AGAMI Aga'mi, en till tranfåglarna hörande art. Se Trumpetfåglar. Again i'der, ödlor, tillhörande fam. Aga'midæ, kännetecknade av akrodont (se d.o.) bett, välutvecklade extremiteter och kort, tjock tunga; kroppen är stundom slank, stundom undersät-sig. Slrupsäck och hudulskolt i form av ryggkam el.dyl. äro ofta förekommande prydnader. A. leva i de varmare delarna av Asien, i Afrika, s.ö. Europa, Australien och Polynesien. Det slörsta släktet är Aga’ma (se d.o.). De s.k. praklödlorna, släktet Calo'tes, äga en högt utvecklad förmåga all skifta färg; deras hemland är Indien och Sydkina. På mellersta Asiens och Sydrysslands stäpper förekomma paddhtivudödlorna, Phrynoce’ phalus. I Australien leva den med ett stort, Ivärslällt strup-veck försedda skäggödlan, Amphibolu’rus bar-ba'tus, och den egendomliga kragödlan, Chla-mydosaifrus kingi, vilken fått sitt namn av den stora krage, som, stödd av slrålformiga, från tungbenshornen utgående brosk, pryder halsens båila sidor. Andra märkliga agamidfor-mer äro taggsvansarna, Uroma'stix, växtätande ödlor från Nordafrikas och Västasiens öknar med trekantigt, om sköldpaddornas erinrande huvud och tjock, plattryckt kropp samt kraftig stjärt med i Ivärrader ställda, tagglika fjäll; vidare moloködlan el. taggdjävulen, Moloch ho'rridus, från Australien med bred, paddlik-nande kropp, vilken liksom huvud, stjärt och extremiteter är beväpnad med kraftiga taggar. Kanske allra egendomligast äro de flygande drakarna, släktet Draco, små indiska a., vilka leva i urskogarnas trädkronor, där de med hjälp av sin från kroppssidorna utgående flyghud ulföra långa språng mellan grenarna. Flyg-huden är utspänd mellan de falska revbenen och kan, när den ej användes, fällas samman utmed kroppen. E.D-r. Aga'na [-fia], stad på v. kusten av ön Guam (se d.o.), säte för guvernören över ön, 7,500 inv. AganFppe, grek, myt., en åt muserna helgad källa på berget Helikon. AganFppiska brunnssällskapet, litterärt sällskap i Stockholm 1839—1840, vilket höll sina sammankomster hos skalden och prästmannen C. F. Dahlgren. Förknippningen av den åt sånggudinnorna helgade källan Aganippe med det moderna begreppet om ett brunnssällskap är betecknande för den muntert spefulla anda, som utmärkte dessa sammankomster. ”Brunnssällskapet” samlades kring tekanna och punschbål, som därvid fingo motsvara Aganippe. Bland medlemmarna finner man C. J. L. Alm-quist, A. Blanche, Emelie Flygare-Carlén, Maria Röhl, O. P. Sturzen-Becker m.fl. H.B-s. Agano'or PompiTj, V i 11 o r i a, italiensk författarinna (1855—1910), skrev ”Leggenda eterna” (1900) och ”Nuove liriche” (1908), dikter, som präglades av fin känsla, ädel form och vackert språk. A:s ”Poesie complete” utgavs 1912. [A-f N.] Agapa'nlhus, afrikanskt växtsläkte, tillhörande fam. LilicTceæ. Tre arter i s. Afrika, örter. A. umbella'tus, med en flock blå blommor i spetsen av den c:a 80 cm. höga stängeln, odlas Agapanthus umbellatus. mycket i Sverige ss. rums- och varmhusväxt, tål icke frost. A.V-e. Aga'per (till grek. aga'pe, kärlek), kullsammankomster inom den urkristna församlingen, firades på söndagens kväll, endast tillgängliga för de kristna, och utgjordes av en kärleksmåltid av gemensamma gåvor. De inleddes med en utdelning av invigt bröd och vin till minne av Herrens försoningsdöd och en tacksägelsebön, e u k a r i s t i (se d.o.), som sedan kom att ge namn åt hela nattvardsakten. Agapen och eukaristien blevo efterhand skilda åt, och i samband dels med församlingarnas tillväxt, som omöjliggjorde gemensamma måltider, dels med oordningar under dessa måltider (jfr 1 Kor. 11:20—22) avskaffades de, i grekisk-katolska kyrkan på 600-talet, i Västerlandet tidigare. — 315 — — 316 —