AGARDH Herrnhutarna ha återupptagit dessa kärleksmåltider. S.N. Agape'tus. 1) Tvenne romersk-katolska helgon, vilka uppgivas ha lidit martyrdöden åren 256 och 274. Deras festdagar äro resp. 6 och 18 aug. 2) A. I, helgon, påve 535, d. 536 i Konstanti-nopel, där han sökte upplräda som medlare mellan Juslinianus och östgöterna. Festdag den 20 sept. 3) A. II, påve 946—55, deltog i striden mellan Otto 1 av Tyskland och Berengar 11 av Italien på den förres sida. — För den svenska historieskrivningen har A. ett särskilt intresse, då en av de ryktbarasle urkundsförfalskningarna i vårt land är knuten till hans namn. I vissa gamla svenska och danska laghandskrifter finnes en notis om en gränsläggning mellan Sverige och Danmark på 1060-talet och ett i samband därmed slående möte mellan Nordens tre konungar. De svenska handskrifterna uppgiva, att vid detta möte den danske och den norske konungen betjänade den svenske, de danska åter, att Danmarks kung betjänades av de två övriga. På gr. av de skiljaktiga uppgifterna uppstod under 1600-talet en skarp fejd mellan Sveriges och Danmarks lärde; 1703 publicerade prof. Carl Lundius i Uppsala ett inlägg i denna strid, som var avsett att slutgiltigt fastslå den svenska uppfattningens riktighet. Det innehöll näml, en föregiven A. ll:s bulla med påvlig sladfästelse av gränsläggningen och en redogörelse för tillvägagångssättet vid konungamötet. Det syntes tydligt framgå av denna, att den svenska uppfattningen var den rikliga. Att påvebullan endast var en grov förfalskning började man dock tidigt misstänka; detta är numera allmänt erkänt. Man utpekade länge Lundius som för-falskaren; nyligen har dock med visshet ådagalagts, att i främsta rummet Nils Rabenius (se denne) är den skyldige. Litt.: N. Ahn-lund, ”Nils Rabenius” (1927). S.Bln. Agapo'rnis, ett släkte bland papegojor-n a (se d.o.). d,Aga'r, Jacques, fransk målare (1640— 1715), blev medlem av konstakad. i Paris men uteslöts som protestant och bosatte sig 1684 i Danmark, där han blev hovmålare. Av honom finnas ett stort antal eleganta porträtt i danska samlingar, bl.a. på Fredèriksborg. G.V. Aga'r (eg. Charvin), Florence L é o n i-d e, fransk skådespelerska (1836—91). A. gav först musiklektioner och uppträdde som kafésångerska, gick därefter 1858 in vid teatern, spelade på franska landsortsscener, på Odéon och Théåtre franQais. A. skapade med genial en kelhet åtskilliga betydande tragiska roller, bl. a. Phèdre, men spelade även komiska, ss. Sylvia i Coppées ”Le passant”. Vid krigsutbrottet 1870 eldade hon publiken med sitt sätt att sjunga Marseljäsen. Senare uppträdde A. mest på sekunda teatrar. C.V.J. A'gar-a'gar, asiatiska alger, vilka förekomma i handeln torkade och ss. smakfria, hudartade rör av en fjäderpennas tjocklek. C e y I o n-mossa (Jaffnamossa) erhålles från Cey-lon och Java. A. från Japan (vegetabiliskt fisklim, japanskt el. ostindiskt husbloss, haithao) av Gelfdium co'rneum, G. cartHagi'neum o.s.v. bildar med vatten ett gelé, användes till appre-tyr, vid matlagning som ersättning för gelalin samt för bakteriologiska ändamål för framställning av ett fast, genomskinligt närsubstrat. Huvudbeståndsdel är den pektinartade g e 1 o-sen (se d.o.). [E.M.P.W.] Agardh, släkt, o. 1700-talets mitt inflyttad från Danmark med bröderna Hans och Georg A. Den förre, med binamnet Pettersson upptaget efter en morbror, var far till revisionssekreteraren Karl Nikolaus A.-Pettersson, som 1809 adlades af Agardh och 1816 själv slöt sin adl. ätt. Den senare, handlande i Bå-stad, var far till bl.a. A. 1), bland vars barn utom nedannämnde A. 2) märkes Anna Eleonora A., mor till skalden Gustaf Fröding. G.Cqt. 1) Carl A d o 1 p h A., botanist, nationalekonom (fS/i 1785—28/i 1859), student i Lund 1799, fil. mag. 1805, docent i malematik 1807, de-monstrator i botanik 1810, prof, i botanik och praktisk ekonomi 1812, prästvigd 1816, biskop i Karlstads stift 1835, en av de aderton 1831. — Som botanist ägnade sig A. huvudsakligen åt studiet av algerna och lade i ett flertal arbeten grunden till det i väsentliga delar ännu bestående systemet för denna växtgrupp. Hans första algologiska arbete ”Dispositio algarum Sueciæ” (1810—12) ansluter sig i det stora hela till den äldre, av Linné i ”Species plantarum” (1753) uttalade uppfattningen, men i ”Algarum decas” (1812—15), ”Synopsis algarum Scandinaviæ” (1817) och särsk. i ”Species algarum”, 1 (1820) samt ”Systema algarum” (1824) framträdde A. med en systematiskt ordnad framställning av algernas viktigare huvudgrupper, släkten och arter och omskapade därigenom helt den linnéanska klassi- — 317 — — 318 —