AFFISCH rena fall av motorisk el. sensorisk a., samt att vid de flesta afasier likaledes med lätthet intelligensrubbningar kunna påvisas. Det enda, som med säkerhet kan påstås beträffande loka-lisationen, är, att v. hemisfärens bark hos hö-gerhänta har ett dominerande inflytande över talet, så att endast vid skador på v. hjärnhalvan a. uppträder. Hos vänsterhänta utövas denna språkliga supremati av h. hemisfären. S.I-r. Afe'Iium, aphelium, se Apogeum. Afemi', se Afasi. Affa'bel (lat. affa'bilis), tillgänglig, lätt att tala med, vänlig, nedlåtande. Affe'kt (lat. affe'ctus), häftigt men tillika hastigt övergående känsloförlopp, åtföljt av starka kroppsliga förändringar; se Sinnesrörelse och Känsla. Jfr även U t trycksrörelse. Affektation [-Jo'n] (lat. affecta'tio), förkonstling, tillgjordhet. Affekte'ra (lat. affecta're), göra sig sken av något, göra sig till. Affektion [-Jo'n] (lat. affe'ctio, eg. ett genom inverkan av något annat framkallat tillstånd), inverkan, intryck (på sinnesorganen); även om sjukligt tillstånd i något kroppsligt organ; i föråldrad betydelse: känsla, (välvillig) sinnesstämning, kärlek. Affektionsvärde, det värde, den individuella smaken el. känslan tillägger en sak, beroende på de minnen o. dyl., den väcker hos sin ägare. Affettuoso [-å'så] (ital.), mus., känslofullt, uttrycksfullt (och med fritt föredrag). Afficie'ra (lat. af f i'c e re), göra intryck på, reta, angripa. Affiliation [-Jo'n] (till lat. fi'lius, son), inom frimurarevärlden en handling, varigenom dels en redan konstituerad loge anslutes till en annan storloge än den, som konstituerat densamma, dels en enskild frimurare upptages till verklig medlem av en annan loge än den, i vilken han redan gjort sitt inträde. A.V-e. Affine'ring, förfaringssätt för att skilja ädla metaller, vanl. guld och silver, från varandra och befria dem från oädla metaller. A. utföres i stort, t.ex. vid myntverk, genom att med varm svavelsyra, vilken ej löser guld, behandla legeringarna. Lösningen, som innehåller silver-och kopparsulfat, utspädes med vatten, och silvret utfälles på metallisk koppar. H.R-g. Affinite't, frändskap, kem., orsaken till att en kemisk reaktion inträder mellan olika ämnen. Trots att denna definition ej är skarp, lyckades man dock ordna de olika elementen i serier efter stigande el. fallande a. i förhållande till ett visst ämne, affinitetstabeller. Kunde ämnet A utdriva ämnet B ur föreningen BC, ansågs A ha större a. till C än B (Bergman). Det visade sig senare, att även koncentrationen har ett visst inflytande (Berthollet, Guldberg och Waage). Den första mera skarpa definitionen på a. gavs av Thomsen och Berthelot, vilka definierade a. som den värmemängd, som utvecklas vid en viss process. Denna definition förutsätter emellertid, att alla frivilligt förlöpande reaktioner ske under värmeutveckling, vilket visserligen ofta är fallet men dock ej gäller generellt. Detta visas bl.a. därav att reaktioner kunna gå till en jämvikt. Går reaktionen åt ena hållet under värmeutveckling, måste den gå åt det andra under vär-meabsorption. Båda reaktionerna gå emellertid frivilligt. Generellt gäller dock, att vid en frivilligt förlöpande process alltid arbete kan vinnas, och det ligger därför nära att sätta a. i samband med detta arbete. Storleken av arbetet vid en viss reaktion är dock beroende av huru denna ledes. Det finnes emellertid ett visst maximumvärde, som aldrig kan överskridas. A. definieras därför numera som det maximala arbete, som kan vinnas vid processen i fråga, varigenom erhålles en möjlighet att uttrycka a. numeriskt. Det maximala arbetet erhålles ur en process genom att leda den reversibelt, d.v.s. så att processens riktning i varje ögonblick kan omkastas utan märkbar energiförbrukning. Olika metoder finnas för bestämning av detta arbete, bestämning av elektromotoriska krafter (se d.o.), jämviktsbestämningar o.s.v. Principen är, att man utifrån kompenserar a., så att ett jämviktstillstånd inträder. Se vidare Termokemi och Valens. O.S-g. Affinitetskonstant, se Dissociations-konstant. Affinitetsmätning, se Affinitet, D is s o-ciationskonstant och Termokemi. AffirmatFv (lat. affirmati'vus), jakande, bekräftande. Affirme'ra (lat. af firma're, till firmus, fast), bekräfta, t.ex. ett avtal. Affi'sch, anslag, tillkännagivande en föreställning, utställning, en vara o.d. Kort efter boktryckarkonstens uppfinning kommo de första affischerna i bruk. Dessa, som hade enbart typografisk uppställning, började småningom prydas med någon för den affische-rade varan karakteristisk illustration. De användes huvudsakligast av boktryckare och bokhandlare. — En mera egenartad a.-konst uppstod först på 1800-talet i Frankrike, då framstående konstnärer ss. Dapmier, Gavarni och Raffet ägnade sina krafter däråt och ofta själva litograferade anslagen. I och med Chérets verksamhet på 1860-talet infördes färglitogra — 253 — — 254 —