AGAVE den mäktigaste härskaren i v. delen av Medelhavet med stort inflytande även i Syditalien. Före sin död återgav han det syrakusanska folket friheten. A:s’ samtida Timaios, Kallias och hans broder Antandros ha skildrat hans levnad. — Litt.: R. Schubert, ”Geschichte des A.” (1887). [H.Sj.] A'gathon, grekisk tragiker från Aten (o. 445 —402 f.Kr.), vän till Euripides och Platon, vilken senare i ”Symposion” förevigat A:s dramatiska seger 416. A. gick i sin dramatik delvis egna vägar; sålunda höll han sig icke till det traditionella stoffet i handlingen utan skapade nytt sådant; körsångerna utbytte han mot musikaliska mellanspel. A:s skrifter äro utg. av Nauck i ”Tragicorum græcorum fragmenta” (2 Aufl. 1889). [W.N.] Aga'tjaspis, miner., även kallat j a s p a g a t, är en som halvädelsten använd kalcedonvarie-tet, som består av omväxlande genomskinliga skikt av kalcedon, agat (se d.o.), och ogenomskinliga av jaspis (se d.o.). K.A.G Afrikansk agatsnäcka. Aga'tmortel. Till pulvrisering av hårda ämnen användas på kemiska laboratorier mortlar av agat. Aga'tsnäckor, arter av släktet Achati'na bland lungsnäckorna (se d.o.); skalet är tjockt och glänsande och har en jämförelsevis hög spira; hit höra de största bland alla landsnäckor, i det att kroppen hos vissa arter kan nå en längd av 2 dm.; samtliga arter höra hemma i Afrika. E.D-r. Agau, det förmodligen äldsta befolknings skiktet i Abessinien, är av hamitiskt ursprung och torde hava invandrat från Egypten. Aga've, växtsläkte av fam. Amaryllida'cect med flera hundra arter, karakteristiska för s delen av Nordamerika, Mellanamerika och n. delen av Sydamerika. Mest bekant är A. ame-rica'na med stora, rosettställda, köttiga, i kanten taggiga blad, ända till 30 m. hög och 30 cm. tjock blomstängel och en mäktig, kande- Agavefält i Mexiko. laberformad blomställning, som innehåller tusentals klocklika, välluktande, honungsrika blommor. Från sitt hemland Mexiko överfördes den 1561 till Sydeuropa och förekommer nu förvildad över stora delar av Gamla världen, särsk. i Medelhavsländerna, där den blivit en karaktärsväxt för landskapet. Dess blad, vilka kunna nå 2 m:s längd och 20 cm:s bredd, användas råa el. kokta till födoämne, vidare till taktäckningsmaterial, taggarna till spik och pilspetsar, blomstänglarna till lansstänger. I hemlandet blommar den redan efter 6—10 år, odlad i växthus först efter 40—60 år (”hundraåriga aloen”). Efter utvecklingen av frukterna, vilka likna dadlar, dör växten bort A. atrovi'rens odlas sedan urminnes tider i Mexiko för beredning av pulque, mexikanarnas nationaldryck, vilken erhålles genom jäsning av den efter den unga blomställningens avskärande ymnigt utflytande sockerhaltiga saften. De sega bastfibrerna i bladen av skilda arter lämna ett slags hampa, sisalhampa i Afrika och pita- el. falsk manillahampa i Amerika. Flera arter, särsk med vit- el. gulstrimmiga blad, begagnas till dekorationer i trädgårdar, på verandor och balustrader. O.Gz. Pulquen suges ur agaven. — 325 — — 326 -