AHLSTRÖM karie 1865—78 vid Kungl. bibi., var A. en av de första svenska biblioteksmän, som röjde djupare förståelse för modern biblioteksteknik. Särsk. betydelsefullt blev A:s arbete i Veten-skapsakad:s bibi., vilket under hans ledning växte ut till Sveriges främsta naturvetenskapliga boksamling. I yngre år deltog A. med stor sakkunskap i Svenska fornskriftsällskapets ut-givningsverksamhet. G. Cqt. Ahlström, Jacob Niclas, tonsättare (1805 —57), verksam bl. a. som organist och musiklärare i Västerås, därefter som kapellmästare vid Mindre teatern i Stockholm 1842—54, vid Humlegårdsteatern 1854—56 och vid Ladu-gårdslandsteatern 1856—57 samt som organist vid Hedvig Eleonora kyrka och musiklärare. A. har skrivit musik till en mängd teaterstycken, ss. ”Positivhataren” (1843), komponerat mel-lanaktsmusik, orkesterverk och pianosaker samt arrangerat svensk folkmusik, förnämligast efter Dybeck (se denne). G.M. Ahlström, Johan Alfred, tonsättare (1833—1910), även verksam som dirigent vid ett flertal körsammanslutningar och ordenssällskap samt som organist och musiklärare. Bland A:s tonsättningar märkas främst manskvartetter (serenaden ”Slumra ljuva”) och ofta sjungna körbearbetningar av Bellmanssånger. G. M. Ahlström, Gustaf, ögonläkare (f. 25/» 1862), med. d:r i Lund 1890, efter en omfattande lä-karpraktik i Göteborg kallad till prof, i oftal-miatrik vid Lunds univ. 1910; avgick från professuren 1927. A:s vetenskapliga förf:skap omfattar skilda grenar av oftalmiatriken. Bland hans skrifter märkas ”Bidrag till kännedomen om Glaucoma simplex” (1890), ”Om den sympatiska oftalmiens patogenes” (i ”Göteborgs läkarsällskaps förhandlingar” 1893), ”Om gliom och pseudogliom” (1905) samt ”Oftalmologiska meddelanden” (1905—10). B. B. Ahlwardt, Hermann, tysk politiker (1846 —1914), 1881—88 rektor vid en skola i Berlin, invaldes 1892 i riksdagen, där han väckte uppmärksamhet genom sin obehärskade antisemitism. På gr. av sina i skriften ”Judenflinten” (1892) framställda beskyllningar mot vapenfirman Löwe för oredligt förfarande dömdes han till fängelse och uteslöts ur sitt riksdagsparti. [W. N.] Ahmadaba'd el. A h m e d a b a d, stad i prov. Bombay, Främre Indien, vid floden Sabarmati, 274,007 inv. (1921). Viktig järnvägsknut. I A. finnas stora siden- och bomullsväverier, pappersindustri m. m. A. är en av Indiens skönaste städer med flera berömda praktbyggnader, däribland den s. k. elfenbensmoskén av marmor med ornament av elfenben, silver och ädelstenar. Under 1600-talet var A. Hindustans rikaste stad, men förföll under 1700-talet för att åter börja blomstra under engelsk spira (sedan 1817). M.P. Ahmadnaga'r el. A h m e d n a g a r, stad i Bombay, Främre Indien, vid Great Indian Pe-ninsula-järnvägen, 200 km. ö. om Bombay; 49,878 inv. (1921). Siden-, bomulls- och metallindustri. A. grundades 1494 och har många gamla moskéer. M. P. A Timed, namn på åtskilliga turkiska sultaner. 1) A. I (1589—1617), efterträdde 1603 sin fader, Muhammed III, på tronen och mottog då ett av krig med Österrike och Persien samt Det inre av Ahmed-moskén vid At Maidan. inre uppror försvagat rike; A. lyckades hävda sin auktoritet gentemot de inre oroselemen-ten, men måste med Österrike sluta freden i Zsitvatorok 1606, varigenom Österrike befriades från erläggande av tribut, och ingå förlikning med Persien 1612, innebärande bekräftelse på av Persien förut gjorda landvinningar. A. lät bygga den berömda Ahmed-moskén vid At Maidan i Konstantinopel. Se Turkiet, historia. C. F. 2) A. III (1673—1736). A. efterträdde 1703 sin bror Mustafa II, förde framgångsrika krig med Venedig, varigenom Morea och den ege-iska arkipelagen vunnos åt Turkiet, samt Ryssland, men invecklades i krig med Österrike, vilket slutade med freden i Poiarevac 1718, varigenom Banatet, Nordserbien med Belgrad och Lilla Valakiet gingo förlorade. A. förde — 367 — — 368 —