ACETON-OLJA fruktdoft och kräver ögonblicklig läkarbehandling (insprutning av insulin). E.M.P.W. Aceton-olja, se Aceton. Acetonuri', se Acetonkroppar. AcetopyrFn, vitt, kristalliniskt pulver, framställt av acetylsalicylsyra och antipyrin, smälter vid 64—65°, lösligt i alkohol, svårlösligt i kallt vatten; användes såsom febermedel. [E.M.P.W.] Ace'tum (lat.), ättika, betecknar en ättika hållande omkr. 4,7 % ättiksyra. A. concentra'-tum, ättiksprit, A. pyroligno'sum crudum, rå träättika, A. py roligno'sum rectifica'tum, renad träättika, A. vini gaTlicum, vinättika. Även utdrag på droger innehållande ättiksyra benämnas A., t.ex. A. aroma'ticum, kryddättika, rö-varättika, A. camphora'tum, kamferättika, A. dracu'nculi, dragonättika, A. rosæ, rosenättika, A. sabadi'llæ, sabadillättika, A. scillæ, sjölöks-ättika m.fl. J.H. Aeety'1, även e t a n o y 1, CH3CO, ättiksyrans radikal. A. existerar ej i fri form, men ingår i en hel del olika föreningar, t.ex. acetylklo-rid, acetamid o.s.v. Acetylgrupper bestämmas ss. ättiksyra efter den organiska föreningens sönderdelning. O.S-g. Acctyl-cellulosa, se Cellulosa. Acetyle'n, e t i n, CH = CH, finnes i ringa mängd i lysgas. A. bildas ur elementen kol och väte, om man åstadkommer en elektrisk ljusbåge mellan kolspetsar i vätgas, vid upphettning av kloroform med natrium, ur etylen, ur alkohol- och eterångor, om de ledas genom glödande rör, m.m. A. framställes av kalciumkarbid och vatten: CaC2 + 2H2O = C2H2 + CA (OH),,. 1 kg. kalciumkarbid lämnar ungefär 340 1. acetylen. Vid karbidens sönderdelning med vatten utvecklas mycket värme; reagerar vatten med överskott av karbid, bildas bensol-och tjärliknande produkter; om gasen därvid befinner sig under tryck, kunna explosioner inträffa. För att undvika detta hava flera apparater konstruerats. Rå a. luktar på grund av föroreningar (bl.a. fosforväte) högst oangenämt, men kan renas medelst klorkalk. A. är i rent tillstånd en färglös gas av angenäm eterisk lukt, kondenseras till vätska vid 0° under ett tryck av 21,5 atm. och brinner med en klart lysande, starkt sotande låga. A. sönderdelas mycket lätt, är därför, beroende på omständigheterna, explosiv i sht vid ett tryck av mer än 2 atm.; ännu lättare exploderar flytande a. Med 1,25—20 volymer luft bildar a. en explosiv blandning. Acetylenkoppar och ace-tylensilver äro i torrt tillstånd ytterst explosiva, varför koppar ej får finnas i acetylen-apparater. — A. användes i tekniken till belysning, som bränsle för gasmotorer och (till sammans med syre) vid autogensvetsning, vidare vid framställning av ett stort antal tekniskt viktiga ämnen. Med klor ger a. a c e t y-lentetraklorid (se d.o.), av vilken di-, tri- och tetrakloretylen liksom penta- och hexa-, kloretan (se d.o.) framställas, föreningar, vilka (förutom hexakloretan) på gr. av sin förmåga att lösa organiska ämnen äro tekniskt viktiga, särskilt som de ej äro eldfarliga. ln-ledes a. i sura kvicksilversaltlösningar, övergår den i acetaldehyd (se A 1 k o h o 1). Dess betydelse för kemiska synteser växer dagligen och kan ännu ej överskådas. — Flytande a, kan ej användas på gr. av sin explosivi-tet; vid transport av a. begagnar man sig av dess absorption i aceton, dissousgas (se Gasackumulator). Lj. Acetylenbelysning kom i allmänt bruk först i början av 1890-talet, sedan amerikanarna lyckats att med tillhjälp av den elektriska ugnen framställa kalciumkarbid i storindustriell drift. De mest överdrivna förhoppningar ställdes då på denna ”framtidens belysning”. Framför allt på landsbygden, men även i mindre samhällen och städer anlade man fullständig a. Emellertid visade det sig snart, att de primitiva gasverk, som då användes, medförde stor explosionsfara, vilket bragte a. i misskredit. Till dess hastigt minskade användning bidrog icke minst den elektriska belysningens storartade utveckling. Svårigheten alt använda acetylen ligger däri, att den vid komprimering i behållare är ytterst explosiv redan vid ett tryck av 2 alm. 1896 lyckades emellertid de franska kemisterna Glau-de och Hess övervinna denna olägenhet genom att under tryck lösa acetylenen i aceton (se d.o.). I denna form kallas gasen acétylène dissous (löst acetylen), försvenskat till dissousgas. Då acetylen löses i aceton, ökas dennas volym rätt väsentligt. Vid magasinering av acetylen i en behållare med aceton måste därför för dennas utvidgning lämnas ett utrymme, som emellertid erbjuder explosionsfara, då trycket når 2 atm. Denna nya svårighet övervinnes genom att fylla gasackumulatorerna, som äro heldragna el. svetsade behållare av stål, med en porös massa, som består av kiselgur och asbest samt ett bindemedel (fig. 1). I de fina porerna i massan kunna inga explosioner uppstå. Av en ackumulators volym upptages c:a 20% av massans fasta beståndsdelar, 40% av aceton, 10% är reserv för utvidgning, och c:a 30 % upptages av acetylenen vid ett tryck av 12 Fig. 1. — 103 — — 104 —