ACHELOOS oljor. A. anger det antal mgr. kalihydrat, som åtgå för att neutralisera den ur ett gr. acety-lerad fettsyra genom förtvålning erhållna ättiksyran. Lj. Ace'tättiksyra, /Lk etosmörsyra, CH3CO . CH2 . COOH, erhålles ur acetättikester genom förtvålning. A. är mycket obeständig och sönderfaller lätt i aceton och kolsyra, förekommer patologiskt i urin vid acetonuri. Acetättikester (acetättiksyreetylester) framstäl-les genom inverkan av natrium på ättiketer (se d.o.), är en angenämt luktande vätska, som har stor teknisk användning för framställning av färgämnen, vetenskapliga preparat och terapeutiskt viktiga föreningar (antipyrin, pyramiden m.fl.). Lj. Ach [az], N a r z i s s, tysk psykolog (f. 1871), prof, först i Königsberg, sedermera i Göttingen. A. har företrädesvis inriktat sig på studiet av målsättningens och viljebeslutels psykologi, för vilket syfte han utbildat en särsk. och ganska omstridd metod (det s.k. ”kombinerade förfarandet”). Metoden avser att experimentellt framkalla en kraftig viljeakt, därigenom att ett motstånd mot en viss handling först måste övervinnas, och därmed göra beslutsupplevelsen bättre åtkomlig för själviakttagelse och beskrivning. Sina resultat har A. nedlagt i ”Über die Willenstätigkeit und das Denken” (1905), ”Über den Willensakt und das Temperament” (1910) samt i uppsatser och inlägg i ”Zeit-schrift für Psychologie” och ”Untersuchungen zur Psychologie und Philosophie”, vilken publikation han utger sedan 1910. Litt.: E. Tegen, ”Modern viljedeskription” (i ”Festskrift tillägnad Axel Hägerström”, 1928). A-fN. Achad-Haa'm (hebr., ”en av folket”), pseud. förU(A)scher G i n z b e r g, nyhebreisk förf. (1856—1927), från 1922 bosatt i Tel-Awiw, Palestina. A. grundade 1896 och redigerade i 6 år månadsskriften ”Haschiloach” samt gav upphov till en mera kulturellt än politiskt betonad riktning inom sionismen (se d.o.). Som religionsfilosof hävdade han judendomens abstrakta karaktär. A. utgav redan 1895 sina samlade skrifter, ”Al paraschath derachim” (”Vid vägskälet”). C.V.J. Acha'ia och Elis, nomos på n.v. Peloponne-sos, Grekland; 5,153 kvkm., 294,718 inv. (1920), huvudstad Patras (61,015 inv.). Se vidare A k a j a, Elis. M.P. Acha'ja, se A k a j a. AchaT-teke', oasområde i Turkmenistan, ö. om Kaspiska havet, på sluttningen av Kopet dag ner mot Kara-Kum öknen. A., som genomdrages av Transkaspiska banan, är c:a 300 km. långt och 20 km. brett. Konstgjord bevattning med odling av säd, grönsaker, vin och bomull. Huvudort är Achabad, 47,155 inv. (1926). H.S-n. Achaltsi'ch, stad med gammal turkisk fästning i sovjetrepubliken Georgien, Transkauka-sien, c:a 110 km. ö. om Batum, 10,019 inv. (1926). H.S-n. Achamo't, i Valentinos’ gnostiska system och i ”Pistis Sofia” (se G n o s t i c i s m) namnet för den lägre visheten, vilken avfaller från den högre, besjälar materien och blir moder åt världsdanaren, demiurgen (se d.o.). — Begreppet återfinnes även i Stagnelii diktning (”Suckarnas mystär”). Litt.: W. Schultz, ”Do-kumente der Gnosis” (1910). Af N. Achard [aja'r], Franz Karl, tysk kemist (1753—1821), grundläggare av betsockersfabri-kationen, i det att han praktiskt utnyttjade Marggrafs upptäckt av betans sockerhalt. På sitt gods Kunern i Schlesien producerade han stora mängder sockerbetor samt inrättade där såväl en fabrik som en berömd läroanstalt för sockertillverkning. Lj. Achard [aja'r], Louis Amédée Eugène, fransk journalist och förf. (1814—75). A., som på 1840-talet väckte uppmärksamhet som medarbetare i ultrakonservativa tidningar, har förf, en rad på sin tid populära romaner och noveller, präglade av fantasi och känsla. H.E. Acharius [-ka'-], Erik, botanist och läkare (1757—1819), stadsläkare i Landskrona 1785, provinsialläkare i Östergötland 1789, föreståndare för nya kurhuset i Vadstena 1795, prof:s fullmakt 1803. A. grundade med sitt arbete ”Methodus Lichenum” (1803) ett genomfört system för lavarna och lade därvid huvudvikten vid frukternas byggnad. Genom senare arbeten utbyggde han detta sitt system, som blev bestående till 1850-talet, då studiet av sporerna började att göra sig gällande för lavarnas systematik. O.Gz. Achates [-ka'-], en av Tröjas tappra försvarare och Aeneas’ trognaste följeslagare. Vergi-lius’ uttryck fidus A., den trogne A., användes stundom i betydelsen: en trogen kamrat. Achati'na, snäcksläkte, se Agatsnäckor. Ache'lis, Ernst Christian, tysk evangelisk teolog (1838—1912), prof, i praktisk teologi i Marburg. Viktigaste arbeten: ”Lehrbuch der praktischen Theologie” (1890, 3 Aufl. 1911), ”Grundriss der praktischen Theologie” (1893, 4 Aufl. 1912). S.N. Achelo'os, det forntida Greklands största flod, nu Megdova, i sitt nedre lopp Aspropo-tamos; upprinner på Pindos och faller ut i Jo-niska havet. — Grek, myt., den äldste av Okea-nos’ och Thetis’ 3,000 söner. Han kämpade med Herakles om Deianeira, dotter till Oineus — 113 — — 114 —