ABSINT kare ha antagit, att han i kyrkostriden intog en medlande eller neutral hållning. Ar 1177 inträffade en händelse av utomordentlig betydelse för A. Eskil lämnade ärkebiskopsstolen, och A. korades till hans efterträdare. Han erhöll av påven tillåtelse att alltjämt förestå även Roskilde stift; 1191 gav han det en egen biskop i sin unge släkting Peder Sunesen men tog dock fortfarande del i dess förvaltning. I Skåne möttes A. av häftigt motstånd, då han starkt betungade skåningarna med skatter. Dessa reste sig, A. måste fly, och endast med möda förmådde konung Valdemar bringa landet i ro. Efter dennes död utbröto 1182 åter oroligheter. Skåningarna uppsatte mot konung Knut VI en egen tronpretendent. Efter ett slag vid Lommaån inträdde emellertid även nu lugn. — Knut VI :s tronbestigning rubbade intet i A:s ställning. Han förblev intill sin död 1201 konungens närmaste man, och rikets styrelse fortgick som dittills. I det inre synes A. ha hävdat konungens makt gent emot stormännen. Som kyrkomän gjorde han med skärpa kyrkans krav gällande och sökte åstadkomma en viss enhetlighet inom den danska kyrkan; i detta avseende är det av honom 1187 sammankallade kyrkomötet i Lund av betydelse. Flera nya danska helgon blevo under hans tid kanoniserade. — Ett särskilt beaktande förtjäna de livgivande impulser, som A. givit den danska historieskrivningen. Såväl Svend Aagesens som Saxos krönikor äro direkt inspirerade av honom. A. anses med rätta som en av den danska medeltidens största gestalter. Såväl i sin politiska som i sin kyrkliga verksamhet synes han ledd av en enhetlig tanke: det danska rikets och den danska kulturens hävdande och förkovring. S.Bln. Absalon Pedersön, norsk förf., se B ey er, A. P. Absce'ss (lat. absce'ssus, bortgång), varhärd, begränsad ansamling av var i en vävnad genom bakterieinverkan. Utvecklar sig i regel under livliga inflammatoriska symtom, hetta, värme, smärta och svullnad. Behandling: uttömning av varet. Kalla abscesser uppstå utan dylika symtom, ha mest tuberkulöst ursprung och tendera att sänka sig längs muskler, nerver etc. (sänknings- el. kongestions-abscesser). Metastatiska abscesser kunna uppkomma i avlägsna organ genom en spridning av varet från en primärhärd via blod el. lymfbanor. T.S-g. Abschatz, Hans Assman von, tysk diktare (1646—99), översatte Guarinis ”Pastor fido” och italienska lyriker. A:s ”Poetische Übersetzungen und Gedichte” ulgåvos i Leipzig 1704. [A-f N.\ Absence [-sä's] (fra.), frånvaro, sinnesfrån-varo, tankspriddhet. Absens (lat.), frånvarande. Absente'ra sig, avlägsna sig, rymma. Absent friends [ä'psont frendz] (eng.), frånvarande vänner; förekommer stundom även i Sverige i uttrycket ”en skål för a. f.” o.d. Absenti'sm, nationalek., eg. frånvaro; godsägares regelbundna förbrukande av godsets avkastning å annan ort än å godset. Absi'd (grek. apsi's, rundning, valv), större nisch el. halvrunt, vanligen med halvkupol el. hjälmvalv täckt rum med upphöjt golv, som sluter sig till ett större. Redan hos grekerna förekommo halvrunda avslutningar både å tempel och profana bygnader, rådhus o.d. Hos romarna blev en rundnisch vanlig, särsk. Absiden på Lunds domkyrka. i torgbasilikorna och rättshallarna, ss. plats för överhetsperson el. domare å upphöjd tri-bun. Först den gammalkristna konsten gjorde a. el. concha (”mussla) till en regelbundet upptagen del av kultrummet med plats för den förnämste gudstjänstförrättaren och med altaret framför denne. Senare förekommo i den romanska byggnadskonsten stundom två el. flera sido- el. biabsider jämte huvudabsiden. Jfr Basilika och E x e d r a. E. Wrgl Absi'nt, en grönaktig, starkt sprithaltig vätska, beredd av malört, Artemi'sia absi'nthium, med tillsats av anis, fänkål, koriander och stjärnanis. Innehåller eterisk olja, huvudsakligen bestående av ketonen thujon (se d.o.) och bitterämnet absintin. Användes särskilt i Frankrike i stor utsträckning och njutes blandad med vatten. Ett omåttligt bruk av a. åstadkommer svindel, stark darrning i händer och tunga samt epilepsiartade anfall. J.H. — 81 — — 82 —