AGEUSI Ageusi' (grek, éu nekande a och gsis, smak), oförmåga att smaka. Agfa, förkortning av Aktiengesell-s c h a f t für Anilinfabrikation (se d.o.). Agger, ett abnormt tidvattensfenomen, som vid springflod (se d.o.) uppträder på vissa platser av den holländska kusten och som består i en liten höjning av vattenståndet under ebbti-den, så att man mellan varje högvatten erhåller två genom a. skilda lågvatten. H.K-r. Aggesen, S v e n d, dansk historieskrivare, se Svend Aagesen. Agger-Tange, den ung. l,s km. breda landremsa, som skiljer Limfjorden från Nordsjön. Urspr. bildade den ett sammanhängande näs, men vid en häftig stormflod 1825 bröt havet genom och bildade den s.k. Agger kanal, som under lång tid var segelbar men nu är fullständigt igensandad. 1863 hemsöktes Jylland av en ny stormflod, varvid landremsan genombröts på ytterligare två ställen. Det sydligare av dessa då bildade sund finnes fortfarande kvar och benämnes Thyborön kanal. Ingenstädes på hela Jyllands v. kust har befolkningen som här blivit lidande genom Nordsjöns farliga grannskap, och de fruktbara marker, som en gång funnits här, äro nu förvandlade till grus- och flygsandsfält; blott på ö. sidan finnas enstaka ängsmarker. G.N-g. Agghåzy, Karl, ungersk kompositör och pianovirtuos (1855—1918), sedan 1889 prof, vid konservatoriet i Budapest. A. skrev bl.a. en opera ”Maritta”, kammarmusikverk och pianostycken. [A-f 2V.] Agglomera't (lat.), bergart, bildad av löst bredvid varandra liggande stenar, ss. bomber och lapilli; huvudsaki. av vulkanisk natur. K.A.G. Agglutination [-fo'n] (till lat. agglutina're, klistra ihop). Normalt och i sht efter immu-nisering (se d.o.) uppträda i blod och andra kroppsvätskor agglutininer, ämnen, som ha förmåga att sammanklumpa, a g g 1 u t i n e-r a, bakterier och andra celler, framför allt röda blodkroppar. Jfr Bakteriologi. A.Fl. Agglutine'rande språk kallas de språk, där avledningar och böjningsändelser på ett mera yttre och mekaniskt sätt fogats till ordstammen utan att, ss. i de s.k. flekterande språken, ha fullkomligt sammansmält med denna, och där sålunda inga egentliga förändringar av denna ordstam förekomma, alltså sådana som i stad, städer. Hit höra t.ex. de turkiska språken; jfr t.ex. äv, hus, äv-dä, i huset, äv-lår, hus (plur.), äv-lär-dä, i husen, o.s.v. De finsk-ugriska språken intaga en mellanställning mellan de båda nämnda grupperna. I många fall äro emellertid gränserna mycket svävande, och språk, som närmast tillhört en av grupperna, ha utvecklats därhän, att de numera falla inom den andra av dessa grupper. — Indelningen i fråga sammanhänger med den s.k. agglutinationsteorien, enl. vilken av-lednings- och böjningselementen en gång varit självständiga ord, i motsättning till exempelvis adaptionsteorien, som hävdar, att än-delserna från början ej haft någon självständig betydelse. Den förra äger den största allmängiltigheten, men förklarar ej ensam avlednings-och böjningselementens uppkomst, överhuvud ha dessa indelningar tidigare spelat en större roll inom språkvetenskapen än vad numera är fallet. Ss. medel att bestämma språkens inbördes släktskap äro de i alla händelser otillfredsställande. E.Hqt. AgglutinUn, se Agglutination. Agglutinoi'der, agglutininer, om av olika anledningar förlorat sin förmåga att sammanklumpa bakterier men fortfarande äga förmågan att binda sig vid dessa. A.Fl. Aggrega't (till lat. aggrega're, hopa), anhopning, sammangyttring av oorganiska ämnen. Kristalliniska a. uppstå, när i lösning det lösta ämnet utkristalliserar från olika centra, så att de bildade kristallerna hindra varandra i regelbunden utbildning; här uppstå då korniga, trå-diga el. fjälliga a. K.A.G. Tekn., direkt samverkande maskiner betraktade ss. enhet, t.ex. turbin med direktkopplad elektrisk generator, motor med luftkompressor (kompressoraggregat). H.R-g. Aggrega'tæ, bot., sympetal (se d.o.) växtordn., omfattande fam. Valeriana'ceæ, Dipsa'ceæ och Calycera'ceæ. Blommorna sitta tätt hopgyttrade, ofta i huvud. Fruktämnet är undersit-tande, enfröigt. G.L-d. Aggregation [-jo'n] kallas vissa förändringar, som inträda hos celler i insektätande växters körtelhår, då dessa retas till ökad avsöndring. O.Gz. Aggregationstillst&nd kallas de olika tillstånd, i vilka materien kan förekomma, näml, det fasta, flytande och gasformiga tillståndet. De fasta kropparna ha bestämd volym och bestämd form, de flytande föränderlig form, men bestämd volym, de gasformiga sakna såväl bestämd form som bestämd volym. De fasta kropparna indelas i kristaller och amorfa kroppar. Fasta kroppar i egentlig mening äro endast kristallerna; det amorfa tillståndet betraktas som en övergångsform mellan det flytande och det kristalliniska tillståndet. En kristall visar olika fysikaliska egenskaper i olika riktningar (är a n i s o t r o p) i motsats till de gasformiga, flytande och amorfa krop — 331 — — 332 —