AENEIDEN —06, utrikesminister 1906, i vilken egenskap han 1908 proklamerade Bosniens och Herze-govinas annektering och därmed framkallade en häftig politisk kris. A. var en varm vän av trippelalliansen (se d.o.) och sökte komma på möjligast förtroliga fot med Tyskland och utjämna de intressekonflikter med Italien, som ständigt döko upp. G.Cqt. A. E. L O. U., Austriæ est imperare orbi uni-verso ^lat.), ”Österrike skall härska över hela världen”; även uttytt Austria erit in orbe ul-timo, ”Österrike skall bestå till världens ände”. Kejsar Fredrik III:s valspråk. Aeken [ä'kan], H i e r o n y m u s van, nederländsk målare, se B o s c h. Aelia Capitoli'na [e'-], en av den romerske kejsaren Hadrianus på Jerusalems ruiner anlagd stad; se Jerusalem. Aelia'nus [e-], C 1 a u d i u s, förf, och sofist från 2:a årh. e.Kr., till börden romare, ehuru han skrev på grekiska. Av A:s’ verk äga vi kvar ”Peri zoon historiai” (”Djurhistorier”), en samling märkvärdiga berättelser ur djurens liv, ”Poikila historia” (”Brokig historia”), hu-vudsakl. moraliserande anekdoter ur människolivet, samt 20 ”brev” med erotiskt innehåll. I språk och stil ansluter sig A. till atticismen (se d.o.); såväl ur denna synpunkt som med hänsyn till att han använt för oss numera otillgängliga källor, äro hans skrifter, trots deras kompilatoriska karaktär, högst värdefulla. Utg. av R. Hercher (2 bd, 1864—66). W.N. Aelst [älst], Pieter Coecke van, se Coecke van Aelst, Pieter. Aelst [älst]. 1) E v e r t v a n A., holländsk målare (1602—57), utförde stilleben i svala, grå toner, oftast fågelvilt, särskilt rapphöns. 2) W i 11 e m (G u i 11 i e 1 m o) van A., holländsk målare (1625—o. 1683), brorson och elev till föregående, 1645—56 verksam i Frankrike och Italien, målade stilleben i glänsande kolorit, mest frukter, döda fåglar, glas- och metallkärl. G.V. Aemilia'nus [e-], Cæsar M a r cu s A e m i-1 i u s, romersk kejsare juni—sept. 253 e.Kr., bördig från Mauretanien, ståthållare över Mæ-sien, besegrade goterna våren 253; vid underrättelsen om Valerianus’ framryckning mördades han av soldaterna strax efter sitt utropande till kejsare. [W.N.] Aemi'lius Paullus [e-], L u c i u s. 1) Romersk konsul 219—216 f.Kr., sändes 218 till Kartago som underhandlare och ledde 216 fälttåget mot Hannibal, men besegrades och föll i slaget vid Cannæ (se d.o.). N.V. 2) Den föregåendes son (d. 160 f.Kr.), konsul 182 och 168, mest berömd för sin seger 168 över den makedoniske konung Perseus vid Pydna; han överlämnade vid sitt triumftåg åt romerska statskassan 6,000 talenter, varigenom all direkt skatt blev överflödig. Han prisas av historieskrivarna för sitt gammalromerska sinnelag. Plutarchos har skrivit hans biografi. N.V. Aene'as [e-], grek.-rom. myt., son till Anchi-ses och Afrodite, deltog med dardanerna på konung Priamos’ sida i det trojanska kriget och var en för sin fromhet och tapperhet berömd hjälte. I de äldsta sagorna gällde han som Priamos’ efterträdare i Troja; senare sättes hans namn i förbindelse med Roms grundläggning. Vergilius har i Aeneiden skildrat, hur A. tillsammans med sin lame fader, sin son Ascanius och sin maka Kreusa lyckades fly ur det brinnande Troja; efter många irrfärder och lidanden och förföljd av gudinnan Junos vrede, vilken driver hjälten till Kartago, där drottning Dido gripes av olycklig kärlek till främlingen och förgäves söker hålla honom kvar, uppnår han slut!, jämte sin son det av gudarna för honom bestämda La-tium, varest konung Latinus mottager honom och lovar honom sin dotter Lavinia till maka; efter långvariga strider med sin rival, rutu-lernas konung Turnus, segrar A. slutl. över denne. Enl. andra sagor besegrade A. först Turnus, men stupade i en senare strid med rutulerna, och då man icke kunde finna hans lik, sades det, att han blivit upptagen till gudarna; A. säges ha grundlagt en stad, som han efter sin maka kallat Lavinium. [W.N.] Aene'asråttan [e-], Marmo'sa muri'na, ett sydamerikanskt pungdjur, tillhörande opos-sumfamiljen (Didelphy'idæ). Djuret, som är av en liten råttas storlek, har fått sitt namn av att modern enl. en äldre uppgift skulle av kärlek till sina ungar bära dem med sig på ryggen. Jfr sagan om Aeneas, som vid flykten ur Troja bar sin åldrige fader på ryggen. E.D-r. Aene'as Sy'lvius [e-], se Pius II, påve. Aenei'den [e-] (lat. Aene'is), fornromersk hjältedikt om trojanen Aeneas (se denne), den romerske skalden Vergilius’ berömdaste verk. A. (10,205 vers på daktylisk hexameter), som utgavs i ofullbordat skick först efter skaldens död, skildrar i 12 böcker efter mönstret av Homeros’ Odyssé och Iliad Aeneas’ irrfärder och slutliga ankomst till Italien, samt huru han där efter lysande krigsbragder grundade Latiums konungaätt. Urspr. tänkt ss. en hyllningsdikt till Cæsar Augustus, vilken Vergilius låter härstamma från Aeneas, är A. i själva verket en framställning av Roms grundlägg-ningssaga, som under arbetets gång formade sig till ett fosterländskt epos, förhärligande — 237 — — 238 —