ABRUPT mekaniska a. understödes av den kemiska därigenom, att silikater och silikatbergarter förvittra 2—14 gånger fortare i salt än i sött vatten. Sjunker landet samtidigt med att det a b rade r a s, får abrasionsterrassen betydlig bredd och bildar då en abrasionsyta. Följdfenomen till a. äro jättegrytor, grottor, abrasionsvittnen el. raukar (se d.o.), som bildats därigenom, att vissa partier av Abrasion. Den s.k. Munken vid Helgolands kust. berggrunden varit av motståndskraftigare beskaffenhet el. i mindre utsatt läge än omgivningen i övrigt. J.C. Abra'vanel (Abarbanel), Isak ben J e-huda (1437—1508), av en förnäm portugisiskjudisk släkt, lämnade, politiskt förföljd, 1481 Portugal och slog sig ned i Toledo, där han helt ägnade sig åt vetenskapen. 1484—92 Ferdinand den katolskes finansminister, fördrevs A. 1492 jämte judarna från Spanien och levde sedan i Neapel, Korfu och Venedig. Han skrev förklaringar till bibeln och religionsfilosofiska skrifter. — Litt.: J. Guttmann, ”Die religionsphi-losophischen Lehren des J. A.” (1916). [A-f A7.] Abra'vanel (Abarbanel), Juda Leon, även kallad Leo Hebræus, den föregåendes äldste son, läkare och filosof (o. 1460— 1535), påverkad av platonskt och nyplatonskt tänkande. Detta färgar även hans 1502 i Genua påbörjade filosofiska dialoger, ”Dialoghi di amore” (1535), vilka, en gång mycket lästa samt ofta översatta, ägt betydelse även för Spinozas filosofi. Litt.: B. Zimmels, ”Leone Hebreo. Neue Studien” (1892). A-f N. Abra'xas, fjärilssläkte, tillhörande mätarnas grupp (se Mätarfjärilar). K r u s bärsmätaren, A. grossularia'ta, har vita vingar, de främre med svarta fläcktvärrader och gult tvärband. Dess vita, svartfläckiga och gulstrim-made larver förtära bladen av krusbärs- och vinbärsbuskar. Almmätaren, A. sylva'ta, gör i sydligaste Sverige stundom skada på alm. E.W-n. Abra'xasstenar, som amuletter begagnade stenar av olika typer, med bildframställningar av människor och djur, ofta i fantastiska former, samt vanligen försedda med inskriften Abraxas el. Abrasax. Det senare ordet användes av gnostikern Basilides (2:a årh. e. Kr.) som en gemensam beteckning på de 365 andeväsen, i vilka han såg uppenbarelser av gudomen. Från 2:a årh. torde också de äldsta a. stamma, medan de yngsta — och kanske det stora flertalet — sannolikt tillhöra en tidig del av medeltiden. J.E.F. Abrenuntiation [-Jo'n] (lat. abrenuntia'tio, avsägelse), ett moment i dopakten, varvid faddrarna å barnets vägnar avsvärja djävulen; fanns kvar i det svenska dopformuläret till 1811 och finnes alltjämt i katolska kyrkan och även t.ex. i Danmark och Norge. Jfr E x o r c i s m. S.N. Abri' (fra.), ”skydd”, boplats från stenåldern vid foten av skyddande klippväggar. Abri'n, ett till toxalbuminernas (se d.o.) grupp hörande ämne, som finnes i fröet hos paternosterärten, Abrus precato'rius, identiskt med jequiritin. A. är ett starkt gift, som insprutat i blodet åstadkommer agglutination (se d.o.) av blodkropparna. Den dödliga dosen ligger vid omkr. 0,i mgr. pr kg. kroppsvikt. Dess giftverkan förstöres vid upphettning till 60°, och även i tarmen synes giftet förstöras; i varje fall är dess giftverkan här ringa. J.H. Abrogation [-Jo'n] (till lat. abroga're, avskaffa), upphävande, ogiltighetsförklaring av lag el. författning. Abrolhos-öarna [aQrå'lof-]. 1) En mängd små korallklippor i Atlanten utanför Brasiliens kust, 16°—18° s.br. 2) En grupp klippöar i Indiska oceanen, utmed Västaustraliens küst, 28°—29° s.br. Abro'ma, ostindiska buskar el. små träd, tillhörande fam. Sterculia'ceæ. Två arter kända: A. angusta'ta med vackra blommor och A. molle, vilka båda lämna bastfibrer liknande hampa. A.V-e. Abru'pt (lat. abru'ptus), tvärt avbruten, tvärhuggen, plötslig. — 77 — — 78 —