ACETYLENBELYSNING ning el. hindra användandet av så stark fyrlåga, som önskvärt vore. Daléns uppfinning av klippapparaten löste dessa svårigheter på ett glänsande sätt och åstadkom en verklig revolution inom fyrväsendet. Genom klipp-apparaten erhållas ljusblänken genom tänd-ning och släckning av själva ljuslågan. Lågan vid de vanl. använda ljuskaraktärerna brinner endast Vio av tiden, medan den är släckt ®/io. Detta innebär sålunda en gasbesparing av 90 % i jämförelse med äldre fyrsystem. Klippapparaten (fig. 4) består av en rund dosa, i vilken är inspänd en mjuk membran, belastad av en fjäder. In-och utloppsledningarna för Fig. 4. gasen utmynna i två mot varandra vända ventilöppningar. Mellan dessa ligger ett i dubbar vilande ankare, som omväxlande kan sluta tillopps- och utloppsöppningarna. Normalt hålles ankaret av en fjäder tryckt mot gasinloppet, under det att utloppet alltså är öppet. Då gasen strömmar in i apparaten, lyfter sig membranen, som medelst en bygel drager ankaret med sig, varigenom inloppet slutes och utloppet stänges. Ventilsätena äro av stål och magnetiserade, under det att ankaret är av mjukt järn. Genom den magnetiska dragkraften kommer ankaret att mycket hastigt slå över från det ena ventilsätet till det andra. Genom membranfjäderns tryck pressas gasen ut genom utloppet till brännaren, där en liten, icke lysande, evighetslåga sörjer för tänd-ningen. Då gasen i klippapparaten utströmmat, kastas ankaret om, och proceduren upprepas. Genom inställningsskruvar kunna Ijus-och mörkperioderna regleras. För fyrar, som skola giva 2 el. 3 tätt på varandra följande ljusblänk, är klippapparaten försedd med en extra ventil, som öppnas efter första ljusklippet och hastigt insläpper en ny gasmängd. Genom inställning av det spännhjul, som reglerar denna ventil, kunna vilka ljuskaraktärer som helst erhållas. Utom för fyrar användas klipp- apparaterna för järnvägsbelysning vid semaforer och försignaler. Fördelarna med dessa blinkljussignaler äro oerhörda i jämförelse med de gamla fotogenlamporna, vilka voro opålitliga och fordrade ständig och dyr skötsel. Klippapparaterna äro här något enklare än de, som användas för fyrar. Vid blinkljus såväl vid järnvägar som lysbojar och mindre fyrar användes öppen låga. För att förstärka effekten av ljuset användas alltid linser, som samla ljuset i önskad riktning och i denna öka ljusstyrkan 10—20 gånger. Ännu en uppfinning, solventilen (fig. 5), även den gjord av Dalén, har ytterligare förbättrat gasekonomien och ökat a:s användbarhet. Solventilen har till ändamål att släcka fyrarna vid dags- ljus och tända dem vid mörkrets inbrott. Den består av fyra till form och material exakt lika stavar av metall. Den ena är svärtad och omgiven av tre andra, som äro blanka. Den svärtade staven vilar på ändan av en hävarm, vars andra ända utgör sätet till en liten ventil, som öppnar och stänger gastilloppet till fyrlågan. Vid dagsljus absorberas ljusstrålarna av ytan på den svärtade staven, som därigenom uppvärmes. Den förlänges därvid och påverkar hävarmen, som stänger ventilen. Förlängningen är obetydlig, vid diffust dagsljus endast O.ooia mm., men genom den stora hävarmsutväxlingen erhålles dock tillräcklig rörelse hos ventilen. Genom solventilen inbesparas 35—40 °/o gas, vilket tillsamman med klippapparaten giver en besparing av 93—94 °/o, vilket betyder, att t.ex. en gasackumulator, som med ständigt brinnande låga endast skulle räcka tre veckor, i stället räcker ett helt år. — Dalén-Ijusets användbarhet för fyrbelysning syntes i början begränsad genom glödstrumpans något oberäkneliga livslängd. Dalén uppfann då en strumputväxlare (fig. 6) med vanl. fyra glödstrumpor, av vilka en ny auto- Fig. 6. — 107 — — 108 — Fig. 5.