ACHORIA brist på galla; acholisk avföring, avföring utan galla (se G u 1 s o t). Acho'ria, benämnas kloakdjur och pungdjur, enär de sakna cho'rion, d.v.s. utskott på den yttersta fosterhinnan. Se Fosterhinnor. A. Chr. och A. C h r. n., förk. av ante Chris-tum natum (lat.), före Kristi födelse (se A. a. G.). Achras, tropiskt växtsläkte, tillhörande fam. Sapota'ceæ. A. sapo'ta, sapodillträdet (se d.o.), i tropiska Amerika lämnar äpplelika frukter. [O.Gz.] Achrelius [akre'-], Daniel, svensk-finsk förf. (1644—92), om vars släkt se A c r e 1 i u s. A. var prof, i vältalighet vid Åbo akademi och har i långa, rätt knaggliga poem behandlat främst gammaltestamentliga ämnen. Han var en sträng och kärv moralist, vilken ofta tad-lade de maktägandes vrånghet och tidens sedeslöshet. I mycket var han en föregångsman, och bl.a. väckte hans naturvetenskapliga arbete ”Contemplationes mundi” (1682) samtidens ogillande. A. var en vida berömd vältalare. H.S-m. Achrenius [akre'-], Abraham, finsk präst och förf, av religiösa sånger (1706—69), tog intryck av de österbottniska separatisternas åsikter och avsade sig prästämbetet; efter förhör inför Åbo domkapitel och Stockholms konsistorium och sedan han återkallat sina irrläror, återfick han ämbetet. A:s’ talrika andliga sånger äro ännu mycket lästa i pietistiska kretsar i Finland. S.N. Achræ'a, släkte bland mottfjärilarna. Se Vaxmottet. Achté, Emmy Charlotta, f. Strömer, finländsk sångerska, mezzosopran (1850—1924), elev av bl.a. Fredrika Stenhammar i Stockholm och prof. Messet i Paris, debuterade 1873 i Viborg, var sedan anställd vid K. Bergboms finska operaföretag, så länge detta existerade; företog dessutom studieresor till Frankrike och Tyskland och uppträdde 1877 i Göteborg. A. ingick 1875 äktenskap med kapellmästaren L. N. Achté (1835—1900); efter mannens död blev hon ledare för den av honom år 1883 grundade klockar- och organistskolan i Helsingfors, var dessutom verksam som sånglärarinna och som ledare för operaklassen vid Helsingfors’ musikinstitut. Till A:s främsta elever höra hennes båda döttrar, Aino Ackté (se denna) och Irma Tervani (se denna). G.M. Achtermann [a'z-], Wilhelm, tysk bildhuggare (1799—1884), lärjunge till Rauch och Tieck i Berlin, begav sig senare till Rom. Hans förnämsta verk äro en skulptur av fromheten (Pietas) och en av Kristi nedtagande från korset, båda i domen i Münster, samt ett altare i domen i Prag. [A-f N.] Achtu'ba, den östligaste och mest betydande av de mynningsarmar, som vid Stalingrad (Tsa-ritsyn) utgå från Volga, c:a 520 km. lång. Flyter parallellt med huvudfloden ända till utloppet i Kaspiska havet. H.S-n. Achty'rka, stad i Ukrania, vid floden Vorskla, 26,952 inv. (1926). Driver handel med lantbruksprodukter, betydande möbel-, pälsvaru-och kvarnindustri. Har årlig marknad. H.S-n. Achund el. achun (pers., lärd), bland de kinesiska muhammedanerna religionslärare, i östturkestan den vanliga titeln för män, motsvarande osmanska efe'ndi (se d.o.). G.Rqt. Achurch [ä'cöc], Janet, engelsk skådespelerska och teaterdirektris (1864—1916). A. var en betydande Shakespeareskådespelerska, som tidigt införlivade Ibsen med sin repertoar och genom sin utomeuropeiska turné med ”Ett dockhem” (o. 1890) bidrog att göra den norske mästarens namn känt inom den engelsktalande världen. G.K-g. Aci'd, se A c i d u m. Aci'd-albumina't, se Albuminat. Acidifie'ring, surgörning av en lösning medelst syra. Betecknar ett särskilt förfarande vid stearintillverkning (se d.o.). Acidimetri', bestämning av en syras mängd; se Alkalimetri. Acidite't, anger en syras surhetsgrad. Man skiljer mellan aktuell a. och potentiell el. titrationsaciditet. Den aktuella a. anger halten av i lösningen förekommande fria vätejoner. Som mått härpå har man infört begreppet Ph (se Vätejonkoncentration). Den potentiella a. anger lösningens totala syrehalt uttryckt i ekvivalenter och bestämmes genom titrering, därigenom att man uppmäter hur mycket alkali, som åtgår för att neutralisera syran. Vid en stark syra, t.ex. svavelsyra, som i vattenlösning är helt dissocierad i vätejoner och syrerest, sammanfalla de två begreppen, under det att för en svag syra, t.ex. ättiksyra, som endast är mycket litet dissocierad, den aktuella a. är mycket mindre än den potentiella. Lj. Acidofi'1 kallas en sådan beståndsdel i cellen, vilken lätt färgas av sura färgämnen. Se Cell. H.W-n. Acidos [-då's], syreförgiftning, ett tillstånd, varvid jämvikten mellan blodets syror och baser är störd genom uppträdandet av ökad mängd syra. Viktigast och bäst känd är aci-dosen vid sockersjuka (se d.o.). E.M.P.W. A'cidum, förkortat A c i d (lat.), syra. A. ace'-ticum, ättiksyra; a. arse'nicum, arseniksyra; a. arsenico'sum, arseniksyrlighet; a. benzo'icum, bensoesyra; a. bo'ricum, borsyra; a. buty'ricum, — 119 — — 120 —