez d’un notaire” (båda 1862). Högre än hans romaner stå hans noveller och berättelser, i sht ”Le roi des montagnes”, ”Les mariages de Paris” (båda 1856), ”Les mariages de province” (1868). A. var anhängare av Voltaire och skrev mot påven den politiska flygskriften ”La question ro-maine” (1861). [A-f N.] Ab ovo (lat.), ”från ägget”, d.v.s. från första början. Uttrycket är hämtat från Horatius (”De arte poetica”, v. 147), vilken prisar Ho-meros, därför att han vid skildringen av trojanska kriget genast i Iliadens första sång för läsaren mitt in i handlingen (in medias res) utan att med tröttande omständlighet gå till baka till sagan om Ledas dotter Helenas mytiska födelse ur ett ägg. Därav uttrycket ab ovo Ledce inci'pere, ”börja med Ledas ägg”, d.v.s. vara alltför omständlig. — Från Horatius (Sat. I, 3, 6 ff.) härstammar även uttrycket ab ovo usque ad mala, från ägget ända till äpplena, ”från smörgåsbordet till desserten”, d.v.s. från början till slut, en anspelning på den forn-romerska huvudmåltiden, cena, som vanl. började med ägg och slutade med frukt. ll.Sj. A'braham (Abram), Teras son, i den hebreiska traditionen Israels och de arabiska stammarnas (Ismaels) stamfader. A. vandrade enl. sagorna med sin brorson Lot och sin hustru Sara från Sydbabylonien el. Mesopotamien in i Kanaan. Efter ett uppehåll i Egypten slog han sig ned vid Mamres terebint i Hebron och begrovs i Makpelas grotta. I A. ha de fromma herdekretsarna i Israel tecknat sitt ideal. A. är den fromme herden, troshjälten, som lyssnar till Jahves röst, drar genom landet, bygger altaren och håller frid med alla människor. A. har undfått löftet om Kanaan åt sina efterkommande, men i lydnad mot Gud är han beredd offra sin ende son Isak. Blott i traditionen 1 Mos. 14 uppträder han som krigshjälte. Gestaltens ursprung är ovisst; förr ansågs A. antingen som historisk el. som en detroniserad gud, enl. nyare åsikt har han varit hjälten i primitiva sagor och först senare blivit Israels stamfader. — Abrahams sköte, i judisk och kristen litteratur (jfr Luk. 16:22) en term betecknande de frommas vistelseort efter döden. — Abrahams apokalyps, stammande från o. 100 e.Kr., är bevarad i från grekiskan utförd slavisk övers. Skriften innehåller i sin senare del uppenbarelser, som A. får angående sitt folks framtid, därav namnet. G.Bsm. Abraham a Sancta Clara, eg. U 1 r i c h Me-g e r 1 e, augustinermunk och religiös förf. (1644 —1709), hovpredikant hos Leopold I i Wien; i sina burleska och fantastiska predikningar skildrar A. det samtida livet i Wien. Förnämsta arbete: ”Judas der Erz-Schelm” (1686—95); ”Sämtliche Werke” (1835—54), urval utg. av K. Bertsche 1917. LitL: K. Bertsche, ”Abraham a Sancta Clara” (2 Aufl., 1922). [S.N.] Abraham Brodersson, dansk riddare (d. 1410). Högt betrodd av drottning Margareta, riksråd, befälhavare vid belägringen av Stockholm 1393 —94 och vid striderna på Gotland 1404, innehade A. som län betydande delar av Halland och Småland, där han även genom köp och gifte förvärvade stora egendomar. 1410 lät Erik av Pommern under ett krigståg mot Als halshugga honom, enl. uppgift på grund av ett fridsbrott. Hans gods indrogos, men återställdes senare till hans arvingar. Vissa samtida — 71 — — 72 —