AHLGREN zel, och i sina kulturgeografiska arbeten utvecklade han dennes idéer och omplanterade dem på svensk mark. Hans förnämsta arbeten äro ”Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi” (1895) och ”Ängermanälf-vens flodområde. En geomorfologisk-antro- pogeografisk undersökning” (1903). H.N. Ahlgren, Johan Samuel, skådespelare (1764—1816), debuterade 1787 vid den under A. F. Risteils ledning nyinrättade och 1788 till kunglig förvandlade teatern; uppskattad av Gustav III och hyllad av publiken, blev han så övermodig, att man efter några år måste avskeda honom, varefter han övergick till Munkbroteatern, men engagerades åter vid Kungl. teatern 1796 och utnämndes slutl. 1812 till styresman för dramatiska scenen. A. spelade med stort patos ett betydande antal viktiga roller, ss. Axel Oxenstierna i ”Drottning Kristina”, titelrollerna i ”Gengis chan”, ”Mahomet” m. fl. G. Cqt. Ahlgren, Ernst, pseud. för Victoria Bene-d i c t s s o n (se denna). Ahlgren, Johan Gunnar, fysiolog (f. 4/< 1898), med. d:r i Lund 1927, laborator i fysiologi vid Uppsala univ. s. å. A:s vetenskapliga arbeten beröra huvudsaki. den intermediära ämnesomsättningen. Hans gradualavhandling har titeln: ”Zur Kenntnis der tierischen Ge-websoxydation” (1925). E. M. P. W. Ahlgrensson. 1) Fritz August A., teatermålare (1838—1902), elev av den framstående leaterdekoratören E. Roberg, efter vars död 1859 A. blev den ledande inom sitt fack under flera decennier. A. utförde färgstarka och fantasirika dekorationer till bl. a. ”Gustaf Wasa”, ”Rienzi”, ”Judinnan” och ”Afrikanskan” för Kungl. teatern och i Köpenhamn till bl. a. ”Hærmændene paa Helgeland”. G. V. 2) Björn A., den föregåendes son, konstnär, (1872—1918), elev vid Konstnärsförbundets skola 1892—93, studerade följande år i Paris, var därefter merendels bosatt i Arvika. Som konstnär tillhörde A. den nationella, naturlyriska friluftsskolan. Hans dukar ha fast form, fin och dämpad kolorit och besitta högt stämningsvärde. G. V. Ahlman, Per Zacharias, ämbetsman (1734—1802). Efter att ha varit kanslist i olika ämbetsverk blev A. 1776 advokatfiskal i Kommerskollegium och framträdde vid Gustav HI:s riksdagar som ett nitiskt verktyg för dennes försök att dirigera ständernas överläggningar och beslut. Som bondeståndets sekreterare 1789 övade han ett dominerande inflytande på ståndets uppträdande och belönades för sitt välförhållande med ledamotskap av den ny-organiserade Rikets allmänna ärenders beredning; även 1792 var han bondeståndets sekreterare och utverkade, om än med mycken svårighet, böndernas samtycke till nya skatter. Efter Gustav III:s död och gustavianernas fall avlägsnades A., vilken av sina motståndare — och det tydligen icke alldeles utan skäl — gärna framställdes som en fal och hänsynslös intrigör, från politiken och utnämndes till v. president i Vasa hovrätt. G. Cqt. Ahlman, Martin Erik, teolog (1773— 1844), direktor för teologiska seminariet i Lund 1810, kyrkoherde, tredje teol. prof. 1816, andre teol. prof. 1830. Med A. började en ny epok inom teologien vid Lunds univ.; utmärkande för hans teologi är, att ”förnuftets morallära” — påverkan från Kant — måste kompletteras med ”kristendomens positiva grundläror”; i sin moralteologi ville han på samma sätt komplettera det kantska begreppet aktning för lag med det kristna kärleksbegreppet. A. verkade för en bättre prästutbildning, där den teoretiska teologien fick huvudparten. Hans ”Theologiska skrifter” utgåvos 1841. S. N. Ahlman, Axel Gustaf Reinhold, förf. (f. S1/i 1885), litteraturkritiker i ”Skånska dagbladet”. A:s noveller och diktsamlingar, av vilka ”Snäckan” (1924) är den mest representativa, uppbäras av ett personligt, stoiskt färgat patos; formen är stram och knapp. Mest uppskattning har A. vunnit som marinmålare på prosa (”Hav och himmel”, 1916; ”Sorglösa dagar”, 1922) samt som skildrare av vetenskapliga upptäcktsfärder (”Kampen om Nord- och Sydpolen”, 1927; ”Isviddernas hjältar”, 1928). Hj. G. Ahlmann, Hans Jakob Konrad, geograf (f. 14/u 1889), fil. d:r 1915, docent i geologisk morfologi vid Stockholms högskola s. å. samt docent i geografi vid Uppsala univ. 1920. A:s arbeten äro dels av geomorfologiskt och fy-siskt-geografiskt innehåll (”Ragundasjön”, 1925; ”Geomorphological studies in Norway”, 1919; flera studier över norska glaciärer m.m.), dels beröra de antropogeografiska ämnen, särsk. Italiens och italienska Libyens kulturgeografi. H. N. Ahlmann, N i c o 1 a i, sönderjydsk patriot (1809—90), godsarrendator på Laaland 1839— 47, i Skåne (Fogdarp) 1847—56, godsägare på Als 1857—75, därefter till sin död bosatt i Köpenhamn. A. var ordf, i den 47-mannadeputa- — 363 — — 364 —