AKADEMI med livsmedelsdepåer för karavanerna från och till Mekka. C:a 1 km. från kastellet ligga några låga sandkullar, under vilka bibelns Elat torde dölja sig. H.S-n. Akademi' (grek. akade'meia), benämning å högre läroanstalt el. forskningsinstitut. Ordet härleder sig från den åt hjälten Akademos helgade lund, vari Platon (se denne) föredrog sina läror. Därigenom blev a. namnet för den av honom grundade filosofskolan, vilken efter hans död fortsatte att utbilda och ombilda hans filosofi. Man skiljer här mellan den äldre akademien (347—270 f.Kr.), vari, närmast omhuldande mästarens sista, pytagoreiskt betonade spekulation, bl.a. Speusippos, Xenokra-tes och Polemon undervisade; den mellersta akademien (316—241 f.Kr.), med Arkesilaos ss. mittfigur; den yngre (tredje) av Karnea-des grundade (c:a 160 f.Kr.), vilken i likhet med den föregående utbildade platonismen i skeptisk riktning; den fjärde, med Filon från Larissa, samt den femte akademien, ledd av Antiochos från Askalon (se denne), varmed platonismen upptog tankar från både Aristoteles (se denne) och Stoa (se d.o.) och utmynnade i eklekticism (se d.o.). Så starkt var likväl det skeptiska inslaget i den s.k. mellersta och yngre akademien, att ”akademisk” filosofi för många (och ännu för Hume) var liktydigt med skeptisk. A-f N. Lärda el. vittra akademier voro visserligen även kända under den tidigare medeltiden (så den på Alkuins föranstaltande 782 upprättade akademien vid Karl den stores hov), men först från mitten av 1400-talet vid tiden för renässansen i Italien började akademiernas blomstringstid. I främsta rummet kom Italien med flera berömda akademier, t.ex. ”Acade-mia platonica” i Florens, stiftad o. 1442 av Co-simo de’ Medici, upplöst 1521, inom vilken Platons filosofi var föremål för studier och utläggningar, ”Academia pontaniana” i Neapel, stiftad o. 1440 av Alfons V av Aragonien och Neapel och uppkallad efter en av sina berömdaste medlemmar, humanisten Gioviano Pon-tano. Mot slutet av 1500-talet upprättades i Florens ”Academia della crusca” (”Kli-aka-demien”), så benämnd, emedan den ville rensa det italienska språket, liksom man skiljer kliet från siktet; denna a. utgav en ordbok över italienska språket och har f.ö. tjänat som mönster för ett flertal liknande akademier annorstädes. Av akademier i andra länder från denna tid må nämnas den vittra ”Academia imi-tatoria” i Madrid (1585), vilken bland sina medlemmar räknat Lope de Vega och Calderon, ”So-dalitas celtica” i Worms, stiftad av Clemens von Dalberg 1490, vidare en a. i Paris, som stiftades av J. A. Baif och särsk. ägnade franska grammatiken sitt studium; den upplöstes dock efter Baifs död. I Toulouse fanns redan på 1300-talet ett vittert sällskap, ”Jeux floraux” (se d. o.), men benämningen a. erhöll det först på 1600-talet. Under sistnämnda årh. grundades som en följd av det växande intresset för litteratur, vetenskap och konst flera ännu existerande akademier, såväl i Italien som i andra länder. I Frankrike stiftades o. 1630 ”Académie fran^aise”, urspr. ett privat sällskap, som sedermera kom under beskydd av Ricbe-lieu; dess mål är vården om modersmålet; medlemmarnas antal är 40, och pris utdelas för litterära verk. Denna a. utgör en av de fem akademierna i ”Institut de France” (se d.o.). I Italien stiftade drottning Kristina i Rom 1674 en litterär a., vilken 1690 uppgick i den ännu existerande ”Accademia degli ar-cadi” (se Arkadiernas akademi). At andra akademier, som vid denna tid grundades i detta land, må nämnas ”Accademia dei lincei” (”de loögdas”, ”de skarpsyntas a.”), vilken endast bestod en kort tid (1609—32), men återupprättades 1847 under namn av ”Accademia pontificia dei nuovi lincei”. I England grundades under 1600-talet den berömda ”Roy-al society”. Ursprunget till denna a. går tillbaka till 1645, då några ”filosofer” brukade träffas i Oxford el. London för att diskutera vetenskapliga problem. Sällskapet fick sin stad-fästelse 1662 och flyttade fr.o.m. följande år definitivt till London. Det utgiver bl.a. ”Philo-sophical transactions” och ”Proceedings”. Under 1700-talet uppstod ett flertal akademier i skilda länder. Det var i sht furstar och konungar, framför allt upplysningstidens, vilka blevo akademiernas stiftare och gynnare. I Spanien stiftade hertigen av Escalona 1713 en vitter a. i Madrid, ”Real academia espanola de la lengua”. I. Tyskland upprättade Fredrik I efter Leib-niz’ anvisning 1700 ”Preussische Akademie der Wissenschaften”: den är indelad i två avdelningar, en humanistisk och en naturvetenskaplig, och medlemsantalet är omkr. 50. 1752 grundades ”Gesellschaft der Wissenschaften’ i Göttingen och kort därefter (1759) ”Bayerische Akademie der Wissenschaften” i München. I Ryssland hade redan tsar Peter givit utkast till en a., vilken dock först kom till stånd under Katarina I (1725) i Petersburg. Denna a. fick mäktiga gynnare i kejsarinnorna Elisabet och Katarina II. Numera bär den namnet ”De socialistiska sovjetrepublikernas vetenskapsakademi”. — I Sverige stiftade drottning Lovisa 1753 ”Vitterhetsakademien”, vilken upphörde med hennes död för att 1786 i förändrat skick återupplivas av Gustav III (se V i t- — 397 — — 398 —