AGRELL motiv. Boken ”Guds drömmare” (1904) anslår ännu djupare toner. H.B-s. Agrell, Per Sigurd, språkforskare och skald (f. 16/i 1881), fil. lic. i Uppsala 1907, fil. d:r vid Lunds univ. 1909, docent i slaviska språk s.å. och prof, därst. i samma ämne 1921. A. har inom de slaviska språken framför allt ägnat sig åt betydelseläran och därvid särsk. verbens aktionsarter samt frågor rörande den slaviska accenten och intonationen (bl.a. ”Prze drotski postaciowe czasowniköw polskich”. 1918, ”Iakttagelser rörande vacklande betoning vid det ryska verbet”, 1917, på ryska), varjämte han behandlat slavisk och baltisk språkhistoria och etymologi. Ett problem av allmänt indoeuropeisk innebörd dryftas i avhandlingen ”Zur Geschichte des indoger-manischen Neutrums” (1926). På ett helt annat område, det runolo-giska, har A. senare framträtt med djärva och märkliga uppslag, vilka kunna få en betydande räckvidd (”Runornas talmystik och dess antika förebild”, 1927, m.fl.). — A. har även (1903— 12) utgivit åtskilliga diktsamlingar (”Arabesker”, ”Solitudo”, ”Hundra och en sonett”, ”Den dolda örtagården”, ”Purpurhjärtat”, ”Antika kaméer”), ofta av spekulativ karaktär och f.ö. kännetecknade av en utsökt formgivning och en icke sällan starkt framträdande ord-och färgprakt. E.Hqt. Agrema'ng (fra. agrément), särskild förmån, bekvämlighet; oftast i plur.; mus., utsmyckningar. Agrfcola, Gnejus Julius, romersk statsman och fältherre (40—93 e.Kr.), svärfar till historieskrivaren Tacitus. A:s namn är i sht förknippat med Britannien, där han ss. ståthållare 77—85 säkerställde det romerska herraväldet ända upp till gränsen av Skottland och med framgång verkade för befolkningens romanisering (bl.a. genom att upprätta en retorskola). Enl. Tacitus, som författat hans levnadsteckning (sv. övers, av V. Lundström 1896), var A. en av sin tids ädlaste personligheter. H.Sj. Agri'cola, Alexander, tysk kompositör av mässor, motetter och sånger (o. 1440—1506), levde vid hoven i Milano och Mantua och hos Filip den sköne i Spanien. [A-f N.] Agri'cola, Rudolf, eg. Roelof H u y s-m a n, nederländsk humanist (1443—85). Under en längre vistelse i Italien (1473—80) studerade A. särsk. grekisk filologi och knöt förbindelser med den samtida humanismens ledande män. Under sin senare verksamhet i Bryssel 1482 och i Heidelberg fr.o.m. 1483 bidrog han i hög grad till de klassiska studiernas befrämjande i Tyskland, framför allt genom sitt personliga inflytande. Hans arbete ”De inventione dialec-tica libri III” (1480) är en förtjänstfull handbok i retorik och stilistik efter antika mönster. G.A. AgrFcola, Martin, tysk kompositör och mu-sikförf. (1486—1556), levde i Magdeburg, troligtvis som kantor. A. har skapat värdefulla kompositioner, bl.a. bearbetningar av koraler. Hans teoretiska arbeten giva realkunskap i dåtidens musik (i sht ”Musica instrumentalis deudsch”, 1528, ny uppl. i ”Publikationen der Gesellschaft für Musikforschung”, 20). E.A. AgrFcola, Georg, eg. B a u e r, tysk mineralog (1494—1555). A. studerade medicin i Leipzig och Italien, slog sig ned som läkare i Joa-chimstal i bömiska Erzgebirge och blev sedan stadsfysikus och även borgmästare i Chemnitz, men avsattes 1552 på gr. av religionsstridighe-ter, då han höll fast vid sin katolska tro. Han ägnade sig redan tidigt åt metallurgi och mineralogi, och hans huvudverk, ”De re metallica libri XII” (1530), innehåller en fullständig framställning av tidens bergverksdrift och hyttkonst. I två senare arbeten behandlade han de såväl på hans tid som för de gamla förf, kända mineralen. Hans beskrivningar äro mönstergilla och tjänade senare förf, till förebild. A. betecknas ofta som ”mineralogiens och metallurgiens fader”. K.A.G. AgrFcola, Johannes, eg. Schneider, luthersk teolog (o. 1494—1566), predikant och lärare i Eisleben (1526 —36), sedan 1540 hovpredikant hos Joakim II av Bran-denburg, påstod gentemot Luther och Me-lanchthon, att i det nya förbundet lagen icke fick predikas, då den rätta boten måste komma från tron (se A n t i n o m i s-tiska striden). A. utgav en värdefull samling tyska ordspråk med förklaringar (på plattyska 1528, högtyska 1529). — Litt.: F. La-tendorf, ”Agricolas Sprichwörter” (1862); G. Kawerau, ”J. A.” (1881). [S.N.] Agri'cola, Michael Olavi, Finlands reformator (o. 1508—57), sekreterare hos biskop Martin Skytte i Äbo, prästvigd, studerade i Wit- — 347 — — 348 —