ADVENTISTER Adstringera [-ge'-] (lat. adstri'ngere, draga åt), sammandraga. Adstringerande medel [-ge'-], adstringe'ntia (lat., sammandragande medel), kallas sådana medel, som med cellernas och cellsekretets äggviteartade beståndsdelar bilda mer el. mindre fasta, olösliga föreningar, varigenom de åstadkomma ett skyddande skikt i vävnadens yta el. i de översta cellagren. Alla a. m. åstadkomma en sammandragande känsla i munnens slemhinna, därav namnet. A. m. äro framför allt tannin el. garvsyra och garvsyrehaltiga droger ss. ekbark, galläpple m.fl. samt kemiska medel ss. alun, bly- och zinksalter i utspädd lösning. Moderna a. m. äro alsol, der-matol, tannalbin, tannigen, tannoform, xero-form m.fl. J.H. Ad tempus (lat), i rätt tid, i rätta ögonblicket. Adu'a, huvudstad i Abessiniens nordligaste landskap Tigre, belägen på en högslätt 1,965 m.ö.h., 5,000 inv. J.F. Aduce'ring, tekn., en process, varigenom gjutjärn överföres i en mera seg och smidig form. A., som innebär, att det i gjutjärnet befintliga kolet delvis avlägsnas, åstadkommes genom att föremålen upphettas i luften el. hellre inbäddade i något syrehaltigt material (vanl. järnoxider). Aducerat järn kan smidas varmt el. kallt, tål dock ej stark uppvärmning. A. är en sedan gammalt känd process. Se även A n-löpning. O.S-g A du'e (ital.), mus., för två, tvåstämmigt. Som anvisning i partitur: att samma stämma spelas av tvenne instrument. A due stromenti, för tvenne instrument. A due voci, för tvenne röster. A-f N. Adu'la-alperna, sydvästligaste delen av Centralalperna. Se Alperna. Adula'r, mineral, se Fältspat. Ad u'Itimum (lat.), ända till slutet, till sist. Ad undas (lat.), ”i vågorna”, om något som går förlorat. A dur (ital. La maggiore, fra. La majeur, eng. A major), durtonart med grundtonen a och tre $ som förtecken. Parallelltonart är fiss moll. Adurol [-å'l], fotografisk framkallare, innehållande klorhydrokinon. Ad usum (lat.), till bruk. — Ad (el. In) usum Delphi'ni, till dauphins (kronprinsens) bruk. Ludvig XIV av Frankrike föranstaltade för kronprinsens räkning upplagor av klassiska förf., där alla anstötliga ställen utelämnats. Uttrycket användes ofta om efter liknande grundsats redigerade editioner. — Ad usum pro'prium, till eget bruk; på recent. W.N. Ad utru'mque (lat.), (beredd) till bäggedera. I Lunds universitets sigill, vilket framställer ett krönt lejon, vars ena tass vilar på en bok, medan den andra lyfter ett svärd, äro dessa ord anbragta som devis. Sigillet torde ha tillkommit kort efter universitetets grundande och ge en symbolisk försäkran om att universitetet var rustat så väl för forskningsarbete som för deltagande i landets försvar. G. Cqt. Advaita (sanskrit advaita-väda), ung. detsamma som monism, se Indisk filosofi. Ad valo'rem (lat.), efter värde. — Ad valöre m-tull, värdetull, efter varuvärdet ut- Midnattssol i Advent bay. gående tull. De svenska tullarna äro i allmänhet av motsatt slag, s.k. specifika tullar, d.v.s. beräknade efter vikt (vikttull) el. antal (stycketull). B.L-th. Adve'nt (lat. adve'ntus, ankomst), kyrkoårets början (se Kyrkoår), omfattar i luterska och romersk-katolska kyrkorna de 4 veckor, som föregå julen; firades förr med bot och fasta; kyrkofärgen under denna tid är lila. S.N. Advent bay [ädvont bel], s. sidogrenen av Isfjorden på Västspetsbergen. Omkr. A. ligga rika kolfält, som lämna nästan hälften av hela öns kolproduktion. Adventi'ster. 1) Ett antal sekter från olika tider i kyrkans historia, vilkas gemensamma kännetecken är väntan på Kristi snara återkomst. 2) I inskränkt mening en särsk. sekt av denna typ, som på 1830-talet bildades i Nordamerika kring William Miller (se — 229 — — 230 —