AHNFELT sedan krig med Persien, vilket, i början framgångsrikt, slutade med det avgörande nederlaget vid Andjedalen 1726. A. störtades av janitjarerna 1730 och dog 1736, möjligen förgiftad. A:s regering var i det hela en framstegsperiod för Turkiet; bl. a. infördes boktryckarkonsten. Hans personliga insats i händelserna var emellertid obetydlig. A. är bekant i Sveriges historia ge nom sina förbindelser med Karl XII. — Litt.: A. Stille, ”Sverige och Porten 1709—14” (i ”Karl XII. Till 200-årsminnet av hans död”, 1918). Se Turkiet, historia. C. F. Ahmed ibn Said (A'hmad ibn Sa'i'd), imam (d. 1775), stamfar för den ännu regerande dynastien i Maskat. [G. O-r.] A'hmed Midhat, turkisk förf. (1841—1913). Jämte andra reformivrare landsförvisad under Abd-ul-Aziz, tillägnade sig A. i Paris europeisk bildning, blev efter återkomsten till Turkiet av Abd-ul-Hamid II utnämnd till flera höga ämbeten, erhöll många utmärkelser och ett diktargage. A. M. kan betraktas som den allmänna folkbildningens fader i Turkiet. Han var den förste, som i litteraturen lyckades införa folkspråket och behandla turkiska motiv enl. den franska novellens mönster, och lade sålunda grunden till den nu så rika gren av turkisk litteratur, som går under namnet milli roman, nationella novellen. Ett flertal av hans arbeten föreligger i tysk och fransk översättning. G. Rqt. Ahmed Mirza (A'hmed Mirzä), schah av Persien (f. 1898), son av schah Muhammed Ali, uppsattes vid faderns avsättning på tronen, störtades 1923 av Riza kan och fördrevs från Persien, avsattes formligen 1925. Jfr Persien, historia. C. F. A'hmed schah, afgansk furste (o. 1724—73), gjorde sig efter Nadir Quli schahs död (1747) till härskare över Afganistan och grundläde Durrani-dynastien (pers. Durr-i durrän, ”pärlornas pärla”, ett namn, varmed han själv betecknade sig), utsträckte sitt välde över en stor del av Persien och Indien, erövrade Delhi 1756 och 1760 och besegrade maratterna i slaget vid Panipat 1761. A. ägnade sig därefter åt sitt stora rikes inre förvaltning. C. F. A'hmed Wefik pascha, turkisk statsman och förf. (1819—90), 1877 president för den första turkiska deputeradekammaren och ge- neralguvernör i Adrianopel, 1878 en kort tid premiärminister och därefter vali i Brussa till 1882. A. var en framstående representant för den tidigare, mera franskbetonade nyorienteringen i Turkiets andliga liv. Han bearbetade arbeten av Molière, Fénelon och Vol-taire, översatte Schiller och Shakespeare samt utgav ett osmanskt lexikon, ”Lähdjä-i oth-mani” (2 uppl. 1889—90). C.F. A'hmed Zogu, konung av Albanien (f. o. 1895), härstammar från en albansk adelssläkt med gamla anor, ägnade sig efter studier i Konstantinopel åt affärsverksamhet i sitt hemland, blev 1921 medlem av al-banska nationalförsamlingen och inrikesminister samt följande år ministerpresident. A. framträdde nu ss. ledare för det [-konservativt-nationa-listiska-] {+konservativt-nationa- listiska+} partiet i mot sats mot det radikala partiet under ledning av Fan Noli. Vid den av radikalerna iscensatta revolutionen av juni 1924 måste A. uppgiva sin ställning och lämna landet men lyckades hösten s. å. uppväcka en motrevolution i n. Albanien med den framgång, att han i dec. s. å. ånyo kunde taga huvudstaden Tirana i besittning. Fan Noli och hans anhängare måste fly till Italien, och det segrande partiet genomdrev (31/i 1925) A:s val till president för en tid av 7 år och har 1928 utan nämnvärt motstånd från något håll erbjudit honom konungavärdigheten, som han också antagit. Jfr Albanien, historia. C. F. Ahmose, egyptisk konung, se A m a s i s. Ahn, Johann Franz, tysk pedagog (1796— 1865), grundade en realskola i staden Neuss. A. har författat på sin tid mycket använda läroböcker i franska, engelska, holländska, italienska och spanska språken. Den av honom till-lämpade ”Methode Ahn” bestod i att först anföra exempel och därefter ge regeln. D. 1 av A:s ”Praktischer Lehrgang... der französischen Sprache” (1834) har utgivits i 237 uppl. (1921), på svenska i 5. C. V. J. Ahnfelt, släkt, möjligen härstammande från löjtnant Hans Jörgen A. (d. i Riga 1674); denne menas ha varit farfar till kornetten Jonas A. (d. 1764), vilkens sonsöner voro A. 1), 2) och 3). — Litt.: O. Ahnfelt, ”Några anteckningar om släkten A.” (i ”Personhistorisk tidskrift”, 1905). G.Cqt. 1) Nils Otto A., botaniker (1801—37). Do- — 369 — — 370 —