ACHEN i Kalydon, och förvandlade sig under striden först till en orm och därefter till en tjur, i vilken senare skepnad hans ena horn blev avslitet av Herakles och därefter av najaderna förvandlat till ett ymnighetshorn. [W.N.] Achen [azan], Johann von, tysk målare (1552—1615), utbildade sig i Venedig och Rom huvudsaki. efter Tintoretto och Michelangelo, inträdde 1590 i tjänst vid det bajerska hovet och 1601 vid kejsar Rudolf II :s i Prag. Galleriet i Wien äger en samling av hans verk (bibliska, mytologiska och porträtt). [A-f N.] Achen, Georg Nicolaj, dansk målare (1860—1912), elev av konstakad. i Köpenhamn 1876—83 och P. S. Kröyers målarskola; gjorde sedan studieresor till många av Europas länder. A. målade porträtt samt landskap och interiörer, ofta med motiv från Möen och Liselund. G.V. Achenbach [a'zanbaz]. 1) A n d r e a s A., tysk målare (1815—1910), utbildade sig 1827—35 i Düsseldorf under Schirmer och blev en av grundläggarna av det ”intima landskapet” i Tyskland. Under en resa till Holland blev han intresserad för marinmåleriet, och flera resor till Norge och Italien utvidgade hans motivkrets. Hans landskap utmärka sig för stark dramatisk effekt, livfullt ljusspel och fin luftstämning. De flesta europeiska gallerier visa prov på hans utomordentligt rika produktion. Hans mest bekanta verk äro ”Ångaren Presidents undergång” (1843), ”Hardanger-fjord” (1843), ”Fisktorg i Ostende” (1866). A. var även verksam som litograf och etsare. G.V. 2) O s w a 1 d A., den föregåendes bror och elev, tysk målare (1827—1905), studerade vid akad. i Düsseldorf 1839—41, prof, där 1866—72. A. var som konstnär en motsats till sin berömde broder och övergav tidigt dennes realistiska och dramatiska naturuppfattning för en mer idealistisk och elegisk stil. Sina motiv hämtade han vanl. från Roms och Neapels omgivningar, vilkas landskap och folkliv han skildrat i koloristiskt effektfulla dukar med en lätt sentimental biklang. G.V. 3) Heinrich von A., preussisk statsman (1829—99), överbergsråd i Bonn 1860, grundade ”Zeitschrift für Bergrecht” (1860 ff.), deltog vid bildandet av det frikonservativa partiet. A. var 1873—78 minister för handel, näringar och offentliga arbeten och kom ofta att i järnvägsfrågor ha en från Bismarck avvikande mening, blev 1878 överpresident i Väst-preussen, 1879 i Brandenburg, var 1885 prins Vilhelms (sedermera kejsar Vilhelm II :s) lärare i statsförvaltning. A. har utg. flera vikliga arbeten i bergs- och finansrätt. [G.O-n.] Achensee [a'zanzè], alpsjö i österrikiska Tyrolen, 30 km. n.o. om Innsbruck, 929 m. ö.h., 7,34 kvkm., 9 km. lång, 133 m. djup. De omgivande bergen, som nå mer än 2,000 m. höjd, stupa brant i sjön. A., som nu avrinner genom floden Achen åt n.v. till Isar, har tidigare haft avlopp söderut till Inn, tills detta stängdes av ändmoräner. M.P. Achenwall [a'zanval], Gottfried, tysk jurist och statistiker (1719—72). Genom sin 1749 utgivna ”Abriss der neuesten Staatswissen-schaft” (7 Aufl. 1790—98) sökte A., prof, i natur- och folkrätt vid Göttingens univ., giva den vetenskap, vars namn av honom fixerades till ”statistik”, en självständig ställning vid tyska univ. och har därför hedrats med benämningen ”statistikens fader”. Om den innebörd A. gav åt begreppet ”statistik”, se Statistik. G.Cqt. Acheron [a'ke-], namn på flera floder i Grekland, av vilka den mest bekanta genomflyter Epirus och nu även bär namnet Lakkiotikos. I sin övre del brusar floden fram genom ett vilt bergland och har på långa sträckor underjordiskt lopp. Dess förnämsta biflod är Kokytos. Nära mynningen genomflyter A. den sumpiga Acherusiska sjön. M.P. Grek myt., son till Helios och Gaia, blev till straff för att han givit de mot himlen stormande titanerna vatten, av Zeus förvandlad till en dyig flod i underjorden. Även benämning på underjorden själv. [W.N.] Achero'ntia, fjärilssläkte, tillhörande gruppen svärmare (se d.o.). Acheson [ä'èison], Edward Goodrich, amerikansk uppfinnare (f. 1856). I yngre år anställd hos Edison installerade A. för Edison-bolagets räkning de första elektriska belys-ningsanläggningarna i Italien, Holland och Belgien. Mest känd är A. för sina uppfinningar, har bl.a. uppfunnit carborundum (se d.o.), en framställningsmetod för konstgjord grafit, Achesongrafit (se d.o.) samt en del tekniskt viktiga smörjmedel (se d.o.). A.L-dh. Acheson-grafit [ä'èisan-], konstgjord grafit, framställes enl. en av Acheson (se denne) uppfunnen metod genom att upphetta kol i en elektrisk ugn till c:a 3,000°. A. har fått stor användning för framställning av bl.a. elektroder (se d.o.) och smörjmedel (se d.o.). A.L-dh. Acheuléen [ajöleå'], den andra större kulturepoken inom den s.k. paleolitiska stenåldern (se d.o.), uppkallad efter fyndorten Saint-Acheul nära Amiens i n. Frankrike. Den ledande redskapsformen inom A. är den c:a 15—20 cm. långa, mandelformiga handkilen av flinta, nu mera symmetrisk samt bättre och omsorgsfullare bearbetad än motsvarande under föregående period, C h e 11 é e n. Ss. redskap ha också använts de på fyndplatserna i — 115 — — 116 —