ADLER 79), ”Die Weltstädte in der Baukunst” (1872), ”Der Felsendom und die heilige Grabeskirche zu Jerusalem” (1873), ”Das Mausoleum zu Ha-likarnass” (1900), ”Der Pharos von Alexand-ria” (1901). [A-f N.] Adler, österrikisk-judisk släkt. 1) Viktor A., socialdemokratisk ledare (1852—1918). Efter medicinska studier ämnade A. ägna sig åt arbetarskydd och yrkesinspektion och företog bl.a. en resa till England för studiet av hithörande problem. Hans sociala intresse förde honom snart till den österrikiska arbetarrörelsen, där han kom att intaga en ledande ställning. 1886 grundade han tidskriften ”Gleichheit”, som emellertid blev indragen av myndigheterna. Därefter utgav han ”Arbeiterzeitung”, som blev den österrikiska socialdemokratiens huvudorgan. Hans arbete för socialdemokratien förorsakade honom betydande personliga obehag (bl.a. dömdes han upprepade gånger till fängelsestraff), men partiet utvecklades under hans ledning till en maktfaktor av betydelse. Redan 1907 invaldes han i riksrådet. I den regering, som bildades efter revolutionen 1918, ingick A. ss. utrikesminister, men avled i nov. s.å. — För den österrikiska socialdemokratien betydde A. synnerligen mycket, överlägsen talare och skribent, ledde han partiets agitations-arbete. Särsk. strävandena för allmän rösträtt hade i honom en varm anhängare. Det torde knappast vara en överdrift att säga, att det var hans samlande personlighet, som satte den österrikiska arbetarrörelsen i stånd att vid revolutionen 1918 övertaga regeringsmakten, utan att landet störtades i ett hopplöst kaos. T.E-r. 2) Friedrich Wolfgang A., den föregåendes son, socialdemokratisk ledare (f. 1879). Docent i Zürich 1907—11, blev A. sistnämnda år sekreterare i socialdemokratiska partiet i Österrike och samtidigt red. för månadstidskriften ”Kampf”. 21/io 1916 nedsköt A. konseljpresidenten K. Stürgkh, som motsatt sig avhållandet av en fredskongress av radikala ar-betarelement under det pågående kriget. A. ställdes inför en speciell domstol och höll under förhöret ett mycket uppmärksammat försvarstal. Han dömdes till döden, ett straff som emellertid förvandlades till 18 års tukthus. Efter frigivandet 1918 har A. spelat en betydelsefull roll i arbetarrörelsen; han funge rar som sekreterare i den 2:a (socialdemokratiska) Internationalen. G.O-n. Adler, G u i d o, österrikisk musikhistoriker (f. 1855), privatdocent i Wien 1881, prof, i Prag 1885, i Wien 1898. A. har ivrigt verkat för en stilkritisk metod i musikforskningen, dels genom metodiska arbeten: ”Der Stil in der Musik” (1912), ”Methode der Musikge-schichte” (1919), dels genom historiska arbeten: ”Studien zur Geschichte der Harmonie” (1881), ”Wiederholung und Nachahmung” (1886), ”Rich. Wagner” (1904), ”G. Mahler” (1916). A. är även utg. av äldre musik (grundare av ”Denkmäler der Tonkunst in öster-reich”) och av ”Handbuch der Musikgeschich-te” (1924). E.A. Adler [eldlø], Felix, nordamerikansk pedagog och moralfilosof (f. 1861), prof, vid Columbia univ., New York. A. intager en ledande ställning inom den s.k. etiska rörelsen, som arbetar för konfessionslös moralundervisning Huvudarbeten: ”Moral instruction of children” (1892), ”Religion of duty” (1905). G.A. Adler, Georg, tysk nationalekonom (1863— 1908), prof, i Freiburg 1890, i Basel 1893 och slutl. i Berlin 1900. A. har förnämligast sysselsatt sig med socialpolitiska frågor, framför allt problem angående arbetarskydd och arbetslöshet Till hans märkligaste arbeten hör en studie över illusionens betydelse för socialpolitiken. Hans mest bekanta arbete är ”Die Geschichte des Sozialismus und Kommunismus” (1899). T.E-r. Adler, Agnes, f. Hanse n, dansk pianovirtuos (f. 1865), elev av Neupert och E. Helsted, debuterade i Musikföreningen i Köpenhamn 1881, lärarinna vid kungl. musikkonser-vatoriet i Köpenhamn 1900; framstående pianist, betydande i sht på kammarmusikens område. E.A. Adler, tysk automobil, tillverkas av Adler-werke, Frankfurt am Main. Fyra olika chassier, det minsta för cykelbilar. A. är ett av Tysklands äldsta bilmärken och har där särsk. som droskbil stor spridning. C.E.v.S. Adlerberg, släkt, härstammande från ärkebiskop Olaus Swebilius (se denne), vars barn 1684 adlades med namnet A. Från äldste sonen, assessorn i Göta hovrätt Samuel A., stammar en rysk gren, till vilken hörde den 1847 i grevl. stånd upphöjde generalen Vladimir Fjodorovitj A. (1790—1884), vars son, Niko 1 a j A., var generalguvernör över Finland 1866—81. — Från en yngre son till ärkebiskop Swebilius stammade en svensk ättegren, till vilken hörde Carl Gustaf A. (1763—1814), svensk envoyé i London 1807—09 och ansedd —195 — — 196 —