AIAS ner voro Telamon och Peleus; med en havs-nymf hade han dessutom sonen Fokos, som mördades av sina bröder, varpå dessa av A. drevos i landsflykt. W. N. Aias [äl-] (lat. Aiax), grek. myt. 1) A., Te-lamons son, konung över Salamis, näst Akilles den tappraste av grekernas hjältar, var den, som bar Akilles’ lik ut ur striden vid Tro ja; då vid omröstningen om Akilles’ rustning denna tillerkändes Odysseus som den tappraste, tog A. i grämelse häröver sitt liv; enl. en senare saga högg A. i vansinne el. ra- Akilles spelar med Aias. Målad grekisk amfora. seri ned härens betande hjordar i tro att det var fiender och berövade sig sedan livet genom att störta sig på sitt svärd. — 2) A., Oi-leus’ son, konung i Lokris, skildras av Home-ros som tapper men övermodig; han ådrog sig Athenas vrede, varför hon lät honom under hemfärden lida skeppsbrott; han räddades emellertid av Poseidon upp på en klippa, men då han i övermod sade sig kunna undvara gudarnas hjälp, splittrade den vredgade havsguden med sin treudd klippan, så att A. störtade ned i havet och omkom. W. N. Aicard [äka'r], Jean Fran^ois Victor, fransk diktare (1848—1921) av den parnassiska skolan (se P a r n a s s i e n s), medlem av Franska akad. 1909. A:s båda lyriska specialområden framgå av titlarna på de prisbelönta samlingarna ”Poèmes de Provence” (1874) och ”La chanson de 1’enfant” (1896). Jämte Mistral (se denne) har han hävdat den provensalska dialekten som litteraturspråk; på provensalska skrev han idyllen ”Miette et Noré” (1880). Hans produktion, som också sträcker sig över dramats och romanens gebit, är idealistiskt och religiöst inspirerad. Hj. G. Alda, opera av Verdi. — Den teaterintresse-rade kediven Ismael pascha ville med en opera av egyptiskt ämne fira Suezkanalens invigning (1869). Han utkastade själv planen till handlingen. Textboken beställdes hos Ghislanzoni och musiken hos Verdi (se dessa). Operan blev emellertid icke färdig i tid, och kediven använde den därför i st. vid invigningen av sitt nya operahus i Kairo. — Innehållet är en svårmodig egyptisk kärlekssaga om en ung kapten, som, förblindad av sin kärlek, sviker sitt land emot sin vilja; han dömes att begravas levande men finner före sig i graven sin älskade, som beslutat dö jämte honom. — A. blev en världs-succé, konstant på alla operarepertoarer (given i Stockholm o. 300 gånger sedan 1880), och är Verdis förnämsta verk. Pre. AidiTi. 1) Vila jet i v. Mindre Asien, Turkiet, omkr. floden Menderes’ nedre lopp; 7,580 kvkm., 211,750 inv. (1927). — 2) A. el. G y z e 1-H isar, huvudort i vilajetet A. strax n. om floden Menderes; 11.987 inv. (1927). A. är knutpunkt för flera vägar. Här bedrives livlig handel med sydfrukter och tillverkas maro-käng. H. S-n. Aigaios [-al'-] (lat. Aegeus), grek, myt., konung i Aten, son till Pandion; fördrevs av sin broder Pallas’ söner (Pallantiderna), men återinsattes av sin son Theseus (se denne). I tro att denne misslyckats med sitt tåg till Kreta, störtade han sig i havet, vilket därav skall ha kallats det egeiska. [W. N.] Aigion [äl'-], forntida hamnstad i landskapet Akaja, var säte för Akajiska förbundet. Se A k a j a. Aigi'sthos (lat. Aegisthus), grek, myt., son till Thyestes; dödade sin farbror Atreus (se denne) och härskade sedan i Mykene, tills han fördrevs av Agamemnon. Då denne dragit ut i trojanska kriget, förledde A. hans maka Klytaimestra till otrohet och bragte med hennes tillhjälp Agamemnon om livet vid hans hemkomst från Troja. Agamemnons död hämnades sedermera av hans son Orestes. W. N. Aigner [al-], Joseph Matthäus, österrikisk porträttmålare (1818—86), har bl. a. utfört porträtt av skalden Lenau, kejsar Frans — 375 — — 376 —