ACETYLENGASVERK matiskt inväxlas, då den som är i användning gått sönder. Konstruktionen på apparaten är grundad därpå, att en sticklåga tränger ut genom en brusten strumpa. Denna låga bränner då upp en liten trästicka, som spärrar den fjäder, som vrider utväxlingsmekanismen. Strump-utbytaren har gjort det möjligt att utan risk använda Dalénbelysning på fyrar utan bevakning, vilket betyder stor besparing för fyrväsendet. Utom på förut nämnda områden användes a. för en mängd andra ändamål, vilka dock icke äro av samma betydelse som fyr- och järnvägsbelysningen. Den användes för mobila ändamål ss. automobil- och motorcykelbelysningen, där den dock alltmer undanträng-es av elektriskt ljus. För belysning av tillfälliga arbetsplatser användes AGA-facklan, som består av en öppen brännare, en tryckregulator och en mindre gasackumulator. AGA:s handlyktor och mililärsignallyktor äro bekväma, enkla och kraftiga belysningsanord-ningar. Utom för havsfyrar har a. på senare tid fått en viktig användning vid aerofyrar för de fasta luftfartslederna på kontinenten. A. har alltså på ett par årtionden genomgått en revolutionerande utveckling, som nästan uteslutande kan tillskrivas Gustaf Daléns uppfinningar och det arbete, han och hans medhjälpare utfört inom A.-b. Gasaccumulator. Den svenska acetylenbelysningstekniken har vunnit världsrykte och världsmarknad. En av dess största triumfer var fyrbelysningen till Panamakanalen. över hela världen finnas nu fyr- och lysbojor med a. enligt AGA:s system. Se vidare Fyr. H.R-g. Acetylengasverk, apparat för framställning av acetylengas ur kalciumkarbid genom tillsats av vatten. Ett a. består av karbidbehållare, vattenbehållare, gasutvecklingsrum, gasklocka, renare samt armatur. A. utföras dels icke-automatiska, dels automatiska; i ickeautomatiska a. beredes en bestämd gasmängd på en gång och magasineras i en gasbehållare av tillräcklig storlek för en el. ett par dagars behov. Vid de apparater, som i acetylenbelys-ningens tidigare år användes för belysning av mindre samhällen, nedfördes vid varje laddning av gasbehållaren en avvägd mängd karbid direkt i vattenbehållaren. Automatiska a., vilka numera äro de enda brukliga, hava den fördelen, att gasutvecklingen minskas el. ökas alltefter gasförbrukningen. De utföras enl. tre olika principer: 1) Vatten på karbid. Vattnet får vid dessa apparater droppa el. rinna ned på karbiden el. svämma in över karbidbehållaren. Nackdelarna med a. utförda enl. denna princip äro, att de fordra en lång och mindre bekväm rengöring; gasen blir ganska oren, stark värmeutveckling uppstår i karbidbehållaren, gasförluster uppstå särsk. vid hastig avstängning och om gasklockan är liten. Däremot förbruka dessa gasverk föga vatten, äro mycket enkla, absolut säkra och giva mycket gott ekonomiskt utbyte. Oaktat fördelarna hava de ansetts mindre lämpliga särsk. för större gasverk. De vanliga små cykellyktorna utföras enl. denna princip. Vid de nyaste konstruktionerna av a. har principen åter kommit till användning, sedan ovannämnda olägenheter till allra största delen övervunnits. 2) Kontakt mellan kar bid och vatten. Karbiden är här placerad i en korg av metall, som hänger ned från taket i gasklockan, vilken fritt kan höja och sänka, sig i vattenbehållaren. Då gasen utvecklas vid karbidens beröring med vattnet, stiger trycket, och gasklockan höjer sig, varvid karbidkorgen samtidigt lyftes ur vattnet och gasutvecklingen avstannar. Oaktat fördelen av att vara utomordentligt enkla, äro dessa apparater mycket olämpliga, emedan upphettningen är större och gasen orenare än vid några andra a. 3) Karbid i vatten. Karbiden, som är granulerad, får automatiskt nedfalla i vattenbehållaren. Denna princip har länge ansetts som den för större a. utan jämförelse bästa, emedan gasverken endast fordra ett begränsat utrymme och äro lätta att sköta. Gasen blir nästan fri från ammoniak och svavelväte, vilket däremot gas framställd enl. de båda första principerna alltid innehåller. Vidare är rengöringen bekväm, tömning av kalkslammet kan ske automatiskt, och gasen är kall. Apparaterna besitta inga större nackdelar. De lämpa sig därför utmärkt för framställning av acetylen i stor skala, och A.-b. Gasaccumulator använder a. enl. denna princip för sina gasstationer. Fig. 1 visar ett schema över en dylik gasstation. Generatorn består av en stor behållare, som i sin nedre del innehåller vatten. I dess övre del är placerad en karbidbehållare, vars botten utgöres av en kolv, vilken regleras automatiskt i förhållande till gasmängden i gasklockan. Då klockan sjunker, föres kolven i karbidbehållaren uppåt, till dess karbiden faller över behållarens kant ned i vattnet. Från generatorn passerar gasen genom en tvättare in i gasklockan och från denna genom en renings-apparat; en gasmätare och en utjämnare för de tryckförändringar, som uppstå i ledningen genom gaskompressorns pumpslag, vidare genom en torkare fram till kompressorn, som komprimerar acetylenen i gasackumulatorer. För industriella anläggningar, som för autogen — 109 — — 110 —