AHNLUND cent i dogmatik 1821 vid Lunds univ., ägde A. goda förstudier för att bli en lärd och skarpsinnig teolog, men hans håg låg åt botaniken, och hans främsta vetenskapliga insats blev de bidrag till mossornas systematik, som han lämnade dels i sin ”Dispositio muscorum Scaniæ hypnoideorum” > (1835), dels genom bearbetning av dessa partier i tvenne av El. Fries floristiska arbeten. A. var under 1820- och 1830-talen en av förgrundsfigurerna i Lunds yngre akad. värld, utgav 1832 jämte sin förtrogne vän J. H. Thomander veckotidningen ”Gefion” (se d. o.) och deltog vid stiftandet av Akademiska föreningen, vars andre ordförande han blev. G. Cqt. 2) Paul Gabriel A., den föregåendes bror, präst och skriftställare (1803—63), docent i praktisk filosofi vid Lunds univ. 1826, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp 1849. A. har större betydelse som skriftställare än som präst. Han var ivrig nykterhetsvän, tog därmed även kyrkopolitisk ställning och slöt sig till reformpartiet kring Thomander, Wieselgren och H. B. Hammar mot den klerikala falangen, som ogillade föreningsväsen och lekmannaverksamhet inom kyrkan och vars organ var ”Svensk kyrkotidning” med Bring, Sundberg och Flens-burg som redaktörer. A. intresserade sig även för skandinavismen. Bland A:s skrifter märkas ”Studentminnen” (2 bd, 1857; 2 uppl. 1882), vilka lämna en konkret och spirituell, men starkt ”färgad” tidshistoria; ”Lunds univ:s historia”, 1 (1859); ”Predikningar”, 1 (1859— 60). S.N. 3) Oskar A., de båda föregåendes bror, lekmannapredikant, musiker (1813—82). Efter ofullbordade exa-''mensstudier i Lund ägnade A. sig åt musikstudier i Stockholm, kom så under påverkan av K. O. Ro-senius (se denne) och blev lekmannapredikant. Sin största betydelse torde han ha fått genom sina sånger, som vunnit stor spridning. De ut-kommo i 12 häften 1850—77 med titeln ”Andliga sånger” (mest kända under namnet ”Ahnfelts sånger”) och ha sedan utkommit i många upplagor (58 uppl. 1917). En del av dessa ”Ahnfelts sånger”, som spelat en stor roll inom den svenska väckelserörelsen, äro nu företrädda i ”Nya psalmer” av 1921. — Litt.: S. Laurin, ”0. Ahn-felt” (2 uppl. 1925). S.N 4) Arvid Wolfgang Nathanael A., son till A. 2), skriftställare (1845—90), student i Lund 1863, fil. d:r i Uppsala 1869, e. o. amanuens i Kungl. bibi. 1869—76, från 1869 medarbetare i in- och utländska tidningar och tidskrifter, från 1881 utgivare av tidskriften ”Ur dagens krönika”, ett språkrör för den generation, som nu ville ange kursen. Personligen en frispråkig och orädd, gärna satirisk natur med liberal läggning, blev A. en energisk samlare och utgivare av vitterhetshistoria och memoarverk, bl. a. av Crusenstolpe, Höijer, Linné, Palmær och Thomander. Bland hans skrifter märkas ”C. J. L. Almquist, hans lif och verksamhet” (1876), ”L. F. Rääf af Småland” (1879), ”Herskarmakt och själssjukdom” (1888). B. Lz. 5) Otto Nathanael Theophilus A., brorson till A. 1), teolog (1854—1910), docent i systematisk teologi vid Lunds univ. 1881, prof, i kyrkohistoria och symbolik 1894, kyrkoherde, biskop i Linköping 1907. Trots släkttraditionerna påverkades A. av de ledande teologerna i ”Svensk kyrkotidning”, men även av Grundtvig och Ritschl. I de teologiska striderna försökte han intaga en medlande ställning. I ”Tid skrift för teologi”, ”Kyrkohistorisk årsskrift”, ”Kyrklig tidskrift” o. a. har han publicerat många kyrkohistoriskt viktiga dokument och utredningar. A. redigerade ”Tidskrift för teologi” 1891—93 och utgav ”Ur mina minnen” (2 bd, 1905—07). S.N. Ahnlund, Nils Gabriel, historiker (f. ”/a 1889), fil. d:r i Uppsala 1918, docent vid Stockholms högskola 1923, kallad 1928 utan ansökan till prof, därst. i Stockholms stads historia; medarbetare i ”Svenska dagbladet” sedan 1917. A. har utg. bl. a. ”Mo och Domsjö verken” (1917), ”Gustaf Adolf inför tyska kriget” (1918), ”Storhetstidens gryning” (1918), ”Sundsvalls historia” (2 bd, 1921), ”Oljoberget och Ladugårdsgärde” (1924), ”Nils Rabenius” (1927), ”Svensk sägen och hävd” (1928). G. Cqt. Aho [a'hå], Juhani, finsk förf. (1861— 1921). A. hette eg. B r o f e 1 d t, men använde som förfmamn A. (fi., sved, svedjeland), vilket 1907 även blev hans borgerliga namn. Han växte upp i n. Savolax, där fadern var präst, och mottog under sin studietid på 1880-talet starka intryck av de radikala och realistiska — 371 — — 372 —