AJALON nämligast dubbelstjärnor och har tillsammans med Hussey systematiskt undersökt alla stjärnor i ”Bonner Durchmusterung” intill 9:e storleken för att bestämma bland dem förefintliga dubbelstjärnor. Han har utgivit ”The binary stars” (1918), standardarbetet om dessa stjärnor. C.V.L.C. AitoTia, se E t o 1 i e n. AitoTiska förbundet, i det forntida Grekland en politisk sammanslutning av de aitoliska stammarna, först omnämnd 314 f. Kr. Dess ursprung och uppkomst är oss icke närmare bekant. I spetsen för förbundet stod en för-bundsförsamling, till vilken varje aitoler hade tillträde, vidare ett förbundsråd (medlemmarnas antal okänt) och en förbundspresident (strateg), vilken valdes årl. Under 200-talet nådde A. f. en betydande maktställning i mellersta Grekland, och ett flertal andra stater anslöto sig till detsamma. Stort inflytande fick A. f. också över Delfi. A. råkade dock snart i konflikt med Akajiska förbundet (se Akaja), Makedonien och romarna. Mot dessa senare uppbådade A.f. Antiochos 111 av Syrien (se denne), men utgången av kriget blev olycklig för de förbundna (nederlaget vid Thermo-pyle 191), och därmed var A.f:s makt i det närmaste bruten; det upplöstes 146 f.Kr., då Grekland erövrades av romarna. Det upprättades visserligen åter, men hade för alltid förlorat politiskt inflytande. W.N. Aiton [eTtan], William, engelsk botanist (1731—93). Ss. föreståndare för de botaniska trädgårdarna i Kew nära London utgav A. ett stort botaniskt verk, ”Hortus Kewensis” (3 bd, 1789; ny uppl., 5 bd, 1810—13), där han beskrev 6,000 växter, bland dem 500 för vetenskapen nya arter. O.Gz. Aitze'ma, Liewen van, holländsk historieskrivare (1600—69), var under 30 år resident för hansestäderna i Haag, några år även för Sverige. A. har utgivit en stor källpublika-tion för tiden 1621—68: ”Saken van staet en oorlogh in ende omtrent de Vereenigde Neder-landen” (15 bd, 1665—71; 7 bd, 1669—72) av betydelse även för Sveriges historia. [S.S.] Aivaly'k, hamnstad i vilajetet Smyrna på Mindre Asiens v. kust, mitt emot ön Mytilene, 13,534 inv. (1927). A., som ligger i ett rikt olivdistrikt, har gått tillbaka, sedan den till antalet övervägande grekiska befolkningen fördrivits därifrån. H.S-n. Aix, släkte inom underfam. sporrgäss (se d.o.). Aix [äks], stad i dep. Bouches du Rhöne, s.ö. Frankrike, 2 km. n. om floden Arc, 35,106 inv. (1926). A. har en berömd kaedral, S:t Sau-veur, är sedan gammalt ett centrum för handeln med olivolja, har univ. sedan 1409. På gr. av förekomsten av heta mineralkällor anlade den romerske konsuln Sextius Calvinus 124 f.Kr. här en stad, Aquæ Sextiæ, som ändrat plats tre gånger. I närheten besegrade Marius teutonerna 102 f.Kr. Efter föreningen med Frankrike 1481 blev A. huvudstad i Provence G. N. Aix-la-Chapelle [äkslafapäT], se Aachen. Aix-les-Bains [äksläbå'], stad i dep. Savoie, ö. Frankrike, 2 km. ö. om Bourgetsjön, 11,563 inv. (1926). På gr. av sina varma svavelhal-tiga källor en mycket besökt badort. G.N. Gatubild från Ajaccio. Ajaccio [aja'èå], huvudstad på Korsika, belä gen på en bördig slätt vid Ajaccioviken på öns västkust; 23,392 inv. (1926). Biskopssäte sedan 500-talet. A. har en starkt befäst hamn, utförsel av sydfrukter, olivolja, äkta kastanjer m.m.; skcppsbyggeri, korall- och sardinfiske. Staden har ett härligt läge och är en mycket besökt vinterkurort. A. grundades 1492 av ge-nuesarna och är bekant som Napoleon I:s födelsestad. M.P. A'jalon, stad i det gamla Israel n.v. om Jerusalem. I dalgången därinvid utkämpade Josua en avgörande drabbning med kanaané-erna. Enl. sagan (Jos. 10:12 ff.) hade han här besvurit himlakropparna att stå stilla. G.Bsm. — 393 — — 394 —