ADONIS brukas som verktyg för sin ärelystna gemåls planer, och när de ständigt misslyckades, tog hans naturliga maklighet ut sin rätt, pliktkänslan slappnade, och konungen gled ned till en andrarangsfigur, som sköts fram av andra, när så ansågs lämpligt, men personligen trivdes bäst med enkla borgerliga sysselsättningar, arbete vid den kära svarvstolen framför allt. Med en viss naturlig värdighet förenade emellertid A. F. ett vänligt sätt och en uppriktig hjärtats godhet; bland folkets bredare lager åtnjöt han därför en viss popularitet och benämndes gärna i tidevarvets rikt flödande hyll-ningsversmakeri ”den gode” el. ”den milde”. — A. F:s barn med Lovisa Ulrika voro Gustav (III), f. 1746, Karl (XIII), f. 1748, Fredrik Adolf, f. 1750, och Sofia Albertina, f. 1753. G.Cqt. Adolf Fredrik, hertig av Mecklenburg (f. 1873), son till storhertig Fredrik Frans II. A F. företog 1907—11 forskningsresor i Tyska Östafrika och Centralafrika, om vilka han utgav de populärt hållna skildringarna ”Ins in-nerste Afrika” (1909) och ”Vom Kongo zum Niger und Nil” (2 bd, 1912). Man önskade på vissa håll i Finland 1918 få A. F. till konung, men denne avböjde. [G.C^t.] Adolf Johan d. ä., hertig, Karl X Gustavs bror (1629—89). Redan av Kristina benådad med rika inkomster och höga ämbeten, var det dock först under broderns polska krig, som A. J. började spela någon roll. 1656 blev han gene-ralissimus och slog med C. G. Wrangels biträde polackerna vid Gnesen. Vid konungens uppbrott mot Danmark uppdrogs åt A. J. även styrelsen över Västpreussen. Lyckan svek dock de svenska vapnen, och missnöjd över ett förebrående brev från konungen nedlade A. J. befälet (aug. 1659) och återvände till Sverige. Här utnämnde brodern på dödsbädden honom till riksmark och v. ordf, i förmyndarregeringen för att stärka konungamakten mot aristokratien. Denna vägrade dock att godkänna A. J:s utnämning, då han ej var svensk adelsman, och trots de ofrälses sympatier måste han träda tillbaka. Förbittrad drog han sig undan till Stegeborg, blev allt besynnerligare till lynnet och råkade till slut i delo med Karl XI, då han vägrade underkasta sig reduktionen. Oreda i hans affärer fullbordade hans ruin, och strax före hans död rymde hans barn från honom till hovet. A J. var g.m. 1) (1649—53) Elsa Beata Brahe, dotter till Per Brahe, 2) (1661—89) hennes kusin, Elsa Elisabet Brahe, med vilken han hade döttrarna Katarina och Maria Elisabet och sönerna Adolf Johan och Gustaf Samuel Leopold. P.S. Adolf Johan d. y., den föregåendes son (1666—1701). På gr. av faderns dåliga ekonomi gav Karl XI A. J. ett årligt underhåll men ville ej låta honom träda i svensk tjänst. Han tog då tjänst i kejsarens armé och blev där överste. 1700 hemkalla -des han som andra svenska krigare och var med på Själland men dog i febr. 1701 i Lais i Livland. P.S. Adolfsberg, brunns- och badanstalt med järnhaltiga källor i s. delen av Örebro stad, Örebro län. Adolfsfors a.-b., grundat 1902, äger jordbruksegendom i Köla s:n, v. Värmland, 125 har, skogar på 2,000 har, vattenfall med kraftstation, sågverk och trämassefabrik. Sammanlagda taxeringsvärdet 575,800 kr., årl. tillverkningsvärde 500,000 kr., bolagets aktiekapital 440,000 kr., bofasta arbetare 70 och å skogar och flottning 50. G.N. Adolfström, nedlagt bruk på Nasafjället (se d.o.). Adonaj (hebr., min herre, herre), överallt där i G.T. det hebreiska gudsnamnet jhivh (Jahve) förekom, läste judarna Adonaj (el. Elohim) av fruktan för förbudet i 2 Mos. 20:7. Det hebreiska språket skrevs, som ordet jhivh utvisar, i förstone med enbart konsonanter. När texten sedan skriftligt vokaliserades, vilket skedde genom att bifoga punkter och streck över och under konsonanterna, försågs jhivh, för att påminna om den övliga läsningen, med vokalerna från Adonaj, varvid dock den första bokstaven, som är en s.k. halvvokal, förvandlades till kort e. Där stod sedan faktiskt Jehovah, ehuru det lästes Adonaj. Inom kristenheten missförstod man saken och läste därför ända fram till våra dagar G.T:s guds-namn som Jehovah i ställe för Jahve (se d.o.). E.Ltn. Adonidi'n, en i Ad o'nis verna'lis m. fl. förekommande glykosid med digitalis-liknande verkningar. E.M.P.W. Ado'nis, grek, myt., eg. en semitisk vegeta- — 217 — — 218 —