AEROTRANSPORT draken (se Drake). Vid Mount Weather ob-servatory i Nordamerika uppnåddes 1910 med drake en höjd av 7,265 m.ö.h. Drakstationer äro numera upprättade vid de flesta meteorologiska stationer över hela världen, varifrån resultaten av de dagl. observationerna meddelas till de olika väderlekstjänsterna. Bland europeiska drakstationer må nämnas den vid aeronautiska observatoriet i Lindenberg i Tyskland. Flygmaskinen anlitas numera flitigt för aerologiska observationer. I vårt land företo-gos 1926 från Malmslätt, Rinkaby och Östersund för aerologiska undersökningar 135 aero-planuppstigningar, varav 49 till en höjd av över 5,000 m. Tack vare de aerologiska forskningarna har man erhållit kunskap om temperaturfördelningen i atmosfären (se d.o.), om luftutbytet mellan ekvatoriala och polara trakter ävensom om den inverkan, som de övre luftlagren ha på väderleken. Utom för den moderna lufttrafiken ha de aerologiska undersökningarna sin stora betydelse för den praktiska meteorologien, när det gäller att med kännedom om de atmosfäriska lagarna utnyttja dessa i prognossyfte, d.v.s. för förut-sägning av väderleken. Världsbekanta i detta avseende äro de grundläggande arbeten, som vid institutet i Bergen utförts av prof. Bjerk-nes (se Väderlek). — Litt: A. Ångström, ”Praktisk meteorologi” (1926); ”Statens meteo-rologisk-hydrografiska anstalts årsbok”. A.L-dh. Aeromekani'k, pneumatik, den del av mekaniken, som avhandlar de gasformiga kropparnas jämvikt (aerostatik) och rörelse (aerodynamik). Aerostatiken omfattar bl. a. läran om lufttrycket och därmed förbundna fenomen, läran om gasers tryck, diffusion och absorption (se d.o.). Aerodynamiken innefattar bl.a. läran om luftmotståndet mot rörliga kroppar och är av största betydelse för den moderna flygtekniken, vilket lett till uppförande av aerodynamiska laboratorier i de flesta kulturländer. A.L-dh. Aeronaut [-nau't] (grek. ae'r, luft, nautes, sjöman), luftseglare, urspr. i bemärkelsen bal-longfarare. Begreppet har på senare tid utvidgats till att omfatta luftfarare i allm., d.v.s. jämväl flygare (person, som färdas i flygplan). Aeronaut i'k, urspr. lika med ballongsegling, kan numera sägas omfatta hela luftfartens område, även flygväsendet. Jfr A v i a t ö r och A v i a t i k. N.Kbg. Aeronautiska sällskapet [-nåu't-], Svens-k a, sammanslutning av för luftfart (ballongsport) intresserade, bildad i Stockholm 1900 på initiativ av dåv. löjtnanten Karl Amundsdn, benämnes från 1921 Kungl. Aeroklubben (se d.o.). N.Kbg. Stockholms stads flyghamn. Aeronautiskt observatorium [-nåu't-], se A e r o 1 o g i. Aeropla'n (grek. ae'r, luft. lat. planas, jämn), flygmaskin, byggd enl. principen ”tyngre än luften”, benämnes numera vanl. flygplan (se d.o.). N.Kbg. Aeroport [-på'rt] (grek. ae'r, luft, lat. portas, hamn), flyghamn, avsedd för sjöflygplans upp- och nedstigning, försedd med erforderliga fasta anordningar ss. slipar m.m. Se Flygplats. N.Kbg. Aerosfä'ren, lufthöljet kring jorden, se A t-m o s f ä r. Aerosta't, luftfartyg, byggt enl. principen ”lättare än luft”, benämnes vanl. ballong (luftballong) el. styrbart luftskepp. Se vidare Ballong och Luftskepp. N.Kbg. AerostatFk, läran om lagarna för gasers jämvikt, se Aeromekanik. Aerosta'tisk press, se Filtrering. Aerota'xis, fysiol., riktningsrörelse hos fritt rörliga organismer mot orter med högre (p o-s i t i v a.) el. lägre (negativ a.) syrespänning. Se Taxis. E.D-r. Aerotransport, A.-b., svenskt luftfartsföretag, bildat 1924 på initiativ av kapten Carl Florman m.fl. A., som är anslutet till International air-traffic association (se d.o.), har utövat en banbrytande verksamhet inom svensk luftfart och driver, sedan 1925 med statsunderstöd, reguljär post- och passageraretrafik å linjerna Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amster- En luftdroska på utgående. — 245 — — 246 —