AFTONBLADET med något zink och kadmium el. av 66 d. järn, 23 d. nickel, 5 d. koppar och 4 d. wolfram. Lj. Aftonbladet, daglig Stockholmstidning, grundlagd i slutet av år 1830 av L. J. Hierta (se denne), en ung ämbetsman och politiker, som önskade bearbeta den allmänna opinionen i liberal riktning och ansåg ett dagblad för det tjänligaste medlet. A. blev vår första moderna tidning, inriktad på det aktuella, på att i kortfattad och överskådlig form ge en redogörelse för dagens händelser på olika områden, hemma och i utlandet. Som allsidig och lättläst nyhetstidning överträffade A. sina konkurrenter och vann snabbt allmänhetens bevågenhet; år 1834 hade det 2,480 postprenumeranter, flera än de andra Stockholmstidningarna tillsamman, och efterhand kunde det betydligt öka sitt format ”Ingen av de övriga tidningarna kunde rymma så mycket som Aftonbladet, ingen lästes av så många, ingen verkade så mycket på läsarens tänkesätt, ingen avskyddes så högt av dem, vilkas intressen el. åsikter voro fientliga mot den politiska utveckling, för vilken Lars Hierta stred”, skriver Harald Wie-selgren i sin biografi över Hierta. Som politiskt organ kom A. att spela en betydande roll, framför allt under sin första tid. Det bekämpade Karl XIV Johans envåldstendenser och ivrade för det konstitutionella styrelsesättets tillämpning i liberal anda; det arbetade för folkrepresentationens ombildning, för tryckfrihet, näringsfrihet, folkupplysning, human lagstiftning och överhuvud för alla de reformidéer, som efter julirevolutionen 1830 gjorde en mäktig framstöt även i vårt land. Under unionstvisterna på 1830-talet intog det en norskvänlig hållning, och den under det följande årtiondet nyväckta skandinavismen fick i A. en verksam anhängare. Berömd är dess strid med indragningsmakten (se d.o.), vilken då ännu var i kraft. Under den politiskt oroliga tiden mellan riksdagarna 1835 och 1840, den s.k. ”rabulistperioden”, deltog A. kraftigt på oppositionens sida och indrogs på gr. av regeringens missnöje ej mindre än 14 gånger. Genom att ständigt ha nya tillslåndsbevis i beredskap och genom att leja ansvariga utgivare var Hierta emellertid i stånd att fortsätta utgivandet av tidn. under något ändrad namnform (”Det nya Aftonbladet”, ”Det fjärde Aftonbladet” o.s.v.). — Under 21 år styrdes A. av Hierta och fick sin prägel av hans personlighet. Han var den borne journalisten, rapp, fyndig och outtröttlig, icke betydande som stilist, men med en förmåga att skriva så, att ”borgerskapet begrep det”. Det var han, som gjorde A. till ett stridbart och fruktat organ, i det han från första början anslog en polemisk ton och tog såväl den fräna kritiken som det lätta skämtet i sm tjänst. Med all sin stridslust var han emellertid en betänksam natur, därtill en praktisk man, som förstod att göra A. till ett vinstgivande företag. Han visste också att skaffa sig talangfulla medarbetare, sådana som C. J. L. Almquist, H. B. Palmær, O. P. Sturzen-Becker och J. P. Theorell. Bland de unga liberala tidningsmän, som fingo sin utbildning i A. under Hiertas tid, märkes S. A. Hedlund, sedermera ”Göteborgs handelstidnings” inflytelserike redaktör. Är 1852 övertogs A. av ett konsortium, vars huvudmän voro magistrarna C. F. Bergstedt och P. E. Svedbom. ”Magistrarnas” A. utmärkte sig i vissa fall för ett mer gediget innehåll än Hiertas, men var också mindre lättläst. I den politiska striden inträdde nu en avmattning, och dels till följd härav, dels också på gr. av den ökade konkurrensen minskades tidningens inflytande. Sedan Bergstedt 1855 utträtt ur redaktionen och Svedbom 1857 avlidit, blev Aug. Sohlman huvudredaktör. A. medverkade nu vid representationsreformens genomförande, ivrade för frivillig folkbeväpning och stödde den skandinaviska rörelsen. Under Sohlmans och hans efterträdares, Adolf Hedins, regim (1874—76) stod A. kvar på den liberala linjen, men började sedan orientera sig i konservativ riktning. En förändring inträdde, då A. 1884 övertogs av Hiertas arvingar och under G. Retzius’ ledning åter antog ett liberalt program. Det omhuldade nu de nya idéerna och de nya förf.: under ett par års tid var det landets kulturellt ledande blad, räknande bland sina medarbetare Gustaf af Geijerstam, Ola Hansson, Oscar Le-vertin och Georg Nordensvan. Efter att en kort tid ha redigerats av E. Beckman övergick tidningen i Harald Sohlmans händer. Under dennes långa redaktörstid (1890—1921) avlägsnade sig A. småningom från det liberala partiet, från vilket det skilde sig särskilt i sin syn på försvarsfrågan. Alltifrån 1914 har det i stort sett gjort högerns program till sitt. Bland medarbetare i senare tid märkas på det utrikespolitiska området Verner Söderberg och på det litterära Fredrik Vetterlund och John Landquist. Redaktionschef är sedan 1921 T. Telander. — Är 1892 började A. utge en vecko-uppl. (efter 1897 halvveckouppl.), som med sitt populära innehåll vunnit en bred publik (1927 c:a 60,000 ex.). Nära förbunden med A. var den under åren 1896—1913 utgivna morgontidningen ”Dagen” (se d.o.). A.W-n. Aftonfalk, Falco vesperti'nus, en i ö. Europa och Asien hemmahörande falkart, som upprepade gånger anträffats i vårt land. — 303 — — 304 —