ACETYLENBELYSNING atm., som är det vanliga laddningstrycket. Den volym acetylen, som ackumulatorn innehåller vid detta tryck, skulle i gasform vara 120 gånger större. Ackumulatorn är försedd med en avstängningsventil. Vid användning av gasen för t.ex. svetsning får den passera genom en reduceringsventil (se d.o.), som förminskar trycket till det för ändamålet behövliga. Utan denna form för magasinering av acetylenen hade den nuvarande stora användningen av denna gas varit otänkbar. I Sverige tillverkas ackumulatorerna av Svenska A.-b. Gasaccumulator. Deras höga kvalitet beror på den utmärkta AGA-massan, som utexperimen-terats av Gustaf Dalén (se denne) och H. Sköldberg. Ackumulatorer tillverkas från 0,75 1, rymd innehållande o. 75 1. gas upp till 600 1. med 60,000 1. gas. Om acetylenen brännes i en vanlig lysgas-brännare, erhålles en sotande låga. Brän-narna måste därför utföras så, att fullständigare förbränning åstadkommes. Detta sker vid de vanligast använda brännarna, tvåstråle-brännare, där gasen strömmar ut genom två fina hål ställda mitt emot varandra, på sådant sätt, att gasstrålarna träffas, varigenom lågan kommer att utbreda sig till en tunn skiva vin-kelrät mot gasstrålarna. Brännare med öppen låga för med luft icke blandad acetylen kallas öppna brännare. Dessa giva 1—2 nor-malljus för 1 1. acetylen pr timme. Om acetylenen före förbränningen blandas med luft, erhålles en icke lysande låga, vilken emellertid har en mycket hög temperatur (över 2,000° C.) och därför kan användas för att upphetta en glödkropp. Enl. denna princip utföras injektorbrännare (fig. 2), i vilka gasen från ett munstycke strömmar genom ett med 1 sidohål försett rör. Gasen blandar sig då före förbränningen med luft, som strålen suger med sig. Lågan träffar en glödkropp, bestående av zirkonoxid, vilken upphettas till vit-glödning. Ljuset är bländande intensivt och användes t.ex. för transportabla biografapparater. Ljusutbytet är 5—6 normalljus pr timme och 1. acetylen. Den viktigaste tillämpningen av denna princip, acetylen blandad med luft, är Dalénljuset, uppfunnet av Nobelpristagaren Gustaf Dalén. Vid Dalénljuset sker blandningen icke i brännaren utan i en av Dalén uppfunnen blandare (fig. 3), vilken består av en av mjuka membran och fjädrar konstruerad sug- och tryckpump, vilken drives av gastryc Fig. 2. ket med en hastighet, som automatiskt rättar sig efter förbrukningen, så att blandningen alltid håller de riktiga proportionerna, vilka äro 10% gas och 90% luft. Från biandaren ledes gasen till en med glödnät försedd invert-brännare, så kallad emedan munstycket är riktat nedåt och lågan alltså brinner under detta. Fig. 3. Glödnätet består av oxiderna av de sällsynta metallerna thorium och cer, vilka liksom zir-kon äro närbesläktade med aluminium. Gasutloppet i brännaren utgöres av mycket fina springor el. hål, varigenom förbränningen hindras att sprida sig och åstadkomma explosion i tilloppsledningen. Vid Dalénljuset uppnås en ljuseffekt av 6—7 normalljus pr timme och 1. gas; dess viktigaste användning är för fyr- och järnvägsbelysning. De flesta svenska järnvägar äro försedda med Dalénljus, vilket är vitt, klart och icke bländande. Ännu större ljusstyrka, 16—18 normalljus pr 1. gas och timme, kan emellertid erhållas, om acetylenen blandas med syrgas, varvid förbränningstem-peraturen stiger till c:a 3,500° C. Härvid användes injektorbrännare och glödkropp. Syr-gasen levereras från behållare, i vilka gasen komprimeras till 150 atm. Genom en reduceringsventil minskas trycket ned till ett par atm. eller lägre. Blandningen av syrgas och acetylen sker i en liten blandningskammare sammanbyggd med brännaren. Även här kommer alltså en gasblandning att utströmma genom brännaren. Dessa apparater användas uteslutande för att åstadkomma de mycket höga ljusstyrkor, som äro behövliga för strålkastare och mycket stora fyrar. Då strålkastare ofta användas för Morsetelegrafering och alltså en ständig tändning och släckning sker, är apparaten försedd med en evighets-låga, som omedelbart tänder gasblandningen, då ventilerna öppnas. Av ålder hava naviga-tionslederna utmärkts geoom fyrblänk av varierande karaktär. Vanligen brann fyrlågan ständigt, och det intermillenta skenet erhölls genom roterande linssystem el. skärmar, vridbara persienner m.fl. sätt. Med användande av acetylen skulle en ständigt brinnande låga medföra alltför stor gasförbruk- — 105 — — 106 —