AIN-SEFRA även halsprydnader. Kläder, husgeråd, vapen o. d. äro prydda med vackra broderier el. snidade mönster av en egenartad ornamentik, som visar frändskap med stilen hos de s. k. amurfolken. A. äro mycket begivna på saké el. risbrännvin och begagna varje tillfälle att berusa sig. Den viktigaste bröllopsceremonien består också i att brudparet tillsammans dricker risbrännvin. A. hålla mycket på yttre hövlighetsformer. I socialt hänseende göra sig drag av matriarkat ännu gällande. Sålunda stannar den nygifta kvinnan ofta flera år hos sina föräldrar och avvaktar där sin nedkomst. Mödernesläktskap anses ss. närmare än släktskap på fädernet. A:s religion är eg. animism, d. v. s. de tro, att allt i naturen, både levande väsen och döda föremål, är besjälat. Vidare tro de på särskilda andar, och man kan även spåra drag av tron på en högsta ande el. gud. Egendomlig är a:s dyrkan av björnen. Späda ungar fångas och dias av kvinnorna, ofta samtidigt med barnen. Årets största fest är björnfesten, varvid en björnunge offras under allehanda ceremonier. Skallen tillvara-tages och uppsättes jämte s. k. inaor på en bestämd plats i huset. Några eg. tempel el. offerplatser äga de ej. En inao består vanl. av en videkäpp, på vilken långa spånor äro avskavda, så att de bilda ett slags tofs el. krans. Även de avlidnas andar äro föremål för kulthandlingar. Gravplatserna prydas med trädplantering, pålar och ett slags basttofsar, Aino. Man och kvinna utanför hyddan. Ainofamilj utanför sin bostad. kallade gohei. På Sachalin förekommer både begravning på en plattform och i jorden med en takresning. Man ägnar dock ringa omsorg åt dessa platser. — Medan aino-kulturen på Yezo starkt påverkats av japanskt framträngande, visar den på Sachalin flera beröringspunkter med kulturen hos giljaker, orotscher och andra amurfolk i n. Asien. — Litt.: J. Batchelor, ”The A. and their folklore” (1901); Y. Koganei, ”Beiträge zur physischen Anthro-pologie der A.” (1893—94) och ”Ueber die Ur-bewohner von Japan” (1903); H. v. Siebold, ”Ethnologische Studien über die A. auf der Insel Yesso” (1881). W. K-rn. Ain-Sefra, det västligaste av Sydterritorierna i Algeriet, Nordafrikat 173,832 inv., därav 2,586 européer (1926). A. omfattar längst i n. delar av algeriska mesetan och Sahara-Atlas samt f. ö. n. v. Sahara. De flesta oaserna ligga i wadis från bergen i n. ”Palmernas väg” längs wadi Saoura har en nästan sammanhängande rad av oaser från Atlas t. o. m. Touat. En del oaser bevattnas genom rinnande ytvatten, men de flesta använda grundvatten, som samlas i underjordiska tunnlar, foggara (se d. o.), över 1,6 mill. dadelpalmer finnas. Boskapsskötsel med får, get och kamel som viktigaste husdjur. Järnvägen Oran—Kenadsa går genom n. A. Huvudort är Ain-Sefra vid wadi Sefra c:a 1,075 m. ö. h. i Sahara-Atlas. G. N. Ainsworth [él'nsQ9|>], William Harrison, engelsk romanförf. (1805—82), skrev förbrytareromanerna ”Rookwood” (1834) och ”Jack Sheppard” (1839) samt de av Scott och Hugo påverkade historiska — 383 — — 384 —