AISCHINES romanerna ”The Tower of London” (1840), ”Old Saint PauTs” (1841) och ”Windsor castle” (1843). — Litt.: S. M. Ellis, ”W. H. A. and his friends” (1911). [A-fN.] A'intab, stad i vilajetet Gasi-A., s.ö. Mindre Asien, Turkiet, 39,571 inv. (1927). A. är en betydande åkerbruks- och industristad, men viktigare som genomfartsort från Cilicien till Eufrat och från Marasch till Aleppo. H.S-n. Aiolis [äl'-], se E o 1 i s. Aiolos [al'-] (lat. Aeolus), grek, myt., vindarnas gud, bebodde en simmande ö, där han höll vindarna — av vilka Ze'fyros, västanvin-den, och Bo'reas, nordanvinden, äro de mest bekanta — inneslutna i en grotta, varur de esomoftast utsläpptes. Med A. förväxlades eolernas stamheros Aiolos, son till Hellen och konung över Magnesia i Thessalien. W.N. Air, A b z i n, Abzen, bergmassiv i franska Nigerkolonien, s. Sahara, mellan 17° och 19° 30' n br. samt 5° 30' och 7° 30' ö. 1. Berggrunden utgöres av gnejs och granit samt ter-tiära lava- och basaltmassor. Tamgakbergen i n. nå 1,700 m.ö.h. Nederbörd faller i häftiga skurar under juni—sept. och framkallar temporära vattendrag, koris, som snart sina ut. I dessa och vid källor växa palmer, mimosaarter m.m., och i oaserna odlas dadelpalm, hirs och vete. Befolkningen (o. 14,000) utgöres av tuareger, uppblandade med haussa-blod. Huvudort är Agades. G.N. Aira [al'-], se Tåtelväxter. Air brush [ä'a brej] (eng.), luftpensel, även i Sverige använd benämning för aerograf (se d.o.). J.K. Aird [ä'ad], Thomas, skotsk diktare och tidningsman (1802—76), skrev skildringar ur det skotska folklivet, bl.a. ”The old bachelor in the Scottish village” (1845). [A-fN.] Airdrie [ä'ødri], fabriksstad i grevskapet Lanark, Skottland, ö. om Glasgow i kol- och järngruvdistriktet, 25,092 inv. (1921). J.C. Aire [ä'ø], biflod till Ouse, England. A:s dalgång, Airedale, är sedan gammalt en viktig samfärdsled genom Penninska bergen; genom kanal förbunden med Calderfloden. J.C. Airedaleterrier [ä'ødéll-], se Hundraser. Airisto, finskt namn på Erstanviken (se d.o.). Airo'l, airoform, vismut oxi j o d i d-g a 11 a t, gröngrått pulver. Användes som an-tiseptikum i salvor och ströpulver i st. f. jodo-form. J.H. Airolo, ty. Eriels, ort i kantonen Ticino (Tes-sin), Schweiz, 1,836 inv. (1920). A. ligger o. 1,180 m.ö.h. vid floden Ticino och vid S:t Gotthardstunnelns s. mynning. M.P. Airy [ä'ari], Sir George B i d d e 11, engelsk astronom (1801—92), prof, i Cambridge 1828 —36, direktör för observatoriet i Greenwich (Royal astronomer) 1836—81, baron 1872. A. organiserade de meteorologiska och magnetiska undersökningarna i England och har utgivit ”Gravitation” (1834), en populärvetenskaplig framställning av några av de svåraste satserna i Newtons ”Principia”, samt ”Mathematical tracts on the lunar and planetary theories” etc. (3 ed. 1842), en ännu användbar lärobok i himmelsmekanik och ljusets undulationsteori. A:s ”Autobiography” utkom 1896. C.V.L.C. Airys spiraler [ä'aris], ett polarisationsfeno-men, som uppkommer, då polariserat ljus under vissa förutsättningar får passera genom tvenne lika tjocka plattor av höger- och vänstervridande kvarts. Se Polariserat ljus. A.L-dh. Aischa (’A'ischa), dotter till Abu Bekr (o. 610 —678), äktade 623 Muhammed, vilkens älsk-lingshustru hon var. Efter Muhammeds död fick hon stort inflytande och motarbetade Ali (se denne). Hon tillfångatogs under ”kamelslaget” (dec. 656), sändes av Ali med hedersvakt till Medina och tillbragte där återstoden av sitt liv i tillbakadragenhet. [G.O-r.] Aischines [al'ski-] (lat. Aeschines). 1) Son till Lysanias och lärjunge till Sokrates, näm-nes som förf, till sokratiska dialoger, vilkas äkthet dock är omtvistad. — 2) Attisk talare (o. 390—323 f. Kr.), anhängare av det mot Makedonien vänligt sinnade partiet i Aten och därför en bitter fiende till Demosthenes. A. anklagades av denne för högförräderi och undgick med knapp nöd att bliva dömd; gav 339 anledning till det krig, som ledde till slaget vid Chaironeia, varigenom konung Filip fick herraväldet över Grekland. 330 anklagade A. Ktesifon, eme dan denne väckt förslag om att tilldela De mosthenes en gyllene krans; A. förlorade pro cessen, måste gå i landsflykt och slog sig slutl ned på Samos, där han avled. A. var säkerli gen en framstående talare och politiker, ehuru hans liv och karaktär blivit oss kända huvudsaki. genom hans motståndare Demosthenes’ av partihat färgade skildringar. — I sv. övers, finnes ”Aeschines’ och Demosthenes’ täflingstal om kronan”, övers, av M. Ziedner (1856). W.N. Uppslagsbok. I. 13 — 385 — — 386 —