ADAM Keddleston hall, byggt av Robert Adam, Georgskyrkan i Edinburgh samt Keddleston hall vid Derby, varvid han särskilt visade skicklighet beträffande interiörer och inredning. — Adamstilen, som fått sitt namn efter honom, är nyantik med stark anslutning till den romerska arkitekturen. Bröderna A. ha författat ”The ruins of the palace of emperor Diocletian’s at Spalato” (1764) och ett praktverk över sina egna byggnadsverk (1773). G.V. Adam, bajersk konstnärsfamilj, vars förste och mest bekante medlem var Albrecht A. (1786—1862), verksam i München, liksom sönerna, Benno, Franz och Eugen, djur-och bataljmålare. Albrecht A. och hans söner blevo även framstående ss. litografer, och från deras anstalt i München utkommo under en längre tid utmärkta blad med ryttarbilder o.d. En bror till Albrecht, Heinrich A., samt två sonsöner, Emil och Julius, gingo som konstnärer i liknande riktning. E.Wrgl. Adam [adä']> Victor Vincent, fransk målare och litograf (1801—66), lärjunge till Regnault, berömd för sina bataljmålningar från Napoleons krig (i galleriet i Versailles). [A-fN.] Adam [adä'], A d o 1 p h e, fransk kompositör (1803—56), mest känd i Sverige genom sin opera ”Si j’étais roi” (Paris 1852, Sthlm 1881, ”Konung för en dag”); tidigare fördelaktigt känd hos oss genom ”Alphyddan” (Paris 1834, Sthlm 1837) och ”Postiljonen” (Paris 1836, Sthlm 1839). A. betraktades under sin uppväxt som en obotlig odåga och utstöttes ur fädernehemmet (fadern var en högt aktad kla-verlärare i Paris) men utvecklades efter hand till ett mönster av ordning, flit och karaktärsfasthet. Hans melodiskt-dra-matiska ådra sinade aldrig, och under sin jämförelsevis korta levnad uppförde han över femtio operor, operetter och baletter, trots ständiga ekonomiska svårighe ter och ovänskap med tidens allsmäktige li-brettist, Scribe. A. var en god stilist; hans tidningsartiklar samlades i ett par volymer ”Souvenirs d’un musicien”, som vittna om skarp iakttagelse och en osjälvisk beundran för samtidens musiksträvanden. Betydande arbeten, utom de nämnda, äro ”Le proscrit” (tragisk, 1833), ”Giselle” (balett, 1841), ”Giral-da” (1850) och ”Nürnbergerdockan” (1852). Den s.k. ”Adams Julsång” är allmänt känd. — Litt.: A. Pougin, ”Adolphe A.” (1877). Pre. — 145 — — 146 —