AGESILAOS Age'nor, grek. myt. 1) Son till Poseidon och Libye, konung i Fenicien, fader till Kad-mos och Europa (se dessa). 2) Son till An-tenor, en av trojanernas tappraste hjältar; blev, då han var nära att dödas av Akilles, räddad av Apollon, som omhöljde honom med en tät molnsky; mot slutet av kriget stupade han för Neoptolemos. W.N. Agens (lat., verkande), plur. a g e'n t i e r el. a g e'n ser, verkande orsak el. kraft, t.ex. en kraft sådan som kemisk frändskap el. kohe-sion. Inom kemien betecknar a. även ett ämne, som framkallar en verkan. [E.Åf.P.IV.] Age'nt (lat. agens, verkande, handlande), be-fullmäktigat ombud för en myndighet (t.ex. polis-agent), ett bolag (t.ex. försäkrings-agent) el.dyl.; även om diplomatiska ombud för ett land; förr namn på vissa i sv. statens tjänst anställda diplomatiska ombud el. konsuler. — Agent u'r, verksamhet som a. W.N. Age'nt, spåkv., adverbial, som består av en preposition (i sv. av) och ett subst. el. sub-stantiviskt ord. A. brukas i passiva satser för att beteckna den person el. det föremål, varifrån handlingen utgår. J.S. Agent provocateur [azä' pråvåkatö'r] (fra.), beteckning för i ett lands hemliga polisväsen mer el. mindre fast anställd person med uppgift att locka misstänkta individer till oförsiktiga förtroenden för att sedan förråda dem. Dylika spionagenter förekommo med säkerhet i Frankrike såväl under det första kejsardömet som under restaurationen och äro även kända från Rysslands historia; för nordiska förhållanden har typen måhända under vissa politiskt upprörda tider icke varit alldeles okänd, men har säkerligen icke spelat den av mystik omsvepta roll, som skuggrädslan tillskrivit den. G.Cqt. Agents minéralisateurs [azä' mineralizatö'r] (fra.), i en vulkanisk magma inneslutna gaser, huvudsaki. borsyra, fluor, väte och svavel, vilka genom sin närvaro fördröja magmans stelnande och därigenom befordra kristallisa-tionen av de olika mineralen (se Magma). K.A.G. Agentu'r, se Agent. Agenzi'a Stefani [aj-], Italiens ledande nyhetsbyrå, grundades 1854 i Turin av Guglielmo Stefani under den kände statsmannen Cavours auspicier. År 1865 flyttade den till Florens, men 5 år senare förläde den sin verksamhet till Rom. A.S. har korrespondenter över hela Italien och även talrika representanter i utlandet. Den anlitas som officiellt organ för den italienska regeringen och har under senaste åren sorterat direkt under fasciststyrel-sen. H.B-gh. Ager (lat.), åkerjord. Jfr Agerpublicus. Age'ra (till lat. a'gere, handla; jfr Aktör), handla, spela, låtsa. Agera'tum, växtsläkte, tillhörande fam. Com-po'sitæ. A. conyzoi'des och A. m!xica'num härstamma från Amerika, odlas hos oss som prydnadsväxter. A.-arter användas stundom som skyddsväxter åt unga kaffebuskar. G.L-d. Agerholm, Edvard, dansk operasångare (f. 1866). A. debuterade 1891 vid Det kongelige Teater i Köpenhamn, där han sjungit ett flertal mindre tenorpartier, bl.a. Rane i Heises ”Drot og Marsk”, David i ”Mästersångarna”. A. är bibliotekarie vid teatern och har förf, teaterhistoriska skrifter. E.A. Ager pu'blicus (lat.), stats jord, d. v. s. av övervunna folk avträdd jord, som blivit romerska statens egendom. En del därav övergick genom utdelning el. försäljning i enskild ägo, ager priva'tus, en del behölls av staten, som emellertid mot viss avgäld medgav enskilda medborgare besittningstagande t.v. med nyttjanderätt. Ehuru denna s.k. ager occupa-to'rius när som helst kunde av staten återtagas, erbjöd den, så länge detta ej skedde, ung. samma fördelar som enskild egendom, kunde gå i arv, säljas och hypotekiseras och betraktades snart nog ss. egendom med laga fång. A.p. utgjorde ett trätofrö mellan partierna och föranledde gång efter annan lagstiftningsåtgärder (se Å k e r I a g a r). Dess omfång minskades småningom génom försäljning, kolonianläggningar m.m.; under Vespasianus voro de sista resterna av a.p. i Italien försvunna. H.Sj. Agesa'nder, grekisk bildhuggare från Rhodos, verksam o. 100 f.Kr., se L a ok oo n-g r u p p e n. Agesila'os, spartansk konung (o. 444—360 f. Kr.), son till Archidamos, valdes av folket till konung i Sparta i st.f. sin äldre bror Agis’ son Leotychides, vars börd var omtvistad, drog 396 till Mindre Asien att kämpa mot Tissafer-nes, återkallades emellertid 394, emedan atenarna, argiverna, korinterna och tebanerna på anstiftan av perserna förklarat Sparta krig; besegrade s.å. vid Chaironeia tebanerna och deras bundsförvanter, återvände sedan till Sparta och ledde under de följande åren fälttågen mot bl.a. Korint, Aten och Tebe. 370 och 362 räddade han Sparta, som hotades av Epaminondas, vilken sistnämnda år slog spartanerna vid Mantinea; 361 begav sig A. till Egypten för att där samla medel till krig mot Tebe, men avled under hemresan vid Kyrene. A. var en framstående fältherre och en fanatisk motståndare till Tebe. Hans liv har skildrats av Xenofon, Plutarchos och Cornelius Nepos. [W.N.] — 329 — — 330 —