AG litiskt verksam som led. av A.k. 1873—75 och av F.k. 1878—84. G.A. 7) Anders Johan A., brorson till A. 5), skald under sign. Afze (1817—65), student i Lund 1839, inskriven i flera ämbetsverk i Stockholm 1847, frivillig deltagare i dansktyska kriget på dansk sida 1848—49, utnämnd till dansk premiärlöjtnant, kustsergeant 1850, tullinspektör i Simrishamn 1855. Efter årslånga lidanden tog han sitt liv. Käckhet och hänförelse utmärka diktsamlingarna ”Vårminnen” (1845) och ”Frids- och stridsbilder” (1850). A. tonsatte själv egna dikter. B.Lz. 8) Johan Fredrik Ivar A., son till A. 6), dotterson till J. G. Richert, rättslärare, ämbetsman, politiker (1848 —1921), student 1867, jur. ulr. kand. 1873, jur. utr. d:r 1877, docent s.å., e.o. prof, i processrätt 1879, allt i Uppsala: led. av sjö-lagskommittén 1882— 87, led. av Förstärkta lagberedningen 1884, revisionssekreterare 1886, led. av Nya lagberedningen 1887, byråchef för lagären den 1889, justitieråd 1891—1902, ordf, i Lagberedningen 1902—09, president i Svea hovrätt 1910—18; led. av Permanenta skiljedomstolen i Haag 1905—21, led. av F.k. 1898—1903, 1905— 15, talman där 1912—15, preses i Vitterhetsakad. 1905—18, en av de aderton 1907. — A. studerade 1874—75 pandekträtt i Leipzig och Göttingen under Windscheid och Ihering. En frukt därav blev avhandlingen ”Om cession af fordringar enl. svensk rätt” (1877). Sin praktiska domarutbildning erhöll A. hos en frände och kom därmed under inflytande av traditionen från morfadern. Specimen för processrältsprofessuren var den högt skattade monografien ”Om parts ed. ss. processuelt institut” (1879; 2 uppl. 1915). Efter studieresor i främmande länder utgav A. på offentligt uppdrag 1882 ”Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål”, ett arbete, som främjat verklig trohet mot svensk rättstradition. Först i det sista, hopplösa skedet kallades A. att deltaga i 1880-talets stora arbete på en fullständig rättegångsreform. Till denna period hör studien ”Eget erkännande i civilprocessen” (1889). Större framgång blev deltagandet i den gemensamma nordiska sjölagskommittén, vilket resulterade i 1891 års sjölag, av A. sedan utgiven och kommenterad i 11 upplagor. Samarbetet i denna kommitté knöt ock A. nära till jurister från de nordiska grannländerna. Förväntningarna att A. efter invalet i F. k. skulle intaga en ledande ställning även i politiken infriades icke. Några år var A. dock ledare för den ”moderata gruppen” i F. k., innan gruppen uppgick i F. k:s ”nationella parti”; 3 år fungerade han som talman. Som riksdagsman motsatte A. sig prygelstraffets införande och lyckades 1905 omvända F.k. att bereda oäkta barn arvsrätt efter mö-dernefränder. Sedan A. blivit ordf, i Lagberedningen, återupptogs med kraft arbetet där, och ett förslag till Jordabalk utarbetades, vars första del 1907 upphöjdes till lag. övriga delar av förslaget hava utövat ett betydande inflytande på utvecklingen i praxis. — Med sin starka vilja, sin lysande talegåva och sitt representativa yttre intog A. en obestridd auktoritativ ställning och var under flera decennier den centrala gestalten i den svenska juristvärlden. E.K. 9) Jon Arvid A., läroboksförf. (1856— 1918). Efter studier i Uppsala, Tyskland och England anställdes A. 1882 vid Göteborgs handelsinstitut, där han verkade som lärare till sin död; fil. hedersd:r vid Göteborgs högskota 1916. A. författade mycket använda läroböcker i engelska, i vilka nya metoder tillämpades, bl.a. fonetisk uttalsbeteckning. Vidare utgav A. ”Engelsk utlalsordbok” (1909) och ”Svensk-engelsk synonymbok” (1911). — A. var 1885—95 g.m. sångerskan Davida A.-Bohlin, f. Larson. C.V.J. 10) Johan Fredrik Axel A., son till A. 8), jurist (f. 25/< 1885), jur. kand. 1908, assessor i Svea hovrätt 1916, fiskal 1919, hovrättsråd 1921, revisionssekreterare 1925; led. av lagavdelningen i Justiliedep. 1920 och chef för avdelningen 1922, regeringsråd 1928. E.K. Afzelius-Bohlin, Davida Carolina, f. Larson, altsångerska (f. so/i2 1866), elev av A. Hallén, F. Arlberg och prof. Iffert i Dresden, anställd vid Kungl. teatern 1900—02, har sedan dess med stor framgång verkat som konsert- och oratorie-sångerska. Bland hennes främsta uppgifter vid sångscenen må nämnas Orfeus, Am-neris i ”Aida” och Azucena i ”Trubaduren”. A. har även uppträtt i ett flertal tyska städer. G.m. 1) 1885 —95 Afzelius 9), 2) sedan 1903 musikdirektör C. Bohlin. G.M. Ag, Cla'dium mari'scus, tillhör halvgräsens — 309 — — 310 —